Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Svensk mineralpolitik gör äganderätten värdelös

Vanadin, hett eftertraktat.Foto: Andreas Hillergren/TT
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida.Foto: NORA LOREK

Att flera statliga myndigheter bidrar till att kränka äganderätten är en styggelse.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. KvP:s politiska hållning är liberal.

Vars och ens egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller något annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen.

 

Äganderätten är en grundlagsstadgad fri- och rättighet. Den femtonde paragrafen i regeringsformens andra kapitel är dock långtifrån allomslutande. Sanningen är att den på sina mineralrika håll är urholkad av den svenska minerallagstiftningen, som hängts på enskilda markägare som en betungande överrock. 

 

Den svenska mineralpolitiken är byggd på principen att om det finns ett värde i marken är det också av brett samhälleligt intresse att detta värde kan identifieras och utvinnas. Även om enskilda markägare, som är fallet i Skåne, motsätter sig att bolag vill provborra och därefter inleda fullskalig brytning, på privatpersoners mark.

 

Förvisso utgår en lagstadgad ersättning för övergreppet, men det är i sammanhanget egalt. Att människors hus är deras borg är inget som minerallagstiftningen sätter något som helst värde på.

 

Under onsdagen kom det besked som många kring Hörby, Tomelilla och Simrishamn befarat: Det australisk-brittiska bolaget Scandivanadium får tillstånd från Bergsstaten för provborrning, i områdena kring Fågeltofta 1 och Killeröd 1, det vill säga i närheten av Bontofta och Onslunda. Ystads Allehanda var först med att rapportera om nyheten. 

 

Förvisso är det inte tillstånd om omedelbar provborrning, besluten kan överklagas till mark- och miljödomstolen innan de vinner laga kraft. Under sensommaren genomfördes provborrningar i Luby, inte helt utan komplikationer. Icke desto mindre är det en fortsatt eskalering av gruvbolagets ambitioner att hitta vanadin som kan användas till batterier.

 

Det finns två särdeles kväljande aspekter på det övergrepp som nu är på väg att ske i södra Sverige:

För det första att det är en statlig myndighets roll att genom prövningstillstånd frånta människor deras trygghetskänsla kring sin egen mark. 

För det andra att ett annat statligt verk, innovationsmyndigheten Vinnova, aktivt understödjer framtida provborrningar med ett stöd till ett forskningsprojekt i regi av Scandivanadium motsvarande en halv miljon kronor. Markägare är alltså via skattsedeln med om att finansiera provborrningar på sin egen mark som de kan vara motståndare till. Det är inget annat än en dubbelkränkning.

 

Målkonflikter är ibland ofrånkomliga, men i fallet med äganderätten kontra minerallagstiftningen borde valet vara självklart: Frågan om provborrning ska alltid vara fri, men markägares nej ska respekteras. Allt annat är orimligt. Övergreppet på markägares rättigheter är horribelt.

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida