Csaba Perlenberg
OPINION. Infrastruktur är på sina håll en betydligt hetare politisk fråga än, säg, integrationspolitik. Precis som Västlänken i Göteborg har frågan om spårvägen haft konkreta konsekvenser för lokalpolitiken i Lund. Även om det inte blev en folkomröstning om huruvida det skulle dras spårväg mellan Clementstorget och ESS bildades ett helt nytt lokalt parti från djupet av den lundensiska urvreden. I dag sitter FörNyaLund sin andra mandatperiod i fullmäktige, har ett eget kommunalråd och är en etablerad del av den så kallade Lundakvintetten tillsammans med den borgerliga alliansen.
Trots motståndet har en förkrossande majoritet av Lundaborna röstat på partier som förespråkat spårvägen. Det parlamentariska stödet för trafiklösningen har länge varit grundmurat. Därmed har spårvagnarna sedan december förra året börjat rulla längs sträckan på 5,5 kilometer och nio hållplatser.
För Lunds motorburna trafikanter har det varit något av en pärs. Givet att Lunds spårväg är den första nya som dragits i en svensk kommun sedan 1911, är både Lundabor och gemene svensk som inte bor i Göteborg, Stockholm eller Norrköping ovana vid spårvagnarnas matartrafik.
Den främmande, spårbundna fågeln i Lunds trafikmiljö har lett till en hel del incidenter, rapporterade Sydsvenska Dagbladets redaktion i Lund häromdagen (3/2). Det har kanske varit att vänta, men en sidoeffekt är däremot aningen mer överraskande: På grund av hårda inbromsningar för att undvika påkörningar och kollisioner står nu sex av sju spårvagnar i depån på grund av märken i vagnarnas hjul, de så kallade hjulplattorna. I stället trafikeras sträckan av ersättningsbussar.
Hjulplattorna måste nu svarvas om så att de inte skadar vagnarna och spåren. Men för att detta ska kunna göras måste enligt Sydsvenskan hela den så kallade boggin tas av. Det vill säga hjulen, hjulupphängningen och bromsar. Men vagnarna måste skickas på reparation utanför Skåne - trots att en hel depå byggts i Lund just för att serva spårvagnarna.
Störningskänsligheten och det utrustningsmässiga ömfotandet är häpnadsväckande: Varför har Region Skåne köpt in vagnar som inte klarar av hårda inbromsningar? Prislappen om 297 miljoner borde rimligtvis ha gett mer tåliga vagnar. De är dessutom splitternya och har således inget som helst slitage eller nämnvärt servicebehov.
Hjulens känslighet och trafikavbrottet är betydligt mer omfattande än exempelvis inom Göteborgs Spårvägar. Hade samma ratio utspelat sig med GS-vagnarna hade det inneburit att stora delar av Göteborgs spårbundna kollektivtrafik stått stilla, motsvarande 225 av 263 spårvagnar som rullar fram och tillbaka i Göteborg. Så är inte fallet – och har heller aldrig varit fallet.
Antingen bromsar spårvagnarna och dess förare i Lund in betydligt hårdare än sina mer erfarna förarkollegor i Göteborg, eller så är vagnarna från spanska tillverkaren CAF rena rama fiaskovagnarna.
Region Skåne måste nu gå till botten med varför sex av sju spårvagnar i Lund står stilla efter att de inte ens använts i två månader.
Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida