Vårväder är inte vad som gäller i Malmö dessa dagar, men ett troget vårtecken ägde faktiskt rum i går, nämligen det årliga seminariet för Nätverket för Europaforskning i samband med att deras årsbok ges ut, i år kommer den för 16:e gången.
Det bästa med tillställningen är att den är öppen för medborgarna, som utan kostnad kan ta del av forskningens framkant om Europa. Och stora salen på Börshuset i Malmö var välfylld när halvdagsseminariet drog i gång.
Ämnet var "Ett konkurrenskraftigt EU till rätt pris".
Det handlar om konflikterna mellan ambitionen att EU ska stå sig starkt i den globaliserade världens allt mer skärpta konkurrens och ambitionerna att trygga medborgarnas hälsa och social ställning - ambitioner som trots de senaste årens krisnedskärningar finns där.
För att inte tala om övriga spänningar mellan skilda intressen, skilda ideologier och kanske också mellan nationalstaterna som bärande nivå kontra EU - kanske också kontra regioner och städer.
Forskningens slutsatser är ingalunda någon entydig hyllningskör till EU:s politik. Lars Niklasson granskar till exempel i sitt bidrag EU:s näringspolitik och finner den just skiftande över tiden. Kampen mellan ett liberalare synsätt med mer marknadsmekanismer och ett merkantilistiskt där staten griper in och styr allt till vad som uppfattas som det bästa böljar fram och tillbaka.
Eventuellt med inblandning av en tredje politisk strömning, som Niklasson kallar socialdemokratisk.
Det spännande med Niklasson och övriga bidrag är ju just detta: Att man i princip i realtid får en forskningssyn på den EU-politik som annars bedöms just utifrån det politiska, möjligen utifrån det kortsiktigt ekonomiska utfallet.
Det är som att höra en kunnig expertkommentator under en pågående fotbollsmatch. Eller i detta fallet ett helt dussin, vilket det sällan brukar vara när det gäller fotboll utom möjligen i italiensk tv.
Det bara att tacka och ta emot och anteckna inför kommande ledare om EU. För en del av ens läsare kan ju ha besökt Europaforskningsseminarierna och veta vad som gäller.
Det är bara att hoppas att traditionen fortsätter även nästa år med den 17:e och därpå följande årsböckerna.
