Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Sluta skämmas för svensk alkoholproduktion

Det går bra för svensk dryckesproduktion. Men det skulle gå bättre om gårdsförsäljning tilläts. Foto: SHUTTERSTOCK
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist Kvällspostens ledarsida. Foto: NORA LOREK

Skåne och resten av Sverige väntar på att riksdagens demokratiskt fattade beslut om gårdsförsäljning ska verkställas. 

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. KvP:s politiska hållning är liberal.

Ett av Sveriges snabbast växande näringslivsområden är också ett av de minst bejakade och uppmuntrade. Medan både producenter och kunder såväl i Sverige som utomlands allt oftare vill skåla med svenska alkoholdrycker fortsätter den svenska dryckesbranschen att motarbetas genom näringslivs- och glesbygdsfientliga restriktioner.

 

Under förra året växte dryckesbranschen så att korkarna flög: Med 25 procents ökning fanns det vid årsskiftet nästan 700 företag över hela landet som tillverkar öl, vin eller andra alkoholhaltiga drycker. Det är tre nya företag som tillkommer varje vecka, enligt Dryckesbranschrapporten för 2019 som presenteras av svenska dryckesproducenter, Livsmedelsföretagen och Lantbrukarnas Riksförbund.

 

Skåne är av naturliga skäl dominerande inom vinproduktionen. Häften av de 38 vinproducenterna återfinns i vår landsända. Men även inom ölsektorn är Skåne en stor spelare: Med 69 bryggerier är Skåne landets andra mesta brygglandskap.

 

Tillsammans med ytterligare 100 alkoholproducenter av icke-alkoholhaltiga drycker står över 800 företag inom dryckestillverkning för 5 000 arbetstillfällen över hela landet.

 

Trots den uppenbara potentialen och produktexplosionen hindras sydsvenska vinodlare, mikrobryggerier och deras kolleger på andra platser runtom i landet, inte minst på landsbygden, från att utveckla sina verksamheter. Visst, själva produktionen går bra för närvarande – men verksamheterna som destinationsmål kunnat gå ännu bättre om inte den svenska dryckeskonservatismen varit så förhärskande.

 

Den europeiska normen är att det inte bara går alldeles utmärkt att besöka bryggerier och vingårdar där man både kan provsmaka och äta gott, utan även köpa med sig gårdens eller bryggeriets produkter. Förutom i Sverige, det vill säga.

 

I går torsdag var det ett år sedan riksdagen fattade beslut om att tillåta gårdsförsäljning av öl och vin. Trots detta har ingenting hänt. Regeringen har förhalat. Gårdar och företagare väntar fortfarande på att kunna hälsa turister och vin- och ölfantaster välkomna till en utvidgad verksamhet som gynnar närodlade råvaror, skapar fler jobb på gles- och landsbygden samt utvecklar den regionala besöksnäringen. 

 

Det går inte att tolka beslutet på något annat sätt än en ovilja att ge landsbygden en vitamininjektion. Folkhälsoargumentet gällande en urholkning av det statliga detaljhandelsmonopolet är inte relevant givet att gårdsförsäljning inte konkurrensutsätter Systembolaget. 

 

En stor anledning till gårdsförsäljningens fördröjning är att den rödgröna regeringen bekvämt lutar sig tillbaka mot Systembolaget som fungerar som dess opinionsbyrå. Det statliga bolaget agerar som en intresseaktör och använder sina massiva resurser för att i dyra skrämsel-reklamkampanjer agera mot enskilda, små näringsidkare. Den kontinuerliga svartmålningen gentemot gårdsförsäljningen från en kraftig monopolsaktör är osund.

 

Skåne och resten av Sverige väntar på att riksdagens demokratiskt fattade beslut om gårdförsäljning ska verkställas. Allt annat är obstruktion och moralism som löpt amok. De rödgröna politikerna måste sluta skämmas för den framgångsrika svenska alkoholproduktionen.

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!