Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ledare: Fransk valspurt

Kanske blir François Hollande Frankrikes första valda socialistiska president på 24 år. Foto: Pascal Rossignol

När de franska vallokalerna har stängt i kväll är åtta av de tio presidentkandidaterna utslagna. Om det blev den socialistiske utmanaren François Hollande som vann över regerande presidenten Nicolas Sarkozy eller tvärtom, är mindre betydelsefullt. I fredags låg de båda på 27 procent i mätningarna. Av­görande sker vid den andra valomgången, sjätte maj. Enligt mätningarna är det redan kört för Sarkozy som bara får 45 procent av rösterna mot 55 procent för utmanaren.

Så här kommer något provokativt:

Trots opinionsmätningarna, så förförs inte alla bedömare av siffrorna utan vågar tänka i andra banor. Det mest spännande scenariot talar om att "höghastighetspolitikern" Nicolas Sarkozy, som nu rapporteras sova stående mot en vägg, trots allt vinner i kraft av sin politiska erfarenhet och överlägsenhet i de avslutande tv-debatterna.

Socialistpartiet å sin sida skulle få majoritet i parlamentsvalet i juni.

Det skulle resultera i en "cohabitation" mellan högern och socialisterna som kan översättas med ett nödvändigt samboförhållande. Som erfarenhetsmässigt kan bli en inhemsk politisk låsning i fem år där presidenten blockerar för regeringen och tvärtom. EU-politiken, därmed befriad från många svårhanterliga franska utspel, skulle i alla fall bli lugnare.

Själv har jag nu upplevt den franska valrörelsen under tre veckor i lantlig bymiljö. Slående är en känsla av rädsla bland många vanliga inför en oviss framtid som de tycker skenar. Alla gamla sanningar har tagit slut. Arbetslösheten är hög och misstänksamheten gigantisk mot de internationella finansiella krafterna. Medan den nödvändiga självinsikten att Frankrike självt är en del av detta, bara inte finns.

Därför sluter sig fransmännen inåt, sjunger protektionismens lov och förbannar globaliseringen. Om Frankrike bara lämnas i fred, handelshinder återupprättas och statligt stöd omedelbart portioneras ut till alla som vill ha - ja, då återuppstår det gamla och trygga med automatik.

När Nicolas Sarkozy vann 2007 lovade han en "rupture" med det gamla stelbenta - en brytning. Och började raskt med att öka 35-timmarsveckan, höja pensionsåldern, frigöra universiteten och röja upp i den överanställda franska ofantliga sektorn. Trots att Frankrike har 30 miljoner färre invånare än Tyskland har man fler brevbärare. Men Sarkozy hann knappt tillträda förrän den ekonomiska världskrisen slog till med full kraft.

Styrkan för Sarkozy, som av många betraktas som vulgär, för vardaglig och därför har urholkat presidentskapets status, är att han ändå tillerkänns stora ledaregenskaper. Men ogillas av folk rent känslomässigt. Många väljare som tänker rösta på Hollande i finalen säger att de egentligen röstar emot Sarkozy.

Mätningar avseende "trovärdigt ledarskap" ger dock Sarkozy 54 procent mot 23 procent för Hollande. På frågan vem som är "mest kapabel att fatta riktiga beslut i skenet av den pågående ekonomiska och finansiella krisen" blir siffrorna 41 procent mot 21 procent.

François Hollande har skapat oceaner av både oro och entusiasm när han vill öka den offentliga sektorn med 60 000 lärare, åter sänka pensionsåldern till 60 år och öka minimilönen från 1 400 euro till 1 700 i månaden medan arbetslösheten skenar.

Kanske blir François Hollande Frankrikes första valda socialistiska president på 24 år.

Men det är över 14 dagar kvar.

21.04.2012

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!