Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Glöm inte världen som finns utanför Sverige

Går att ifrågasätta. "Man kan naturligtvis ifrågasätta varför vi har trupp i Afghanistan. Men beslutet är politikernas, inte försvarsmaktens eller de enskilda soldaternas.", skriver Amanda Wollstad. Foto: Erik Åhman

Vi ska vara tacksamma för att soldater inte är en omedelbar och naturlig del av vår vardag. Att de flesta av oss har fått växa upp i frihet och trygghet. Att vi lever i en nation som för bara några veckor sedan firade 200 år av fred. Men i vår tacksamhet får vi inte glömma att det finns en värld utanför Sveriges gränser. En värld vi också är en del av.

Svenska soldater har stridit i svensk uniform långt senare än 1814 - i FN:s, EU:s och fredens tjänst. I Kongo, Libanon, Bosnien, Kosovo, Tchad, Centralafrikanska republiken, Libyen, utanför Sudans kust. Och sedan 2001 deltar vi aktivt i kriget i Afghanistan.

Förra helgen publicerade Dagens Nyheter ett reportage inifrån Särskilda operationsgruppen, de svenska militära specialstyrkorna verksamma i bland annat Afghanistan. Reportaget är ovanligt inte bara för att det ger en inblick i ett av Sveriges hemligaste förband, utan också för att det är en av ytterst få skildringar av den svenska militärens verklighet överhuvudtaget.

Efter reportaget, där SOG:s chef brigadgeneral Urban Melin bland annat berättar att svenska soldater dödat "några dussin afghaner" under perioden 2010-2012, följde lika omedelbara som förutsägbara protester - inte minst från delar den i försvarssammanhang ständigt lika nyvakna oppositionen.

Vänsterpartiets Torbjörn Björlund oroade sig högt och ljudligt för att svenska soldater gått över gränsen och Miljöpartiets Peter Rådberg tycker inte om att svenska soldater beblandar sig med amerikanerna, som han anser har ett helt annat syfte med sin närvaro i landet än det ädla fredsbevarandet "FN-insatsen" ISAF ägnar sig åt. De vill båda fråga ut överbefälhavare Sverker Göranson om saken när han besöker försvarsutskottet i början på mars.

Där sitter de nämligen, båda två. I det riksdagsutskott som berett om det svenska deltagandet i ISAF, som inte alls är en FN-insats utan ett Nato-lett säkerhetsuppdrag under amerikanskt befäl - om än med FN-mandat. Miljöpartiet stöder insatsen, Vänsterpartiet har till Björlunds försvar alltid varit emot - men båda lyfter de väl tilltagna löner från det offentliga varje månad för att vara med och besluta om just svenska missioner och insatser.

Ändå påstår de sig alltså inte veta vad svenska soldater faktiskt gör, vare sig här hemma eller i fjärran oroshärdar. Uppgifter som till stor del är offentliga.

Fredsbevarande eller fredsframtvingande eller säkerhetsuppdrag - oavsett omskrivning utförs de med vapen i hand. Det är därför vi skickar soldater. Det är ingen lek. Det borde beslutande politiker vara medvetna om. Precis som de borde vara medvetna om under vilka insatsregler och folkrättsliga principer svenska soldater arbetar, och att ingenting i DN:s reportage tyder på att några övergrepp har begåtts.

Soldater i krig dödar. För att skydda sig själva och sina kamrater och civilbefolkningen. Soldater i krig dör. Fem svenska soldater har fått offra livet i Afghanistan, långt fler har skadats. Att utan grund misstänkliggöra dem för att plocka billiga politiska poänger är både osmakligt och oansvarigt.

Oavsett om veckans utspel är ett utslag av hyckleri eller genuin okunskap är det ett svek mot både väljarna och de män och kvinnor man har varit med om att skicka ut i strid. Man kan naturligtvis ifrågasätta varför vi har trupp i Afghanistan. Men beslutet är politikernas, inte försvarsmaktens eller de enskilda soldaternas.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!