Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Vårdpersonal ska inte behöva uthärda hot och våld

Foto: CSABA BENE PERLENBERG / KVP
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida.Foto: NORA LOREK

Hot och våld mot vårdpersonal är mer än bara ett arbetsmiljöproblem. Det är hot mot en systemkritisk verksamhet.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. KvP:s politiska hållning är liberal.

Den försämrade säkerhetssituationen på akuter runtom i södra Sverige är väldokumenterad under flera år. Det handlar inte bara om återkommande rapporteringar om stora polisposteringar utanför akutintag efter skjutningar och kriminella uppgörelser.

 

Kvällspostens granskning på nyhetsplats i förra veckan av 134 skriftliga händelserapporter under 2019 på Malmös akutmottagningar, är en inblick i en värld som de flesta inte till vardags har insyn i. Ordningsvakternas skriftliga rapporter är rena rama skräckläsningen över det våldskapital som finns i samhället: Konfiskerade knivar, yxa, verbala hot, fysiska påhopp och allmänt tumult tecknar bilden av en grov respektlöshet som är smått ofattbar. Detta på platser som både ska vara en fristad och en helt vanlig arbetsplats. 

 

Det är inte bara Malmö som utmärker sig. Andra sydsvenska akutmottagningar vittnar i Kvällspostens rapportering om en bitvis kaosartad miljö där säkerheten hotas av individer som ägnar sig åt våld och hot mot de anställda. Vården har blivit till en spegel för det våld och den aggressivitet som finns i skuggsamhället och som också utsätts och utsätter sina egna för våld och skador.

 

Att en miljö där akut sjuka människor i behov av vård och lugn tvingas riskera liv och lem bredvid beväpnade kriminella och hotfulla narkomaner är, som det brukar heta, oacceptabelt. Ytterst handlar det om förtroendet för vården: Vanliga människor med akuta behov ska inte dra sig för att besöka akuten av rädsla för att akuten är en större risk än det man för tillfället lider av. 

 

Precis som Kvällspostens rapportering visar, omhändertas livsfarliga vapen både av vårdprofessionen och av ordningsvakter. Situationen kan dock främst inte lösas på akuten eller på andra vårdenheter – hot och den ökade risken för våld mot sjukvårdspersonal, övriga patienter och anhöriga är bara ett symptom på allvarliga misstag som begåtts tidigare på andra platser. Lösningen kan inte vara att befästa akutintag med exempelvis larmbågar eller röntgen-portar. 

 

Det finns dock åtgärder som kan införas som stärker de anställdas trygghet och verkar avskräckande för eventuella gärningsmän. Att idén om kroppskameror på personal vid akutmottagningarna i Skåne tvingades in i frysfacket på grund av att det bedömdes sakna juridiskt stöd är en smärre skandal som självklart borde bli föremål för en lagändring. Ett annat förslag, pådrivet av Moderaterna, är att införa en särskild straffskärpningsgrund och skärpta straff för angrepp, hot och våld mot vårdpersonal på liknande sätt som straffen skärpts för grovt hot eller våld mot blåljuspersonal. 

 

De vars vardagliga värv är att hjälpa andra i akuta situationer, även de som orsakat lidande för sig själv och andra, förtjänar givetvis ett rättssamhälle som står på deras sida. Lagstiftningen måste värdera vårdpersonals trygghet och säkerhet på ett sådant vis att det ska vara mer obekvämt att straffas för hot och våld mot vårdpersonal eller annan personal som jobbar inom vårdverksamhet, än att erfara kränkningen det innebär att utsättas för hot och våld.

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida