Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Skåne är liberalismens viktigaste slagfält

Skåne är temat för senaste numret av Liberal Debatt. Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida. Foto: NORA LOREK

Skåne är Sveriges politiska kornbod. Här har tre av de största riksdagspartierna sina viktigaste fästen. Och det är här kampen om framtiden står.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. KvP:s politiska hållning är liberal.

Skåne har aldrig följt strömmen. Alltid av makten eftertraktat, ständigt en port utåt eller väg inåt, en landmassa i slitkamp mellan kungariken, men alltjämt sett med misstänksamhet. Gärna svenskt - men inte på riktigt. Att styra över Skåne har dock inte alltid varit lika viktigt som att hindra en annan makt från att göra det. 

 

I dag spelar Skåne en avgörande politisk roll för rikets väl och ve. De tre största partierna i riksdagen har sina viktigaste maktcenter i landskapet: Socialdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna går dit deras skånska representanter pekar. Skåne är Sveriges politiska kornbod.

 

Vår geografiska placering gör oss också omöjliga att inte relatera till. ”Skåne är ständigt före, på gott och ont” konstateras i senaste numret av den liberala idétidskriften Liberal Debatt. (För full transparens bör det nämnas att undertecknad medverkar i samma nummer med en artikel om det borgerliga haveriet i det senaste australiska delstatsvalet). Det skånska temanumret (6/2018), med titeln "Liberalism på Skånska" har flera texter som vrider och vänder på Sveriges konstanta fascination av att använda Skåne som ömsom spottkopp, ömsom trendspanare.

 

Fördelen med att känna personer som redan har gått igenom det man själv står inför är att man kan lära av deras framgångar – och misstag. För att hitta lösningar på Sveriges problem gör vi därför gott i att se hur saker görs i Malmö och Skåne", konstaterar Liberal Debatts nytillträdda biträdande redaktör Emma Høen Bustos och redaktören för det skånska temanumret, Matilda Molander.

 

Heidi Avellan, politisk chefredaktör för HD och Sydsvenskan, skriver en kärleksförklaring till det Malmö som personer utombys tyvärr går miste om medan staden utmålas som ett helvetesgap. Avellan konstaterar mycket riktigt att vara Malmöbo är detsamma som att vara svensk futurist: "I Malmö blir det så tydligt att det bokstavligen talat går att bygga sin framtid. Fysiskt. Med hela Västra hamnen, med Turning Torso, universitetet, kongress- och konsertanläggningen Malmö live och Citytunneln. För att inte tala om Öresundsbron, förstås. Utan djärva planer som inte bara river ner det som var utan också målmedvetet bygger upp det som ska vara blir det ingen förnyelse. Det kan resten av Sverige lära av Malmö. Det som krävs är djärvhet, målmedvetenhet och politisk enighet kring riktningen.

 

Avellans spaning ger också svar på tal till alla de som provoceras av Malmös försvarare, vi som vägrar bekänna oss till en svartmålande Malmöbashing som missar allt det där andra som inte är nattsvart. Det är inte på grund av förnekelse eller naivt dagdrömmeri som Malmöbor älskar Malmö utan just för att staden även är allt det som Heidi Avellan räknar upp: Det nyskapande. Den kompromisslösa viljan mot en morgondag som bevisligen blir bättre och mer Malmö! för varje dag som går. Stadsutveckling är lika självklart som att andas i Sveriges första och bästa stad.

 

Heidi Avellan vänder heller inte bort blicken från Malmös välkända problem: "Malmö behöver en rejäl portion pragmatism, individansvar, starkt näringslivsfokus och massor av nya jobb. Mer valfrihet, fler friskolor. Sade jag det inte redan? Nähä? Liberalism, förstås. Under tiden får resten av Sverige gärna bli lite mer som Malmö."

 

Historikern och författaren Gunnar Wetterberg, även medarbetare på Expressens ledarsida som fristående kolumnist, påminner i en historisk exposé att den skånska historien är den om ett landskap som förändrats i grunden av sin försvenskning, där en viktig maktbas, språket, långsamt men metodiskt byttes ut mot svenskan i skydd av prästskrået och domstolsväsendet, generation för generation, predikan för predikan, domslut för domslut.

 

Riksdagsledamoten Niels Paarup-Petersen (C) drar en lans för liberalismen och driver den rakt genom den moderata skammen i Staffanstorp. Den centerpartistiska, gröna liberalen från Malmö, som själv personifierar de möjligheter som Öresundsregionen ger sina invånare, skakar i Liberal Debatt på huvudet åt Moderaternas anstående ökenvandring och etablerar samtidigt och tydligt Skåne som ett borgerligt slagfält när M och Kristdemokraterna i flera olika skånska kommuner valt bort alliansen för att ta stöd av eller understödja Sverigedemokraterna: "Det handlar inte om vänster och höger. Det handlar inte om skatter. Det handlar om synen på Sverige och på de människor som bor här och som kommer hit."

 

Det sorgligaste, men föga överraskande inslaget i Liberal Debatts skånska temanummer är det om hotet mot Malmös judar. Men, som människorättsjuristen Jonatan Macznik nyktert påpekar: "Att judar lever under dödshot är inget malmöitiskt unikum". Unikt är kanske i stället den genuint malmöitiska upprördheten vars kärlek och av liberala krafter anordnade kippavandringar överröstat judehatet och rasismen. Macznik har helt rätt då han skriver: "Den judiska framtiden i Skåne är hotad. Det är antisemitismens omfattning som har gett Malmö dess dåliga rykte. Att staden, såväl i Sverige som internationellt, fått stå symbol för antisemitismens urartning i Europa må kanske vara oförtjänt, men är inte helt ogrundat. Ett lackmustest för mänskliga rättigheter i Sverige år 2018 måste vara att kunna bära en davidsstjärna synligt i sin egen hemstad, utan att riskera att möta hat och hot på gatorna. Det är ett test som Malmö i dagsläget inte klarar."

 

Allt detta, och mer, lyfter Liberal Debatt förtjänstfullt. Inget annat landskap och region har så stor ideologisk sprängkraft som just Skåne. Skåne riskerar knappast förlora sin politiska angelägenhet framöver. Det är här liberalismen måste återerövras när den blir utmanad i allt fler skånska kommuner. Det är här samtiden blir till framtiden för resten av landet. 

 

Myllan må vara brun, men himlen är alltjämt blå.

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida