Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Ta hotet mot Österlen på allvar

Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida. Foto: NORA LOREK

Hotet mot Österlen är reellt. Gruvbolag ska inte ha fler rättigheter än medborgare och kommuner.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. KvP:s politiska hållning är oberoende liberal.

Äganderätten är en av våra grundlagsskyddade rättigheter. I realiteten är den dock långt ifrån absolut. Inte minst när det kommer till markägarskap finns det flera paranteser gällande en ägares rätt att bestämma vilka som vistas på ens ägor eller vad den används till. Bland de allmänt accepterade avvikelserna och begränsningarna tillhör exempelvis allemansrätten och tvång om ansökan om bygglov samt olika slags tillstånd för miljöfarlig verksamhet – alla vettiga inskränkningar i äganderätten. 

 

Samtidigt har flera uppmärksammade fall med markockupation de senaste åren visat på hur exempelvis handräckning, förflyttning med tvång av personer som uppehåller sig på annans mark utan tillstånd, varit nästintill omöjlig att genomföra på grund av formaliatjaffs och myndigheters oförmåga att samarbeta. Därtill kommer statens uppmärksammade avverknings- och ersättningsstopp för enskilda skogsägare som förpassar skogsindustrin till en ekonomisk ångestcell, där den skövling som godkänns är av skogsägarnas äganderätt.

 

Det finns dock få saker som är så absurda som det övergrepp markägare riskerar tack vare både svensk lagstiftning och den så kallade organisatoriska enheten Bergstaten - en del av myndigheten SGU, Sveriges geologiska undersökning. Bergstaten har att ge tillstånd för provtagning och gruvdrift utifrån bland annat minerallagen och mineralförordningen – men i praktiken har gruvnäringen carte blanche att med maffialiknande rättigheter provborra på andras mark, med väldigt liten risk att motas i grind. Länsstyrelsen, regionen, kommunerna och enskilda markägare är helt rättslösa den dagen ett gruvbolag anmäler sitt intresse.

 

I Österlen i sydöstra Skåne är oron i dag stor bland lokalbefolkningen efter att bolaget Scandivanadium Ltd  ansökt om undersökningstillstånd och i ett par fall beviljats det för att leta efter alunskiffer, en så kallad koncessionsmineral. Berggrund med alunskiffer förekommer i stora delar av Skåne, Västra Götaland, Östergötland, Örebro län, Jämtland, Västerbotten samt Öland och Gotland. Bland annat finns mineralen vanadium att utvinna ur alunskiffer. Vanadiumet sägs vara ett framtidsämne för att lagra energi i framtidens miljövänliga batterier. Gruvföretaget marknadsför tilltaget som en grön revolution. Men marken i sydöstra Skåne utgörs av sand och sandsten vilket ökar risken för att tungmetallhaltigt slam tränger ut i grundvattnet. Att idka miljöfarlig gruvdrift för att få fram nya, miljövänliga batterier är direkt motsägelsefullt. Enligt företaget handlar det i första taget om terrängkörning och borrning, men har redan flaggat för att det kan innebära avverkning av skog. 

 

Ystads Allehanda rapporterade tidigare i år att Scandivanadium ansökt om undersökningstillstånd på tio olika platser från Bertilstorp till Gislövs hammar, sammanlagt 20 000 kvadratkilometer mark (1/8). Tidningen illustrerade omfattningen med att påpeka att Ystads kommun ”bara” är 350 kvadratkilometer stort. 

 

I samma tidning har både bergmästaren och gruvföretaget avfärdat den lokala oron. I YA menade Åsa Persson, VD och bergmästare vid Bergstaten, att oron är förståelig då Skåne i dag saknar gruvor. Och undersökningstillstånd är inget "frikort" menade Persson (25/7). Företaget menar att deras metoder inte kommer skada naturen och att de kommer att återställa alla områden som utsätts för verksamheten. 

 

Det har föga övertygat Tomelilla och Simrishamns kommuner. Inte heller länsstyrelsen vill se någon gruvdrift på Österlen och menar i sina yttranden att de oroas över den kommunala vattenförsörjningen vid en framtida brytning. Därför är det inte ens lönt att provborra.

 

LRF och Naturskyddsföreningen har föreslagit att tillståndsgivningen flyttas från minerallagen till miljöbalken, vilket inte nödvändigtvis är den bästa lösningen. Däremot är det fullt tillräcklig att de kommuner som i dag inte har gruvdrift och heller inte vill ha några dagbrott i sina landskap får en ordentlig möjlighet att säga nej. 

 

I en debattartikel i ATL pekar jordägaren Carl Piper och flera ordföranden för regionala LRF-distrikt, däribland Hans Ramel i Skåne, på en möjlig väg framåt för vanadinjakten. I stället för att rikta in sig på alunskiffret menar LRF att materialet bör utvinnas ur avfallet från svensk ståltillverkning. Stålugnsslagget från svenska stålverk ska enligt uppgifter som presenteras i artikeln motsvara varje år 5 000 ton vanadin, hälften av Europas nuvarande behov av metallen. Se där, ett konstruktivt förslag.

 

Politiken har också vaknat. Centerpartiet har både på lokal och på regional nivå engagerat sig. Och i somras skrev Malin Henriksson (L) följande på Kvällsposten Debatt: "Staten har möjlighet att styra och bestämma över vad som händer hos oss. Kommunen som är berörd kan lämna synpunkter men längre än så sträcker sig inte påverkan. Staten har ansvaret. Då har staten också skyldigheter." Även Kristdemokraterna har engagerat sig. 

 

I en ny motion under den allmänna motionstiden menar den skånska riksdagsledamoten Tuve Skånberg (KD) att kommuner borde få kommunalt veto mot prospektering av alunskiffer: "Det är viktigt att inse den stora skillnaden mellan exploatering av alunskiffer och konventionell gruvdrift i urberg. Regeringen bör därför se över möjligheten till att ge kommunerna vetorätt även mot prospektering i alunskiffer."

 

Förslaget är vettigt – och lagändringen brådskar. Gruvnäringens kryphål i form av ett pyrande, osande hål rakt igenom äganderätten måste tätas. Nuvarande ordning är både vettlös och naiv. Näringsfriheten ska likt äganderätten vara långtgående men inte destruktiv.

 

Minerallagen och mineralförordningen måste därtill revideras så att Bergstaten och GSU framöver i första hand ska kunna värna medborgarnas intressen, inte gruvbolagens. 

 

Hotet mot Österlen måste tas på allvar. 

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!