Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Skammens röda rodnad är liberal

Katrin Stjernfeldt Jammeh (S) och Roko Kursar (L) utanför Malmö Stadshus. Foto: JOHAN NILSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: MALMÖLIBERALERNA
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida. Foto: NORA LOREK

Den liberala tystnaden från Malmöliberalernas kommunalråd efter SSU:s antisemitiska ramsa under 1 maj är beklämmande.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. KvP:s politiska hållning är liberal.

Socialdemokraterna i Malmö lyckades inte bara med bedriften att behålla makten efter höstens kommunval. Maktpartiet lyckades även med sitt mål att slå in en kil mellan den samlade borgerligheten. Under överskådlig framtid är Malmöalliansen ett minne blott och allt hopp om ett borgerligt maktskifte är i praktiken en ren fantasi. Chansen att de fyra borgerliga partierna går till val 2022 i samlad trupp är astronomisk.

Priset för den liberala gunsten bestod inte bara i fyra L-kommunalråd och flera politiska sekreterare, utan främst av att S visade på en överraskande dogmatisk flexibilitet. För S var fortsatt maktinnehav viktigare än det politiska innehållet. Socialdemokraterna har lovat att genomföra 56 av av Malmöliberalernas 83 vallöften, avslöjade Sydsvenskan under helgen och radar upp den liberala politik som Arbetarekommunen nu gör till sin och Malmöbornas: Bland annat utökad kameraövervakning, jourdomstolar, motprestation för ekonomiskt bistånd, få bort mikroplaster och tillåta enfamiljshus för Malmöborna. Däremot fick Liberalerna inte med S på tåget att införa engelska från årskurs ett, marknadshyror eller, vilket är anmärkningsvärt att ett borgerligt parti accepterade, att Malmö Stad inte ska konkurrera med privata företag.

Katrin Stjernfeldt Jammeh (S), kommunstyrelsens ordförande i Malmö. Foto: JENS CHRISTIAN

Liberalerna å sin sida valde inte bara att samarbeta med Socialdemokraterna för maktens skull. De utsatte sig även för att associera sig med ett parti vars företrädare liberaler gång efter annan tvingats kritisera för antisemitiska tendenser. Ilmar Reepalu-eran är ökänd för återkommande fadäser där dåvarande partiledaren Mona Sahlin till slut fann sig nödgad att offentligt åthuta Malmös mäktigaste socialdemokrat. 

 

Därför var det knappast överraskande att Kvällsposten under den gångna hösten kunde avslöja att Socialdemokraternas ungdomsförbund i Skåne kapats med stöd av SSU Rosengård i Malmö och där radikal islamism, med influenser av bland annat antisemitism och homofobi, förekommit. 

 

I dagarna blev det än en gång smärtsamt tydligt att Liberalerna i Malmö har gett sig i lag med en politisk motståndare vars ungdomsförbund i närtid haft problem med radikala krafter. Vid det här laget är det välkänt att SSU ertappades med att ha skrikit en pro-palestinsk ramsa med tydligt antisemitiskt innehåll under 1 maj-tåget i Malmö – en ramsa som SSU i Skånes ordförande Electra Ververidis försvarar, trots massiv kritik från bland annat SSU:s ordförande Philip Botström, Malmös kommunstyrelseordförande Katrin Stjernfeldt Jammeh (S) och till och med Ilmar Reepalu (S). 

 – Man kan inte sätta likhetstecken mellan antisionism och antisemitism. Vi i SSU står självklart upp för alla människors lika värde, säger Ververidis till SVT Nyheter Skåne.

 

Det rödblå samarbetet i Malmö var onekligen ett vågspel främst för Liberalerna, som varit starka och tydliga kritiker mot antisemitism i Malmö. Och de har även tagit frågan på största allvar: Bland annat uteslöts en lokal partiföreträdare i höstas efter att vederbörande uttryckt antisemitiska åsikter. Partiet har lagt fram flera förslag för att motarbeta antisemitism, bland annat en kommunal informationsbok till skolelever om antisemitism i Mellanöstern och etableringen av snubbelstenar, gatstensliknande minnesmärken för Förintelsens offer. Och att Malmö Stad under ett rödblått styre drivit på för att Malmö ska bli värd för en internationell konferens mot antisemitism är inte utan sin starka symbolkraft. 

 

Därför är det anmärkningsvärt att det varit märkligt tyst från Socialdemokraternas parhäst Liberalerna efter SSU:s uppmärksammade ramsa under 1 maj i Malmö. Under måndagen publicerades en debattartikel i Sydsvenskan av liberalerna Olle Schmidt och Allan Widman tillsammans med Förintelseöverlevaren Stefan Zablocki. Bland annat undrar de: ”Varför stoppade de ansvariga för Socialdemokraternas tåg i Malmö inte SSU:s skanderande?

 

Med all respekt för Olle Schmidt och Allan Widmans genuina engagemang och tydliga ställningstagande i frågan – var är kritiken från de ledande liberalerna i Malmö? Inte har de fått tunghäfta eller blivit verbalt bakbundna bara för att de nu samarbetar med Socialdemokraterna? Nog är det inte som så att Liberalerna i Malmö avstår från att kritisera sin egen samarbetspartner eller dess ungdomsförbund för att de prioriterar makten före anständigheten?

 

Hur annars ska tystnaden från de fyra L-kommunalråden Roko Kursar, Ewa Bertz, Sara Wettergren och Simon Chrisander tolkas? En snabb titt på respektive kommunalråds Facebook- och Twitter-kanaler vittnade vid denna tidnings pressläggning om total frånvaro av ens tillstymmelse till varken omnämnande eller ställningstagande gentemot SSU:s skandering. 

 

På Malmöliberalernas Facebook-sida är den stora liberala kommunikationen sedan 1 maj att plastpåsar förbjuds på Möllan. 

 

I Malmö är numera skammens röda rodnad inte längre endast socialdemokratisk – den är liberal.

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida

 

GENMÄLE: Ewa Bertz (L): Oseriöst att göra utspel i media 

Roko Kursar (L), kommunalråd i Malmö. Foto: JOHAN NILSSON/TT