Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Utsträckt hand kan inte vara rak vänster

Katrin Stjernfeldt Jammeh (S), kommunstyrelsens ordförande i Malmö. Foto: PEO MÖLLER

Socialdemokraterna i Malmö har mycket att bevisa om de menar allvar med sin trevare om samarbete åt både höger och vänster.

Blocköverskridande samarbete - en socialliberal våt dröm, moderat mardröm eller tidig julklapp åt Sverigedemokraterna? En orealistisk förhoppning om en förlösande stabilitet eller ett recept för fortsatt socialdemokratisk hegemoni? Eller en helt omöjlig fantasi om en gyllene och glashal mittenväg där alla är nöjda och belåtna och där ”å ena sidan, å andra sidan” blir mottot för ett kompromisshelvete men ändå alldeles, alldeles underbart? 

 

Ute i riket är blocköverskridande samarbeten varken en omöjlighet eller ovanlighet. I Skåne agerar Centerpartiet och Miljöpartiet kungamakare för såväl blå som röda lokala styren. I Landskrona ingår Miljöpartiet i den styrande blågröna treklövern och i Helsingborg samarbetar de gröna till och med tillsammans med Kristdemokraterna – och vice versa. I Hässleholm stöttade fram till förra året Centern det röda styret som föll efter att Moderaterna tog makten med hjälp av SD. 

 

I Svalöv styrs kommunen av den smått häpnadsväckande koalitionen S, M och L. På Svalövs kommuns hemsida skriver de tre samarbetspartierna att styret består av ”Tre partier som har som gemensamt mål att hela kommunen, alla orter och landsbygden ska utvecklas och leva.” Rikspolitikens benhårda blockpolitik imponerar inte på kommunpolitiker: Där är den ledande ideologin pragmatism. 

 

Simrishamn styrs av en fempartikoalition bestående av S, C, L, Mp och lokala Österlenpartiet. Allt är möjligt, även att politiker avstår fantasier om att få genom hela sitt partiprogram. Där det stöts och blöts, skapas också förtroende för politiken och demokratin. Men då måste värdegrunden vara likartad. 

 

Och i Kristianstad, där S och L delar makten och byter ordförandeplats i kommunstyrelsen med varandra vartannat år, återfinns en unik lösning. Det är inte för inte som Stefan Löfven valde att plocka in Kristianstads förra S-ledare Heléne Fritzon i regeringen. Den blocköverskridande erfarenheten är en nyckelkomponent i Löfvens önskan om att nöta blockpolitiken sönder och samman. 

 

Malmö, likt Göteborg, har länge varit närmast en klassisk bruksort vad gäller Socialdemokraternas maktinnehav. ”Nobody puts Rörelsen in a corner”, för att parafrasera den bärande repliken i ”Dirty Dancing”. Det stämmer inte längre. SD tvingar in S i ett hörn. Det förklarar Katrin Stjernfeldt Jammehs (S) utspel på Sydsvenska Dagbladets debattsida Aktuella Frågor under helgen: ”Vi är beredda att samarbeta med partier både till vänster och höger som vill arbeta för att alla Malmöbor ska få ta del av utvecklingen och känna trygghet i vardagen.” Nu ska det inte tas som intäkt för ett frieri om blocköverskridande samarbete inför eller efter valet 2018. Den halvutsträckta handen har de senaste tre åren varit en rak vänster. S har haft en nästan hel mandatperiod på sig att söka breda samarbeten i Malmö och bränt många broar längs vägen.

 

I Malmö är blocköverskridande samarbete socialdemokratiska för "S ska fortsätta styra Malmö". Det är först om S blir mindre än alliansen efter valet och när Stjernfeldt Jammeh går med på att agera stöd åt ett alliansstyrt Malmö för att isolera SD som sådana trevare går att ta på allvar. Socialdemokraterna har ett helt år på sig att bevisa att de menar allvar med sitt utspel.

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!