Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Hoppas fler tar lärdom av väskbeslutet i Växjö

Statyn av kvinnan med väskan planerades att ställas upp i Växjö. Men kulturnämnden sa enhälligt nej i veckan.Foto: Hans Runesson

Det blir ingen staty av tanten med handväskan. I vart fall inte i Växjö, beslutade en enhällig kulturnämnd i veckan. Socialdemokraterna – som drev namninsamling för att statyn skulle byggas – ändrade sig efter kontakt med kvinnans anhöriga. Däremot sägs både Malmö och Lund ha uttryckt intresse av att uppföra verket.

Kvinnan som avbildas på fotografiet har först de senaste dagarna fått ett namn och en historia. I en mening tycks det vara så hon föredrog det, hon skydde uppmärksamheten när hon levde. Nu, många år efter hennes död, har hennes anhöriga satt sig emot statyn – vädjat till både fotografen och politikerna att planerna ska skrinläggas. Också det måste tas i beaktande. Visst kan man hävda att statyn representerar någonting större än den enskilda människan, men en enskild människa föreställer den likväl.

Också fotografen Hans Runesson har motsatt sig statyn. Han menar att den i sin nuvarande utformning bara ger halva bilden, att kvinnan ångrade sig i samma sekund som hon slog. Det är hans bild, han var där och han lärde känna kvinnan efteråt. Naturligtvis måste också hans åsikt tas i beaktande.

 

Men historien har fått eget liv. Långt ifrån tradiga frågor om upphovsrätt, respekt för de döda, kostnader och allmän upphandling. Den har lyfts från Växjös kulturnämnd där den hör hemma till riksmedias kultur- och debattsidor, men bara de explosiva delarna fick följa med.

Nordiska rikspartiet hade fått demonstrationstillstånd den där dagen 1985, tjugotalet anhängare samlades och möttes av ett tusental uppretade vänsterpartister – kvar från en valupptakt som precis avslutats – och lokala Växjöbor. Det är upptakten till de värsta kravallerna i Växjös historia. I samtida media talas det om ”lynchning”. Kvinnan med handväskan var av allt att döma ingen drivande del i det som skedde, men hon var en del i det, och det är i det sammanhanget bilden på henne togs.

Den unge mannen – som aldrig får väskan i huvudet, han är på väg därifrån när den svingas och den når aldrig fram – representerar en vidrig ideologi. Men också han omfattas av yttrandefriheten. Också vidriga åsikter gör det. Annars är yttrandefriheten nämligen inte mycket att ha. Efter terrordådet i Köpenhamn för två veckor sedan är det kanske viktigare att minnas än någonsin, att de rättigheter vi tar som självklara inte bara har yttre fiender utan också inre.

 

Vare sig Lund eller Malmö är främmande för det politiska våldet. Det som ibland kallas det goda våldet, som tystar meningsmotståndare, tar sig rätt att hota och hata och förstöra i de ”rätta” åsikternas namn. Med sådana vänner behövs inga fiender, brukar det heta, och demokratin, mångfalden och yttrandefriheten behöver sannerligen inte sådana beskyddare.

Förhoppningsvis tar lokalpolitikerna i resten av Sverige lärdom av Växjös beslut, och sätter sig in i hela historien innan de försöker plocka poäng på de mer medievänliga ingredienserna.

Att vilja hylla den lilla människans kamp mot en orätt system och totalitära ideologier är hedervärt, men det finns både lämpligare och villigare symboler att lyfta fram.