Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida. Foto: NORA LOREK
Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida. Foto: NORA LOREK
Csaba Perlenberg

Ställ gärna krav, men ställ hellre upp

Publicerad

Medborgartest eller integrationsplikt. Kära kravförslag har många namn. Vellinge borde dock kika åt föreningen Kompis Sverige, som sammanför skåningar och nyanlända på frivillig basis.

Tiden läker kanske inte alla sår, men med passerad tid slipas kanter antingen av- eller framträder då den värsta krutröken, som tidigare skymde sikten, väl har lagt sig. Ord glöms bort eller förträngs, politiska förslag möter en mognad tid an. Huruvida det är till vissa individers och politiska eftermälens för- eller nackdel beror mindre på objektivitet än på vilka behov samtiden har av änterhakarna till det förgångna. Förståelse kan i sina bästa stunder också vara förlåtelse - både av andra och av sig själv. Men tidsavstånd riskerar också att skapa minnesförlust.

 

För de flesta är korrigering av eftermälet villkorat med att man aldrig får ta del av nytolkningarna. Att upprättelse eller omtolkning ofta kräver att personen lämnat jordelivet är ett grymt faktum. Som med Ian Wachtmeister, en av två partiledare för 1990-talets populistiska skränparti Ny Demokrati och sedermera rådgivare åt Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson, som av flera borgerliga röster efter sin död i helgen gavs smickrande omdömen och ett polerat eftermäle av bland annat de tidigare partiledarna Carl Bildt (M) och Alf Svensson. Till SVT sade KD:s gamla nestor att: "Hans goda kvalité var att bakom den här provocerade och gycklande fasaden, där fanns det ett mycket ömt och gott hjärta". Carl Bildt twittrade: "Det var alltid drag under galoscherna med Ian Wachtmeister. Han gav färg och liv åt sin politik. Seriös bakom en fasad av skämt. Jag minns honom som en stor, varm och djupt engagerad människa.

 

Det varma hjärtat återfanns dock inte i kampanjretoriken på Ny Demokratis valaffischer med texten: ”Importera gärna, men inte Brottslighet, Arbetslöshet eller AIDS, Ditt val.". Enligt boken "Lasermannen: En berättelse om Sverige" av Gellert Tamas propagerade Wachtmeister inför sin partistyrelse att samtliga asylsökande borde just aids-testas, men röstades ner av partiets första styrelse. Förslaget ansågs vara för extremt.

 

Den före detta integrationsministern Nyambo Sabuni (dåvarande Folkpartiet) bör inte blandas ihop med Ny Demokrati på något som helst vis, men även hon och hennes tidigare förslag och politiska utspel upplever också något av en renässans. Sabuni får dock uppleva nyordningen under sin egen livstid. Under sin ministertid anklagades hon av kritiker för att föra sig med främlingsfientlig retorik. Bland annat föreslog Sabuni både språk- och medborgartester för att testa invandrares demokratiska värderingar. Gällande språktestet var det helt i linje med sin dåvarande partiledare Lars Leijonborg vars språktestförslag levererade ett av Folkpartiets bästa val i modern tid.

 

Tidigare i år skrev VLT:s politiska redaktör Sakine Madon att Sabuni var före sin tid, och nämnde även den tidigare riksdagsledamoten Maurico Rojas: "Nyamko Sabuni och Mauricio Rojas har sedan länge lämnat politiken, men det är viktigt att de får upprättelse. Inte för att de alltid hade rätt, men för att de såg problem och försökte förbättra. De var utan tvekan före sin tid. Obekväma och modiga – och betydelsefulla för svensk politik". Och Naomi Abramowicz skrev i förra veckan på Expressens ledarsida att Sabuni borde få en stor fet ursäkt för hur hon behandlats av sitt eget parti. Det som för tio år sedan var kontroversiella integrationsförslag anses på många håll i dag som nödvändigheter. 

 

I Vellinge lyfter Moderaterna, som nyligen fick sitt förslag om ett lokalt tiggeriförbud totalsågat av länsstyrelsen, ett Sabuni-liknande förslag om att nyanlända ska få 60 timmars samhällsintroduktion om svenska värderingar. Vellingemoderaterna kallar det för integrationsplikt, en utbildning som ska avslutas med ett test som ska avhandla lagar, regler och värderingar. Om nyanlända inte vill gå den ska de heller inte få några kommunala bidrag. Utbildningen ska ha genomförts inom ett år från det att etableringen inletts. 

 

Tvång och krav kan vara viktiga delar i integrationsprocessen. Men frivillighet är givetvis bättre - såväl både gällande nyanlända och svenskar. Föreningen Kompis Sverige har varit verksamma i Skåne sedan 2014 och har på tre och ett halvt år sammanfört 550 individer - svenskar och nyanlända. I dag har föreningen samverkansavtal med sex skånska kommuner: Lund, Perstorp, Svedala, Kristianstad, Ängelholm och Båstad. Genom att matcha personer utifrån gemensamma intressen, inte minst det gemensamma intresset att mötas och ta en fika eller gå på ett kulturevenemang, har föreningen möjliggjort vänskaper och naturliga vägar in i det svenska samhället. Men det har även inneburit insikter för de etablerade svenskarna om de nyanlända. Kompis Sveriges mål är lika enkelt som självklart: Att sammanföra människor, där personer från nya och etablerade svenskar inte sällan saknar tydliga ingångar till den motsatta gruppen. På frivillig basis. 

 

Nyfikenhet som integrationsmotor? Varför inte.

 

Lagar och regler kan läras ut i ett klassrum, men det är först i vardagen som värderingar prövas. Att memorera rätt svar inför ett prov är inte särskilt svårt när man vet vad det önskade facit är. Att villkora bidrag med ett värderingsprov är farligt nära en slags åsiktsregistrering som är tvivelaktig. Krav och prov kan vara silver, men frivillighet och handlingar är guld.

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida.

Relaterade ämnen

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Kvällspostens startsida

Mest läst i dag