Ledare: Det kommer att bli mycket värre

Behöver kompetent personal. "Planen är ingenting utan sina piloter och fartygen ingenting utan sina sjömän. Vår försvarsförmåga är beroende av kompetent personal som tillåtits öva sina uppgifter", skriver Kvällspostens Amanda Wollstad.
Foto: Louise Levin

Det var ingen vidare munter stämning när tankesmedjan Frivärld i måndags  avhöll sin årliga konferens om säkerhetsläget i norra och östra Europa.  The Economists Edward Lucas sammanfattade läget med att det "kommer bli mycket värre innan det blir bättre. Om det blir bättre."

I skrivande stund balanserar Ukraina på gränsen till inbördeskrig, påeldade av sammandrabbningar skickligt orkestrerade av Ryssland. De varnande rösterna från våra grannar i Baltikum hade rätt hela tiden, vår nya sköna värld är inte vare sig speciellt ny eller skön.

Ett obehagligt uppvaknande för många, även om slutsatsen från politiskt håll att detta omöjligt gick att förutsäga knappast är riktig - visserligen var det få som kunde peka ut Krim som den utlösande faktorn, men att Ryssland inte längre spelar enligt reglerna har varit tydligt länge. Upprustning, invasionen av Georgien och skarpa övningar mot bland annat Sverige - en efter en har de så kallade indikatorerna fallit ut under 2000-talet. De varningar som skulle få oss att ompröva försvarets strategiska timeout och vår bild av omvärlden.


Nåväl, bättre sent än aldrig, dessutom är det ju valår. Alliansen gick ut starkt och sade sig vilja satsa 5,5 miljarder på försvaret - om tio år, det vill säga tre val och ytterligare två försvarsberedningar. Satsningarna i nutid är betydligt mer modesta, 380 miljoner nästa år och 495 miljoner år 2016.

Alltså mindre än de sparkrav som fortfarande ligger kvar på Försvarsmakten, cirka 600 miljoner årligen. Den största delen genom Regeringsbeslut 5, som kräver 500 miljoner i besparingar på personalkostnader årligen senast till 2019. Detta skulle enligt direktiv ske genom minskning, uppsägningar och pensionsavgångar, av fast personal som sedan till del skulle ersättas av deltidsanställda soldater och sjömän. Deltidsanställda soldater och sjömän som man har svårt att rekrytera, svårt att behålla och inte har råd att låta öva ordentligt.

Då spelar det ingen roll hur dyra och fina vapensystem man vill köpa under nästa och nästnästa mandatperiod. Jasplan och ubåtar är i sig riktiga satsningar, de svenska alternativen är förhållandevis kostnadseffektiva och svarar upp mot den svenska Försvarsmaktens behov.


I synnerhet under rådande läge är det rimligt att satsa på vår så kallade tröskelförmåga, materiel och kapacitet som gör kostnaden för att kränka svenskt territorium hög och får eventuella angripare att tänka en extra gång. Dessutom spelar den typen av system en viktig roll i underrättelseinhämtning och övervakning av luftrum respektive havsgränser, vilket både vi själva och eventuella samarbetspartners har behov av.

Men planen är ingenting utan sina piloter och fartygen ingenting utan sina sjömän. Vår försvarsförmåga är beroende av kompetent personal som tillåtits öva sina uppgifter.

Det finns ett enormt uppdämt materielbehov att beta av. Det finns en stor utbildningsskuld att ta itu med. Det finns mängder av problem kvar att lösa kring personalförsörjningen. Och det finns stora och viktiga frågor att ställa om försvarets inriktning, behov och förutsättningar på sikt.

Men det tar tid, och nu handlar det i första hand om att rädda det som räddas kan. Att häva RB5 och låta Försvarsmakten behålla en redan anorektisk organisation - så att någon kan bemanna de nya, fina vapensystemen.

Situationen i omvärlden kommer bli mycket värre innan den blir bättre. Om den blir bättre. Och Sveriges försvarsmakt är fortfarande fullt upptagen med att, på regeringens order, planera för ytterligare neddragningar.