Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Moderaterna måste införa nolltolerans för brunfjäsk

Christian Sonesson (M), kommunstyrelsens ordförande i Staffanstorp. Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida. Foto: NORA LOREK

Moderaterna borde lära sig av Sverigedemokraterna. Företrädare som bryter mot den officiella partilinjen måste avpolletteras.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. KvP:s politiska hållning är liberal.

Det är inte varje svensk kommunstyrelseordförande som bjuds in till ett av de viktigaste intervjuforumen i svensk journalistik, Sveriges Radios lördagsintervjuer som genomförs av Ekot-redaktionen. Än mer ovanligt är det att en kommunstyrelseordförande i en liten skånsk kommun får sitta i heta stolen. 

 

Men sen är Staffanstorps Christian Sonesson inte vilken kommunstyrelseordförande som helst. Hans agerande inför och efter valet har blivit till nationellt sprängstoff. Numera tävlar Staffanstorp med Vellinge i kategorin ”gammelmoderat blå deluxe”. Uppmärksamheten är både proportionslös och fullt förståeligt: Sonesson är en del av de högermoderata stormtrupper vars mål länge varit att störta den nuvarande partiledningens röda linje gentemot Sverigedemokraterna. Efter valet gick Sonesson helt sonika emot förbudet om att samarbeta med SD och bildade ett majoritetsstyre tillsammans med partiet  – trots att han även hade fått en majoritet om Moderaterna i Staffanstorp gått samman med de övriga allianspartierna.

 

I lördagsintervjun framträder en sosselik politisk analys över tingens natur i den lilla skånska kommunen. Sonesson beskriver Moderaterna som ”murbruket i Staffanstorp” och försöker i intervjun avdramatisera den nya brunblå murbrukssörjan som kletas fast emellan budgetposterna.

Anmärkningsvärt är att Christian Sonesson efterfrågar tydlighet i partiet om M:s relation till SD – trots att en sådan länge varit välkänd. Det Sonesson efterfrågar är i själva verket inte tydlighet - det är en kursändring. Det blir direkt löjeväckande att säga att ”Partiet måste på nåt sätt sätta ner foten på allvar. Det går inte att smyga över äggskal”, som om han missat sin partiledare Ulf Kristerssons återkommande kristallklara tydlighet om SD-samarbete.

 

I lördagsintervjun försöker Sonesson göra gällande att Ulf Kristersson och resterande partiledningens bannor om SD-samarbete mest handlat om ett ”retoriskt uttryck” och att det inte funnits något reellt internt tryck om att inte samarbeta med Sverigedemokraterna. 

 

Men det ”retoriska uttrycket” om SD var ju bitvis allt som Ulf Kristersson kunde prata om i valrörelsen. Gång efter annan upprepade partiledaren att det inte är moderat linjepolitik att på något vis ha med SD att göra. Inte minst poängterade Kristersson att det saknades ideologiska och värderingsmässiga grunder för samsyn mellan partierna. Sonesson håller inte med och låtsas om motsatsen: För Staffanstorpsmoderaten handlar det varken om ideologi eller värderingar utan om ”sakpolitik”. Men det är en falsk bild som målas upp: Sakpolitik är ju den praktiska konsekvensen av de värderingar och den ideologi ett parti eller en styrande konstellation har. 

 

Därför försöker Staffanstorp göra sitt yttersta för att ge uttryck för att SD skulle vara vilket parti som helst: ”Det finns inte fascistoida inslag i de förslagen som SD lägger fram” och välkomnar de återkommande uteslutningar av SD-företrädare som partiet tvingas göra för att hålla masken uppe. Ett sådant uttalande är antingen okunnigt eller vilseledande. I SD:s partiprogram används formuleringar som ”nedärvd essens”, en slags semantisk rasbiologi som antyder att olika folkgrupper har olika inneboende kvaliteter.

 

Sonesson missar att kritiken mot SD inte handlar om att SD utesluter medlemmar och politiker på löpande band, utan om att partiet överhuvudtaget behöver göra det i den omfattning som behövs med anledning av rent hårresande uttalanden och skriftliga kommentarer som görs av ledande partiföreträdare. Ett sådant parti menar Sonesson att Moderaterna borde samarbeta med även på regeringsnivå.

 

Det finns dock en sak som Moderaterna borde ta till sig av Sverigedemokraterna: En vilja att utesluta medlemmar och företrädare som gör bort sig eller som agerar på ett sätt som går mot partilinjen. Om Moderaternas nej till SD ska vara trovärdigt, och om partiet i framtiden ska kunna fungera i en anständig svensk borgerlighet, måste Sonesson och andra moderater som inlett samarbete med Sverigedemokraterna uteslutas ur partiet. Den tydlighet som Sonesson efterfrågar från Moderaterna om SD-frågan borde bejakas.

 

Moderaterna måste införa nolltolerans för brunfjäskande.

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida.