Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Nu bestämmer Löfven vad Moderaterna ska tycka

Stefan Löfven (S), statsminister, socialdemokrat och moderat influencer.Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida.Foto: NORA LOREK

Ulf Kristersson delegerar ansvaret för Moderaternas politiska vägval. Själv är han bara med på resan.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. KvP:s politiska hållning är liberal.

Tramsigt. Så beskriver kappvändaren Ulf Kristersson varför Moderaterna nu, förvisso ännu en gång men icke desto mer långtgående än någonsin tidigare, öppnar upp för att samarbeta med Sverigedemokraterna. 

 

I en lång intervju i Kvällsposten/Expressen skyller Kristersson på Stefan Löfven och på coronapandemin när han försöker förklara varför han går emot vad han sade före valet om att inte samarbeta med SD. I intervjun öppnar han även upp för att budgetförhandla med SD.

 – Det här onormala i att just två partier ska hållas utanför alla samtal, det tramset pågick fram till den här krisen. Men om man sitter varje vecka och diskuterar ganska svåra saker för landet och Jimmie, Jonas, Stefan, Ebba och Nyamko pratar med varandra, då går det inte efteråt att komma tillbaka och låtsas som att nu ska två partier vara helt ute i kylan och inte få vara med längre.

 

Det finns två saker värda att notera i Ulf Kristerssons resonemang.

 

För det första: Kristersson erkänner att regeringschefen Stefan Löfven (S) dikterar vilka vägval Moderaterna gör som parti. Det är svårt att tolka Kristersson på något annat sätt. Kristersson verkar abdikera från sitt eget ansvar att fatta ett självständigt beslut om huruvida han anser att det är rätt för Moderaterna att acceptera Sverigedemokraterna som samtals- eller samarbetspartner. 

 

För det andra: Antingen har Ulf Kristersson ändrat sig om det grundläggande politiska motstånd mot SD om han tidigare vittnat om, eller så har han tidigare ljugit. 

 

Om han har ändrat sig bör han förklara och motivera det tydligare än att bara skylla på Stefan Löfven ochb coronakrisen. Om han har ljugit bör han lämna partiledarskapet.

 

När Kvällspostens ledarsida träffade Kristersson på ett samtal på Malmö C i mitten på augusti 2018, blott några veckor före riksdagsvalet, avfärdade han samtliga slags samarbeten med SD. Då hette det bland annat att ”[...] vi moderater samlas inte och bildar inte regeringar eller styren med SD. Det är min och alliansens och det är Moderaternas ståndpunkt. Det har inte förändrats på något sätt.”

 

Ett år tidigare hette det att: ”SD:s värderingar är inte mina värderingar, inte Moderaternas värderingar och inte heller alliansens värderingar. Vi ska diskutera och kompromissa med värderingsvänner.”

 

Vad är det då som har förändrats? Ja, inte är det är Sverigedemokraternas politik eller värderingar.

 

I stället är det att Ulf Kristersson dagtingat med sina egna värderingar till förmån för att ta emot sina marschorder från sina partikollegor i Skåne. Tunga lokala namn som Skånedistriktets ordförande Lars-Ingvar Ljungmann och Christian Sonesson har idkat krypskytte mot sin egen partiledning. Gång efter annan har de gått emot och underminderat Kristerssons ställningstagande mot SD. I flera skånska kommuner har moderater struntat i samarbetsförbudet. Samtidigt är det inte heller en strid som Ulf Kristersson gett sig in i. 

 

Det hade varit ärligare om Ulf Kristersson erkänt att han inte styr över sitt parti. I stället är det Christian Sonesson och Stefan Löfven som bestämmer vilka vägval som Moderaterna ska ta. Ulf Kristersson är bara med på resan. 

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida