Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Csaba Perlenberg

MP närmar sig kärnfrågan

Barsebäcks kärnkraftverk. Foto: TOMAS LEPRINCE
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida. Foto: NORA LOREK

Det finns hopp om Miljöpartiet efter att ett par gröna politiker vågat slakta ett par heliga kor.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. KvP:s politiska hållning är liberal.

Myspys med turkiska nationalistfascister, handskakningsvägran med kvinnor, demokrati som borde avvecklas för att möta klimathotet, handhjärtan, fixa-skolbiffen-på-100 dagar-löftessvek, hetsande mot vita medelålders män som kör stadsjeep samt ett ständigt skvalpande kring riksdagsspärren. För att inte nämna införandet av en mer restriktiv migrationspolitik och ID- och gränskontroller i Öresundsregionen.

 

Det mesta som rapporterats om Miljöpartiet de senaste åren har handlat om helt andra saker än klimatet. Om man inte räknar kolbiten, förstås. Kanske säger det något om journalistikens blodtörst för skandaler. Kanske säger det något om Miljöpartiets vilsenhet.

 

Idémässigt har det inte funnits mycket att hänga i den ekologiska julgranen. Flygskatten är förvisso ett onödigt irritationsmoment, men lyckligtvis verkningslös i södra Sverige där Kastrup är en frihamn från verkningslösa extra utgifter. 

 

Därför är det hoppingivande för Miljöpartiet att idédebatten för en modern och trovärdig klimatpolitik ändå verkar pyra under partiets motorhuv. Att den går helt i linje med IPCC:s senaste klimatrapport är också ett plus.

 

Frågan gäller kärnkraft – som flera miljöpartier ställer sig bakom och gärna ser mer av. Bland kärnklyvningsfantasterna återfinns Nils Karlsson, frispråkigt före detta MP-kommunalråd i Malmö. Karlsson kandiderar numera till Europaparlamentet på plats 22.

 

I en debattreplik på SVT Opinion kritiserar de sitt eget parti för ett slentrianmässigt och verklighetsfrånvänt motstånd mot en energiform som motverkar problemen med koldioxidutsläpp: ”Vi som minns hur svavlet från kontinentens kolkraft försurade våra skogar och sjöar, vet att högsta prioritet är att bli av med fossila bränslen.

 

Som om det inte vore nog att svära i träkyrkan går de steget längre och hädar ordentligt i den gröna församlingen: ”Vi som ser hur en stor efterfrågan på biobränsle från skog och jord utarmar den biologiska mångfalden vet att biobränslen inte är lösningen på klimatkrisen.”Just biobränsle lyfts som bekant fram som hållbar lösning på flygets utsläpp.

 

Miljöpartisterna erkänner till och med att kärnenergi är klimatvänligt. Det är ungefär motsvarigheten till att en sverigedemokrat hade börjat propagera för integration eller en vänterpartist passioenrat skulle agerat för sänkta skatter. Eller en folkpartist som varit mot förbud.

 

De gröna debattörerna anger tre skäl för kärnkraftens förträfflighet. Dels avfärdar de både vattenkraft och biobränsle som ”ekologiska katastrofer”, dels slaktar de begreppet ”förnyelsebart” och pekar mycket riktigt på att ingen el är hundraprocentigt ren. Men de pekar också på att kärnkraften är limmet som håller ihop omställningen till hållbar elproduktion. Därtill påpekas det att bioenergi går i klinch med målet om biologisk mångfald. Likt ekologisk matproduktion krävs det helt enkelt för mycket plats för att det ska vara hållbart eller ens effektivt att sätta tilliten till biobränsle.

 

Klimathotet är på allvar. Utsläppen måste minska. Därför är det hoppingivande att det finns liberala miljöpartister som ser bortom flosklerna och står upp för energiproduktion som inte är miljöbovar.

 

Om nu bara Barsebäck kunde återstartas eller ett nytt klimatkärnkraftsverk hade kunnat byggas i närheten så hade Skåne återigen kunnat bidra till en hållbar energiproduktion.

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!