Ledare: Det går att förebygga självmord

FÄRRE SJÄLVMORD. Antalet självmord per capita i Sverige har sjunkit de senaste 30 åren - från 33 till 18 fall per 100 000 invånare 1980 -2010.
Foto: Christer Wahlgren

Filmmakaren Malik Bendjelloul tog sitt liv på tisdagen. Därmed blev han  en av de omkring 1 500 svenskar som begår självmord ett vanligt år.

På ett sätt är Bendjellouls död dock ett undantag. Medan till exempel trafikolyckor med dödlig utgång får stora rubriker sker självmord ofta under medial tystnad.

Det finns visserligen goda skäl till det, alltför omfattande och närgången bevakning av självmord kan leda till att fler människor tar sitt eget liv. Men tystnaden kring självmorden leder också till en enorm underrapportering om ett av vår tids största folkhälsoproblem.

Var sjätte timma året runt tar en människa i Sverige sitt eget liv. Och självmord är den absolut vanligaste dödsorsaken bland män mellan 15 och 44 år, dubbelt så vanligt som dödsfall i cancer och tre gånger vanligare än i trafikolyckor.


Hoppfullt nog har antalet självmord per capita i Sverige sjunkit kraftigt de senaste trettio åren - från 33 till 18 fall per 100 000 invånare mellan 1980 och 2010. Tillgången till allt bättre antidepressiva läkemedel är en stor förklaring, liksom att sjukvården blivit bättre på att upptäcka depressioner.

Folkhälsominister Maria Larsson, KD, har också varit bra på att lyfta fram självmorden som ett folkhälso- och samhällsproblem snarare än som privata tragedier. Det är exempelvis Larsson som har sett till att Sverige numera har en nollvision mot självmord.

Samhället behöver dock göra betydligt mer. Självmord är en betydligt vanligare dödsorsak än trafikolyckor. Men trots det satsar staten bara småsummor på forskning om att förebygga självmord jämfört med vad man satsar på trafiksäkerhetsforskning.

Alla kurvor pekar heller inte åt rätt håll. Trenden med minskat antal självmord i Sverige gäller till exempel inte ungdomar - i den gruppen har antalet självmord i stället ökat de senaste åren.


Goda exempel finns att lära av. Genom målmedvetet arbete har myndigheterna i Miami på 15 år exempelvis kunnat minska antalet självmord från 8 till 0,5 per 100 000 ungdomar. Alfred Skogberg beskriver i sin bok "När någon tar sitt liv" att fler kuratorer i stadens skolor har gjort att unga som mår dåligt upptäcks tidigare. Men kristeam sätts också in så fort ett självmord inträffat för att minska risken för "spridningseffekter" och för att identifiera brister i det förebyggande arbetet.

Det viktigaste skälet till att satsa på förebyggande arbete mot självmord är naturligtvis att rädda liv och minska lidande. Chansen till framgång är stor, forskning visar att 90 procent av dem som hindrats från att begå självmord väljer att leva vidare. Men förebyggande satsningar är också lätta att räkna hem rent ekonomiskt. När dåvarande Räddningsverket för tio år sedan uppskattade de samhällsekonomiska kostnaderna för självmorden blev summan 5,5 miljarder kronor.

Det är dags att behandla självmorden som det allvarliga folkhälsoproblem det är.