Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ledare: En gång till om utanförskap

Avskärmande. Utanförskap är inte bara arbete, kan också vara en brist på samband med det omgivande samhället: Paraboler kan avskärma invandrare från det Sverige de lever i, menade tidigt integrationsutredaren Masoud Kamali; samma effekt kan nedgången i lokaltidningsläsande få även för icke-invandrade. Foto: STERGIOS KASTORIS

Utanförskapsområdena hade blivit fler även under alliansregeringen, om än i lugnare takt. Så var resultatet av den studie som forskaren Tino Sanandaji gjort efter samma metodik som Folkpartiet fram till 2006 använde. Denna studie refererade jag i veckan, och noterade att min egen stadsdel i Malmö nu fallit i utanförskap.

Främst på grund av försämrade skolor i Malmö.

Dagen efter presenterade Folkpartiet så en egen version där man hamnade på ett område mindre i dag än 2006. Det hade tillkommit 36 och försvunnit 37.

Även i Erik Ullenhags version bodde jag i ett utanförskapsområde, så det kan ingen vägledning av vilken version som var bäst.

Båda sa sig också använda samma metod. Och det gjorde uppenbarligen Tino Sanandaji, medan Folkpartiet justerat i kriterierna. FP justerar för de elever som valt en skola någon annanstans - och därmed dras skolresultatet upp. Sanandaji säger på sin blogg att det nog är ett bättre mått, men det fungerar inte om man ska jämföra med siffrorna från 2006 och tidigare.

Nej, och frågan är ju också: Om skolorna i ett område är så dåliga att många ambitiösa elever flyttar till andra skolor, är det då inte ett mått på att allt inte står väl till.

 

Självklart är inte just de variablerna som använts i "Utanförskapets karta" exakta mått eller de enda som markerar utanförskap. Ett område hamnar inte utanför när sysselsättningen minskar från 60,1 till 59,9 procent, eller när andelen med godkända betyg dippar sedan tio elever sökt sig till bättre skolor.

Men det är indikatorer på utvecklingen och när antalet områden ökar är det lika dåligt för landet som när statistiken säger att Sverige är ett av de OECD-länder som har svårast att få invandrare i arbete. Detta trots att vi fått en arbetskraftsinvandring, som definitionsmässigt kommer i arbete.

Utanförskapet är heller inte entydigt ett invandrarproblem. Det finns områden i listan som alls är invandrardominerade, inte minst i Mellansveriges "rostbälte" - där Sverige en gång blev rikt på gruvor, bruk och industrier.

 

Utanförskap är också när utbildning inte fungerar, var gång en elev lämnar grundskolan utan att kunna Hallands floder, räta linjens ekvation eller vad digerdöden var så ökar utanförskapet - och vår möjlighet att förstå varandra och samtala med varandra. Dåligt både för ekonomi men också för samhällslivet.

För innanförskap har tre komponenter: Utbildning, arbete och plikten mot samhället. Det gäller att kunna svenska språket, och ha sådana kunskaper att man inte är bortkommen i världen. Det gäller att ha arbete och försörja sig med egna inkomster. Och det gäller att ta aktiv del som samhällsmedborgare, inte för främja egna intressen, utan det gemensamma goda.

Svårare än så är det inte - men heller inte lättare.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!