Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Vågar Liberalerna välja någon annan än Strandberg?

Torkild Strandberg (L), kommunstyrelsens ordförande i Landskrona. Foto: CSABA BENE PERLENBERG
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida. Foto: NORA LOREK

Liberalerna städar om i toppledningen för det skånska förbundet. Partiet borde böna och be att Torkild Strandberg tar över efter Jan Björklund.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. KvP:s politiska hållning är liberal.

I helgen inträffade ett vaktombyte av rang i Liberalerna. Nej – partiledarvalet är fortfarande flera månader bort. Flera tänkbara kandidater har redan strukit över eller suddat bort sig själva från griffeltavlan. Mats Persson och Gulan Avci har meddelat att de inte vill och har därmed upprepat vad Cecilia Malmström har försökt förklara i flera år. Kvar återstår Johan Persson, Erik Ullenhag och skånska Christer Nylander. 

 

Och så Nyamko Sabuni, förstås. Medan de andra folkpartisterna kämpar för att hålla tillbaka sina impulser att posta sina färdigskrivna debattartiklar om varför liberalismen är den högsta form av demokratiskt uttryck är Sabuni den enda som öppet sagt att hon överväger tanken på att ta över Sisofys-uppdraget att rädda Liberalerna från sig själva. Hon har redan fått stor uppbackning från flera håll inom partiet. 

 

Att Liberalerna kan vara på väg att välja en partiledare som inte lyft ett finger för partiet på flera år och som varit helt frånvarande från riksdagen och rikspolitiken, säger en hel del om partiets sinnestillstånd. 

 

När de skånska liberalerna i helgen flockades till Lund för att välja en ny skånsk förbundsstyrelse är det värt att notera att en maktförskjutning inom Skåneliberalerna kan komma att påverka partiledarvalet.

 

Christer Nylander, gruppledare i riksdagen och en av de utpekade som möjlig partiledare, klev efter flera år av från sitt ordförandeskap för de skånska Liberalerna. Detta efter att ha blivit överkörd av sin egen styrelse under höstens uppslitande regeringsbildningsprocess. 

 

Medan Nylander stöttade sin partiledare Jan Björklund i dennes val av Socialdemokraterna som samarbetspartner i stället för Ulf Kristersson och Moderaterna, skickade en majoritet av förbundsstyrelsen i Skåne ett tydligt budskap till resten av partiet: Under inga som helst omständigheter var Socialdemokraterna att föredra. 

 

I lördags ersättes Christer Nylander som ordförande för Skåneliberalerna av liberalen som ledde upproret: Landskronas kommunstyrelseordförande Torkild Strandberg.

 

Det är den logiska konsekvensen av att Skåneliberalerna valde Strandbergs linje och inte Nylanders. Samtidigt valde partiet på riksplan den linje som Björklund och Nylander förespråkade.

 

Vad som händer i partiledarfrågan återstår att se. Torkild Strandberg har dock redan upprepade gånger tydliggjort att han inte kandiderar för uppdraget. Till HD-Sydsvenskan sade han i januari att han skulle löpa en ”överhängande risk att bli borgerlighetens Juholt”. 

 – Jag vill inte utsätta vare sig mig själv eller borgerligheten för detta (5/1).

 

Det var givetvis en retorisk överdrift. Torkild Strandberg borde tvärtom vara den självklara favoriten att ta över ett parti som är i desperat behov av hans valmaskin. I höstas steg Liberalerna i Landskrona mot skyarna och landade på otroliga 34,5 procent. Enkom ökningen i procentenheter var större än partiets resultat på riksplan: 8,7 procent mer än föregående val. På riksplan fick L 5,49 procent. 

 

Med sådana siffror är det svårt att hävda att L:et i partiloggan står för någonting annat än Landskrona. Hur vågar partiet överhuvudtaget utsätta sig själva eller borgerligheten för risken att gå miste om Torkild Strandbergs valvinnar-skalle?

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!