Csaba Perlenberg
OPINION. Den nya regnbågsslingan ringlar sig 90 meter genom Prince Albert Park i Sydney, en historisk plats för Australiens HBTQ-rörelse. Promenadslingan, som anlagts lagom till den årliga HBTQ-festivalen Mardi Gras, har blivit något av en internationell snackis den senaste veckan. Sedan tidigare finns en än större regnbågsgata vid Oxford Street.
I just Prince Albert Park mottog tusentals hoppfulla australier resultatet av 2017 års frivilliga nationella undersökning om huruvida Australiens äktenskapsbalk skulle liberaliseras för att tillåta samkönade äktenskap. Resultatet, där 61,6 procent bidrog till ett rungande YES, blev till en stolt folkfest i parken.
I dag är det tveksamt om samma slags regnbågsfärgade promenadslinga eller regnbågsväg hade varit möjlig att dra i skånska Svalöv. Där, i den skånska kommunen som styrs av Sverigedemokraterna, har kommunledningen nyligen aktivt bidragit till att censurera och tysta en officiell kommunal informationskanal efter att HBTQ-positiv information delats med följarna och kommuninvånarna.
Efter att bibliotekarierna på Svalövs biblioteks fem filialer genomgått en HBTQ-certifieringskurs lades ett inlägg upp på sociala medier-plattformen Facebook där biblioteket skrev positivt om utbildningen. Men inlägget togs snabbt ner efter att kommunens utbildningschef fått marschorder från den politiska nivån. Till Landskrona Posten/HD sade Hans Dahlqvist:
– Som jag förstått det var det ytterst ett politiskt beslut som jag förmedlade vidare. Det jag kommunicerade var att man fick ta bort den marknadsföring som var kopplat till HBTQ-certifieringen.
Svalövs kommunstyrelseordförande Teddy Nilsson (SD) har en tidigare dokumenterad historia med diskriminering av HBTQ-rörelsen. För två år sedan kunde Expo avslöja att sverigedemokraten offentligt skrivit flera inlägg som riktade missaktning mot HBTQ-rörelsen. Den 4 augusti 2017 skrev Teddy Nilsson på Facebook att: ”Förbjud exkluderingsflaggan nu!!” med hänvisning till regnbågsflaggan. I samma tråd utvecklade SD-politikern sin hållning och förtydligade vilken flagga han syftade på: ”Prideflaggan, då den blivit HBTQ rörelsens främsta varumärke och denna rörelse ifrågasätter heteronormen”.
Att just SD bedriver homofientlig politik är föga överraskande. Det är en återkommande politisk käpphäst att exempelvis förbjuda flaggning av regnbågsflaggan i de kommuner där det auktoritära partiet styr – med benäget stöd av Moderaterna och Kristdemokraterna och, i Svalövs fall, även indirekt tack vare Liberalernas passiva stöd.
Inte heller överraskande är det att Sverigedemokraterna i veckan fortsatt utmärker sig som ett rasistiskt och främlingsfientligt parti. I ett uppmärksammat inlägg på Twitter skrev partiledaren Jimmie Åkesson en kulturkrigsappell där han beskrev all slags invandring som en ”social, kulturell eller ekonomisk belastning” och krävde samtidigt totalstopp för all invandring, även kvotflyktingar. Den svepande och rårasistiska beskrivningen har med rätta lett till massiv kritik och avståndstagande. Den negativa kollektiviseringen av människor med skyddsbehov är helt enkelt inte i linje med en liberal samhällssyn där varje människa förtjänar och har rätt att mötas utifrån sina rättigheter och sitt inneboende, individuella människovärde.
Men för Moderaterna, som söker regeringsmakten med understöd av Sverigedemokraterna, har uttalandet mest varit en obekväm påminnelse om vilken brun grund som M och KD söker understöd från. Därför var det en sorglig syn att beskåda den politiska teater som Moderaternas migrationspolitiska talesperson Maria Malmer Stenergard, tillika riksdagsledamot för Skåne läns Norra och östra valkrets, försökte sig på.
I ett twitterinlägg som var kliniskt befriat från den slags kritik som anständigheten kräver gentemot Åkessons rasism, verkade Malmer Stenergard pliktskyldigt försöka distansera sig utan att riskera allienera sin framtida samarbetspartner: ”Det hade varit bra om Sverigedemokraterna förklarade vilken invandringspolitik de faktiskt vill driva, och hur den är förankrad i de regler som vi är tvungna att följa.”
I en intervju med SVT fortsatte Malmer Stenergard den politiska teatern:
– Den politik som Sverigedemokraterna drev i migrationskommitén är en politik som jag tror att vi skulle kunna samarbeta kring, när det gäller just migrationsfrågan. Det är därför jag är förvånad över att han nu ger uttryck för en helt annan politik som skulle bryta mot internationella konventioner och som i praktiken inte skulle vara möjlig att genomföra, sade den skånska riksdagsledamoten.
Men för alla och envar som följt nyhetsrapporteringen kring Sverigedemokraterna under de senaste åren har det stått tydligt bortom alla rimliga bortförklaringar vilken SD:s människosyn är så fort det gäller personer från andra länder än Sverige.
Som SD-styret i Svalöv påvisat den senaste veckan gäller fördomarna även människor med en annan sexuell läggning än den så kallade heteronormativa.
Sverigedemokraterna fortsätter vara en kulturell belastning på ett land som är känt för sin öppenhet, sin medmänsklighet och sin tolerans. Men framför allt är SD:s fördomsfulla politik en belastning för Moderaterna och Kristdemokraterna, som fullföljer sin politiska ökenvandring på egen risk.
Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida