Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Det är bättre att vara spårlös än rådlös

Öresundstågen är en av flera viktiga delar av det skånska och sydsvenska nätet för persontransporter.Foto: Kasper Dudzik

Trafikverkets förslag till nationell plan för infrastruktur gav inte så mycket till Skåne som regionen önskat. Det kanske inte är helt oväntat, staten har inte obegränsat med resurser. Och som någon cyniker uttryckte det: Får man allt man önskar - då har man önskat för lite!

Problemet är ju att de önskemål som Skåne framförde var alldeles objektivt för lite. Det skulle behövts ett antal miljarder till och större framkantstyngd. Kanske bad man inte om mer för att inte framstå som orealistiska.

Staten gör rätt i att hålla i utgifterna. Men det är en väsentlig skillnad på utgifter och lönsamma investeringar.

På onsdag kommer ESO - Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi - med två studier om infrastrukturinvesteringar. Vad de kommer fram till framgår inte, men av frågorna de ställt kan man konstatera att de i alla fall kommer att ifrågasätta hur mycket som behövs investeras. Författaren Lars Hultkrantz har tidigare ifrågasatt värdet av flera infrastrukturprojekt. Så det blir säkert ingen dom som inte kan ifrågasättas, men ger säkert några fakta till diskussionen.

Nästan intressantare är att de ska diskutera nya finansieringsformer. Det vore ju bra om man fick några större svenska försök med offentlig-privat samverkan. Det finns goda exempel från Finland och Norge, men metoden borde testas i Sverige.

Hur ska man då bedöma trafikverkets plan?

Det som väckt mest opposition handlar om spårvagnsplanerna i Lund, Malmö och Helsingborg. Men det är väl snarare ett mått hur välbehövliga dessa linjer är. I Malmö kan en eller två stora matarlinjer motiveras, i övrigt är behovet inte otvetydigt.

I Lund är en förkrossande majoritet ense om att spåvagn behövs för den nya stadsdelen i närheten av den framtida ESS-anläggningen. Men även de uppskattningar av behovet som används som stöd visar att det är efter 2025 som spårvagn skulle behövas. Det finns faktiskt gott om tid att fundera, utvärdera och studera vad för lösningar som kan komma fram.

Man kanske skulle våga sig på en så kallad innovationsupphandling i det fallet? Lund är ju ändå en stad byggd på ett universitet och en teknisk högskola - varför inte ligga i framkant då? Och helst en framkant som inte finns än, utan först 2025.

Det är bättre att vara spårlös än rådlös.

I övrigt handlar infrastruktursatsningar i mycket om att få bort flaskhalsar i systemet där stockningar uppstår. Men bilden av vidgade flaskhalsar underskattar förstås hur mycket som behöver vidgas, det låter ju som att det räcker att vidga en flaskhals och sedan kommer allt i en ketchupeffekt.

Men ibland flyttar man bara flaskhalsen om man inte gör jobbet fullt ut. Om man bygger två nya järnvägsspår ända från Malmö till Flackarp, men inte kommer ända fram till Lunds C har man inte vunnit lika mycket. Då får man en besvärlig sträcka genom Lund där mycket kan stocka sig.

Och så är det på många andra ställen. För att få full effekt räcker det inte att fixa till några snuttar, utan den totala kapaciteten måste ökas. Och där kanske man historiskt gjort många misstag, och i någon grad tycks detta fortsätta.

på spåret.