Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Moderaterna behöver inte de liberala krafterna längre

Christian Sonesson (M), kommunstyrelseordförande i Staffanstorp.Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG
Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida.Foto: NORA LOREK

Moderaterna har bara använt Liberalerna och Centerpartiet som medel för att nå makten. När det inte längre finns något behov av deras tjänster avslöjas bristen på gemensamma värderingar.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. KvP:s politiska hållning är liberal.

Alliansen bildades inte ur en gemensam värdegemenskap utan ur ren politisk frustration, som ledde till ett strategiskt beslut: En enad borgerlighet som på förhand uppvisade regeringsduglighet utifrån en lista överenskomna punkter, med arbetslinjen som ett övergripande varumärkesparaply, var det enda sättet att bryta den socialdemokratiska makthegemoni som gjort borgerliga regeringar till undantag i modern tid. Det lyckades alldeles utmärkt.

 

LÄS MER: M och SD inleder nytt samarbete i Staffanstorp 

 

De politiska överenskommelser som därefter slöts och genomdrevs var summan av kompromisser mellan å ena sidan en liberal falang och å andra sidan en konservativ gruppering. Samarbetet underlättades av att det lim som höll ihop hela apparaten, Moderaterna, erkänner sig till en liberalkonservativ ideologi - en blandning av i grunden två oförenliga idéläror. 

 

Så här i efterhand är det tydligt att samarbetet endast var gångbart och relevant under alliansens första mandatperiod, då Moderaterna inte hade behov av att flaxa med sina konservativa fjädrar. Innan Sverigedemokraternas inträde i riksdagen hade Moderaterna  flanken fri högerut och kunde därför bejaka balanseringen inom den borgerliga gemenskapen. 

 

LÄS MER: KVP LEDARE: Bejaka Björn Söders pojkrumsfantasier 

 

Mycket har hänt sedan 2010. I takt med att SD:s politiska lycka växt, har Moderaternas identitetskris förvärrats. De senaste veckornas idoga kampanjhat mot Liberalerna och Centerpartiet för att de hedrar sina vallöften om att inte bidra till inflytande för SD, vars ideologi, praktiska politik och politiska företrädare går stick i stäv med grundläggande liberala kärnvärderingar och sakfrågor, har varit avslöjande. På ytan har det handlat om att Moderaterna på riksplan ansett sig behöva de liberala partierna – men det är på väg att ändras. Att skylla på L och C har varit enklare än att erkänna det uppenbara: M har gjort en politisk förflyttning och har ett större behov av en konservativ mandatbas än liberala stödmandat.

 

LÄS MER: KVP LEDARE: Svag Kristersson förlorar kampen om Moderaterna 

 

Ute i landet är det M-kommunpolitiker som leder färden mot avgrunden. Ulf Kristersson bejakade detta under måndagen då han tog steget fullt ut och föreslog en tvåpartiregering bestående av M och KD.

I toppen finns numera en kejsare utan kläder - Ulf Kristersson som envist och sympatiskt hävdar att Moderaterna varken på riksnivå eller ute i landet ska samarbeta med Sverigedemokraterna. Men Kristersson behandlas numera som en maktlös regent även av sina egna partimedlemmar. I Skåne har ett fullskaligt uppror, sanktionerat av samma Skånebas som såg till att Anna Kinberg Batra blev partiledare, gjort att Moderaterna ingått valtekniska samarbeten med SD i bland annat Hörby och Trelleborg. 

 

LÄS MER: KVP LEDARE: SD:s haveri i Hörby inte en personfråga 

 

I Blekinge var Sölvesborgsmoderaterna först ut med att aktivt samarbeta med SD och meddela sin avsikt att ta över kommunmakten med partiet. I södra och östra Sverige skrattar man åt sin partiledare eftersom bannorna är fria från sanktioner - inga uteslutningar har genomförts för att markera mot en avgrundsdjup spricka vars löfte är att urholka Moderaternas anständighet under lång tid framöver.

 

Senaste SD-vurmaren inom Moderaterna är Staffanstorps Christian Sonesson, som beslutat sig för att inleda samarbete med SD. I ett gemensamt uttalande erkänner han att M och SD:s politik är mer lik än de frågor som alliansen länge drivit tillsammans.

 

Den politiska matematiken är enkel: De liberala krafterna duger inte längre eftersom det är på högerflanken som mandatmakten finns. Det visar också att Moderaternas samarbete med Centern och Liberalerna aldrig bottnat i en reell värdegemenskap. 

 

(M)akten före allt. 

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida.