Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Moderaternas SD-gir kan gynna de liberala partierna

Lars-Ingvar Ljungman (M), förbundsordförande Skåne.Foto: JENS CHRISTIAN
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida.Foto: NORA LOREK

Att Moderaterna öppnat dörren för SD kan visa sig gynna Centern och Liberalerna.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. KvP:s politiska hållning är liberal.

Det tog ett par år, men till sist lyckades de skånska Moderaterna ta slutgiltig kontroll över sitt parti. I veckan meddelade Ulf Kristersson att anständighet och politisk trovärdighet övergavs till förmån för att lotsa fram främlingsfientliga Sverigedemokraterna till regeringsmakten.

 

Mantrat ”vi måste kunna prata med alla” är en förrädisk hittepå-krumbukt som antyder att Sverigedemokraterna skulle vara ett parti som alla andra. Inte ens den mest faktaresistenta individen skulle kunna hävda att så är fallet. Det sorgliga skådespel som många moderater nu hänger sig åt är direkt pinsamt.

 

Från den skånska horisonten har ledande skånska moderater länge arbetat för detta, såväl i det öppna som i det dolda. Ledande har varit den starke förbundsordföranden Lars-Ingvar Ljungman som länge menat att Moderaterna borde ta hjälp av Sverigedemokraterna för att driva igenom sin politik. ”För mig är det inget konstigt att förhandla med SD”, menade han i samband med att Anna Kinberg Batra öppnade dörren för Moderaterna som sverigedemokratisk dörrmatta. Som valberedningens ordförande för rikspartiet har Ljungmans opinionsbildning varit en tung sköld för de moderater som valarbetat åt Sverigedemokraterna. 

 

Och i Staffanstorp har det populistiska haveriet varit ett flaggskepp i den skånska kampen för att foga samman Moderaterna och Sverigedemokraterna till ett populistiskt block. Symbolpolitik och direkt rättshaverism har varit återkommande inslag i M-SD-styrets vardag.

 

Om Ulf Kristersson tror att maktrelationen mellan honom och Jimmie Åkesson kommer att bli som mellan Christian Sonesson och Sverigedemokraterna i Staffanstorp, där Moderaterna är det större partiet, riskerar han att gå ett mycket brutalt uppvaknande till mötes – från fria fantasier rakt in i en mardröm. 

 

Ulf Kristerssons vårdslöshet och kapitulering till de skånska Moderaterna verkar utgå från att de liberala väljarna i Moderaterna stannar kvar. Om detta finns det inga garantier.

 

Paradoxalt nog kan skåningarnas kapning av Moderaterna visa sig gynnsam för de liberala krafterna. Nedmonteringen av det liberala kärnvärdet som Moderaterna länge sagt vara en balansering mellan även sitt konservativa arv är komplett. Kvar finns endast den reaktionärt konservativa böjelsen som lever i villfarelsen att den liberala delen av väljarkåren kommer att stanna kvar hos ett parti som allierat sig med SD, som gång efter annan använder liberalism som svärord.

 

I stället kan Centerpartiet och, om högerfalangen inom Liberalerna mäktar med att lägga om sin kurs, erbjuda ett nytt hem åt de liberala väljare inom Moderaterna som nu söker sig en ny hemvist. För Liberalerna är det fråga om ett existentiellt vägval. För Centerpartiet är det ett välkommet kvitto på att det vallöfte som avgavs innan riksdagsvalet 2018 är värt att hedra.

 

I ett Moderaterna där den inofficiella partiledaren heter Christian Sonesson, gör liberala väljare som tidigare röstat på Moderaterna klokt i att söka sig till Centerpartiet eller Liberalerna där väljare faktiskt vet vilka som leder partiet. 

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida.