Csaba Perlenberg
Malmöalliansen har ett självklart argument för maktövertagande i höstens val: Malmös situation efter 24 år med rödgrönt styre. Trygghetsfrågan, utanförskapet och våldet hemsöker Malmöbornas vardag även om långtifrån alla invånare själva drabbats av skottlossningar, explosioner och regelrätta avrättningar på öppen gata.
LÄS MER: LÖFTET: RIVA STADION - OCH BYGGA NYTT FÖR 4 MILJARDER
Däremot har det besinningslösa våldet drabbat både gängmedlemmar och ett par civila, som 16-åriga Ahmed Obaid som mördades i mitten på januari 2017 vid en busshållsplats i Rosengård, eller den 24-åriga nyutexaminerade tandläkaren Rami Amin som sköts till döds på Balladgatan i början av december 2016. Två helt oskyldiga personer, en ung kille och en ung man, som fallit offer för Malmös sociala sår med tillhörande vansinniga våld, vars mördare fortfarande går fria.
Samtidigt har borgerligheten inte styrt Malmö på snart ett kvarts sekel. Länge har oppositionen varit för dålig. Moderaterna har mest bråkat inbördes i stället för att bråka med Socialdemokraterna. Många har gett upp om hoppet om maktskifte och ett frihetligare Malmö. Centerpartiet har inte suttit i fullmäktige på 20 år. Kristdemokraterna föll ur för två val sedan. Liberalerna i Malmö har problem med att lyfta, trots att ofrihet, problem med hederskulturer, vikten av klassresor och skolfrågor torde vara en självklar valraket inför höstens val givet kommunens problem.
Malmömoderaternas Torbjörn Tegnhammars förhoppning om att ta över makten i Stadshuset är kraftigt villkorat med att hans allianskamrater lyckas med återtåget till Rådhusets fullmäktigesal. Samtidigt har Tegnhammar lyft Moderaterna och Centerpartiet dryper av energi. Att få Malmöbornas förtroende är knepigare än vad det borde vara, givet Malmös massiva problem och de rödgrönas vanstyre.
Om det vill sig väl så kan maktskiftet vara ett faktum i höst. Samtidigt har det fram till i går saknats en viktig aspekt i alliansens oppositionsarbete. Egna visioner.
Därför var det av stor vikt att Malmöalliansen under torsdagen tog ett rejält kliv i sin relation till Malmöborna genom att ta steget från en opposition som automatiskt är mot stadens negativa utveckling - till att faktiskt vara för något alldeles eget. Visionen om ett förtätat, ombyggt och förstärkt Stadionområde är högst välkommet. Med 2 500 nya bostäder, förskola, bevarande av gröna promenadstråk, en ny gångbro och rivning av Malmö Stadion till fördel för en ny inomhusarena för fotboll, levererar Malmöalliansen ett styrkebesked till väljarna. Att Malmöalliansen vill snabba på rivningen av Stadion, som inte planeras rivas förrän 2026, är en välgärning. Malmö kan inte vänta på en viktig förtätning.
Och kanske bäst av allt: Man väcker liv i frågan om en ny simhall. Här borde Malmöalliansen våga ta ett djupt andetag, fulla lungorna med mod, hoppa från högsta höjden och lova Malmöborna att deras skattepengar inte ska användas till driften av ett äventyrsbad. Allt annat vore ett magplask.
Med Stadionförslaget är Malmöalliansen äntligen med i matchen. Samtidigt fortsätter de borgerliga att hemsökas av de bråkiga politikhuliganerna som skränar på ståplats. Vid matchslut kan det bli mycket stökigt då Sverigedemokraterna hotar med att rusa in på planen. En sådan utveckling måste Malmöborna blåsa av och ge blått kort till.
Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida.