Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Svenska kyrkan står inte över lagen

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida. Foto: NORA LOREK
Foto: Jens Christian/Kvällsposten

Svenska kyrkan står inte över lagen. Polisen ska följa lagen, inte Bibeln.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. KvP:s politiska hållning är liberal.

Migrationsverket uppgav tidigare i år att det fram till år 2020 kan komma att finnas upp till 50 000 illegala migranter, så kallade papperslösa, i Sverige. Gruppen består av både personer som sökt asyl men fått avslag, inte sällan efter upprepade chanser till överprövningar, och därmed har det svart på vitt papper att de inte har rätt att stanna kvar i Sverige - samt illegala migranter som inte ens överhuvudtaget ansökt om asyl eftersom de vet att de saknar asylskäl till att börja med. Ingen av dessa två migrantgrupper har rätt att vistas i Sverige, alldeles oavsett vilka anledningar de har för att inte vilja eller kunna återvända till sina hemländer.

 

I många av dessa fall handlar det om ett personligt helvete då människor hamnat i mycket beklagliga situationer där vuxna och barn lever rättslöst och identitetslöst, med svarta jobb och svarta bostadskontrakt och konstant stress och oro över att upptäckas. Dessa människors utsatthet göder också ett mycket problematiskt parallellsamhälle. Det går dock inte att hävda att Sverige i de fall asyl har sökts men avslag getts, inte tagit sitt humanitära ansvar. 

 

Att stå upp för behovet av deras avvisningar betyder inte att det inte finns plats eller behov för medmänsklighet kring deras utsatthet. I det dolda finns det många privatpersoner och föreningar som gör stora humanitära insatser. Här är det viktigt att påpeka att det inte är olagligt att hjälpa illegala migranter - i alla fall inte än. Exempelvis Svenska kyrkan arbetar organiserat för att understödja illegala migranter. 

 

I fredags mötte Svenska kyrkans aktivistiska och politiska hållning den bistra verkligheten då gränspolisen ingrep och genomförde en inre utlänningskontroll under ett familjeläger i norra Skåne. Fem av sex familjer omhändertogs. I ett pressmeddelande beklagar Per Kristiansson, präst vid Svenska kyrkan i Malmö, att "Kyrkan är inte längre en fredad zon och denna händelse kommer att påverka människor på flykt som sökt en fristad i Sverige."

 

Men i ett rättssamhälle finns det inget utrymme för religiös förminskning av ordningsmaktens demokratiska och sekulära uppdrag: Polisen har att följa lagen, inte Bibeln. Att kyrkan ska vara en "fredad zon" är en stötande tanke för alla som värnar rättssamhället. Konceptet "kyrkofrid", där ingen ska gripas eller anfallas i en kyrka eller i en kyrklig miljö, är en arkaisk tradition som inte har någon som helst roll i ett modernt samhälle, inte minst då Sverige inte längre har en statskyrka. Religion och tro är en privatsak och ingenting som ska ges speciella undantag från ordningsmaktens plikt att utföra sitt uppdrag. Det finns inga fredade zoner från svensk lagstiftning. I asylpolitiken är gud eller religion irrelevant, såvida det inte finns skyddsskäl där asyl beviljas gällande förföljelse eller diskriminering på religiösa grunder. 

 

Svenska Kyrkans tro att de som religiös organisation har särskilda rättigheter att undkomma gränspolisens uppgifter skadar ytterst de som de säger sig värna - de illegala migranterna. Att inge dem med falsk trygghet och fruktlösa förhoppningar är särdeles grymt. Här spelar den kyrkliga självbilden, att stå över det jordliga, en stor roll. Tro gör man i kyrkan - inte gällande asylfall. Där är det lagen som är allenarådande. I detta finns det inget att be om.

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida.