Foto: NORA LOREKFoto: NORA LOREK
 Foto: NORA LOREK
Foto: DAVID GIESBRECHT / AP TT NYHETSBYRÅNFoto: DAVID GIESBRECHT / AP TT NYHETSBYRÅN
 Foto: DAVID GIESBRECHT / AP TT NYHETSBYRÅN
Csaba Perlenberg

Vissa lokalpolitiker är vuxenbarn

Publicerad

I takt med att lokalpolitiker bevisar att de inte är sin uppgift mogen, hotas personvalssystemet och medborgarnas förmåga att påverka valet av partiernas representanter i sina styrande församlingar.

Det är mindre än åtta månader kvar till valdagen. Om den senaste mandatperioden är en fingervisning om vad komma skall, är det inte utan att utvecklingen i flera kommuner gör att många medborgare borde känna oro över hur kommunerna ska kunna styras efter att röstsedlarna räknats. På flera håll i Skåne har det varit onödigt kaosartat med koalitioner som fallit, styren som skiftat mitt under pågående mandatperioder, politiker som bytt partier, hoppat av och lämnat eller blivit politiska vildar, och kommuner där det politiska läget blivit helt låst på grund av att politiker betett sig som trilskande barn i stället för ansvarstagande vuxna. 

 

Skräckexemplet är Hässleholm där kommunen i stort sett hållit andan sedan hösten 2016 då den socialdemokratiskt styrda budgeten föll efter att SD skapade kaos och röstade igenom den borgerliga minoritetsbudgeten. Det som sedan följde tidigt 2017 var ett av de mest dramatiska lokalpolitiska kapitlen i svensk modern historia: Moderaterna i Hässleholm lät sig tas till fånga av SD genom att ta hjälp av dem för att få till ett maktskifte. Reaktionerna lät inte vänta på sig. 

 

Det som skulle bli SD:s stora genombrott, att bli en acceptabel samarbetspartner till borgerligheten, föll ihop som ett korthus då medlemsavhopp följde efter att SD:s ledande kommunpolitiker avslöjats med den ena skandalen efter den andra. Sedan dess har den numera moderatledda kommunen hasat sig fram då det borgerliga minoritetsstyret saknar majoritet i nämnderna. Hässleholm har inte bara blivit till nationellt skyltfönster över det olämpliga i att luta sig på SD, utan över borgerlighetens fortsatta dilemma att bryta socialdemokratiska maktinnehav i ett treblockssystem.

 

I Hörby föll den så kallade regnbågskoalitionen bestående av S, L, C, KD och MP före årsskiftet då en infekterad fråga om äldreboendet Önnebo gjorde att samarbetet sprack. Kvar blev S som fortsätter styra i minoritet. Att en enskild fråga lyckades krascha ett utvecklat och väletablerat samarbete är inget gott betyg för samtliga partier vars förmåga att kompromissa uppenbarligen inte räckte till en hel mandatperiod. 

 

Och dagarna före jul föll den imponerande koalitionen i Svalöv, som bestod av Socialdemokraterna, Moderaterna och Liberalerna (!), efter en märklig historia gällande en tjänstemans höga lön. Detta fick S att kritisera sitt eget kommunalråd (!). Som om inte detta räckte har den politiska krisen i Svalöv förvärrats efter att fullmäktiges ordförande Karl Erik Kruse (S) ertappats med att ha använt kommunens bilar till ärenden som inte rört hans uppdrag samt att Kruse tagit ut felaktiga körersättningar. Kruse lämnade samtliga uppdrag förutom det som kommunfullmäktigeledamot i torsdags kväll.

 

Och i Ängelholm har det varit hela havet stormar de senaste månaderna. I november föll styrande Socialdemokraternas budget till förmån för de borgerligas budget. Till detta kommer det lokala partiet Engelholmspartiets totala kollaps och sju politiska vildar i fullmäktige. I nästa vecka väntas den politiska majoriteten ändras och en ohelig koalition bestående av alliansen, Miljöpartiet och de politiska vildarna ska styra Ängelholm på kryckor hela vägen fram till valet.

 

Hässleholm, Ängelholm, Svalöv och Hörby har dock sina motpoler. I Helsingborg och Kristianstad har det gått alldeles utmärkt att styra med blocköverskridande koalitioner. I nordvästra Skåne styr Moderaterna ihop med Liberalerna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet. I Kristianstad turas Socialdemokraterna och Liberalerna om att leda kommunstyrelsen vartannat år. Pragmatiskt och lösningsorienterat kontra kaos och splittring. Vuxna kontra vuxenbarn.

 

Den parlamentariska demokratin och dess mandatperioder är inte tänkta att vara som en dramatisk säsong av ”House of Cards”, fullt av intriger, maktskiften och cliffhangers. I sina finaste stunder ska politik vara så tråkigt som möjligt.

 

En del av problemet av kraschade koalitioner är att lokala missnöjespartier samt Sverigedemokraterna tenderar att vara ointresserade av att ta ansvar. I stället för välvilja ställs det ultimatum. I stället för kommunens bästa ageras det utifrån en kaosprincip. En del av problemet är det oproportionerligt stora inflytande som politiska vildar för sig med. Det personliga mandatet utifrån personvalssystemet var tänkt för ett parlamentariskt system med ansvarstagande partier - inte för ett parti som SD samt lokala missnöjespartier där avhopp, uteslutningar och bråk är betydligt mer vanligt förekommande än hos de traditionella partierna.

 

Politiskt arbete är en lagsport, inte en solotävling. Att hoppa av och lämna ett parti är att föredra framför att enträget och själviskt sitta kvar som politisk vilde, utan egentligt politiskt mandat. Politiska vildar har en oskäligt stor påverkan på politiken och i värsta fall obegränsad möjlighet att obstruera. Den parlamentariska demokratin fungerar inte om den relegeras till individuell kohandel mellan exempelvis de 51 ledamöterna i Ängelholms fullmäktige. Den politiska vilden som inbillar sig att den har samma politiska mandat att rösta på det ena eller det andra viset, medan övriga partier utarbetat sin politik i demokratisk och kollektiv kompromissanda på årsmöten och i arbetsgrupper, har gravt missuppfattat syftet med den parlamentariska demokratin.

 

Personvalssystemet och det personliga mandatet kommer att ifrågasättas i allt högre utsträckning, i takt med att enskilda politiker bevisar att de inte är värdiga det förtroende väljarna tilldelat dem. Den demokratiska lägstanivån för stabilitet behöver höjas. 

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida.

Relaterade ämnen

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Kvällspostens startsida

Mest läst i dag