Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Varför tog det två år att göra orosanmälningar?

HJÄLP. Barnen i de misskötta bostadsrättsföreningarna i Malmö har lämnats åt sitt öde i två år.
Foto: JORCHR/WIKIMEDIA COMMONS
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida.
Foto: NORA LOREK

Att Malmö stad dröjt två år med att göra orosanmälningar för barnen i de misskötta bostadsrättsföreningarna i Kinesiska muren är oförståeligt.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. KvP:s politiska hållning är liberal.

OPINION. ”Säkerhetsproblem” och ”stora hälsorisker” är facktermerna som används för att beskriva den boendemässiga och sociala misären för över etthundra barn i den omskrivna och okända Kinesiska musen i Malmös stadsdel Rosengård. 

Sydsvenska Dagbladet har under den gångna veckan återigen rapporterat ingående från vad som måste beskrivas vara en boendepolitisk mardröm: Tack vare vanskötsel från tidigare styrelser har bostadsrättsföreningar hamnat i en mardrömssituation där ventilation, värme och el är icke-existerande eller återkommande struligt. Råttorna har tagit över, ytterdörrarna går inte att låsa och krossade fönster skapar en vardag som inte kan beskrivas som något annat än en boendemässig slum.

En pappa som vill vara anonym berättar i Sydsvenskans reportage:

 – Nästan varje dag går strömmen. Igår köpte vi ficklampor som barnen ska leka med så att de inte blir rädda när strömmen går. 

Så görs en ovärdig situation till en lek, i ett desperat försök att sminka grisen. För föräldrarna som försöker ge sina barn en dräglig tillvaro handlar det om en daglig kamp. Därför är det nu ypperligt att Miljöförvaltningen i Malmö skrivit en orosanmälan för varje folkbokfört barn i bostadsrättsföreningarna Thomsons väg och Taxeringsrevisorn 2. Sammanlagt handlar det om 119 barn som kan bo i lägenheter med fuktiga och gröna väggar och i en allmän otrygg miljö som även riskerar att bli en sanitär olägenhet. Men huruvida det handlar om färre eller fler barn som bor i lägenheterna är oklart, eftersom folkbokföringen inte stämmer gällande många boende eller före detta boende i fastigheten.

Utsikten för att förbättra situationen ser dystert ut. Hälften av lägenheterna i Brf Taxeringsrevisorn 2 ägs av bolag i Stockholm som kontrolleras av ledande företrädare i den före detta styrelsen, och de vägrar betala avgifter. Andra lägenhetsinnehavare betalar inte heller vilket gör att en redan urusel ekonomi i den aktuella föreningen urholkas än mer, värdet för fastigheten och lägenheterna minskar och framtida renoveringsinsatser blir dyrare för varje dag som går.

Sydsvenskan må ha satt en strålkastare på misären och de invecklade turerna med vanstyret, men situationen har knappast varit okänd innan det att historien blev en medieföljetong. Att det först nu görs regelrätta orosanmälningar för barnen är oförståeligt. Det går inte heller, likt Malmös kommunstyrelseordförande Katrin Stjernfeldt Jammeh (S) gör i Sydsvenskan, att skylla på att det är ”juridiskt är otroligt komplicerat”. Barnens väl och ve måste stå över den rådande situationen.

Inte kan det väl ha att göra med att S-styrda Malmö inte prioriterar barn som råkar bo i bostadsrätter?

Samtidigt som barnfamiljer och andra lägenhetsinnevare vid de misskötta, plundrade och kapade bostadsrättsföreningarna i Kinesiska muren försöker genomlida en kall och fuktig vinter, väntar Sveriges hundratusentals bostadsrättsägare på lagändringar som förhindrar dem från att utsättas för samma öde som de i Malmö. 


Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida