Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Malmös stadsrevision måste upphöra med charaden

Malmö rådhus.Foto: CSABA BENE PERLENBERG
Torbjörn Tegnhammar (M), oppositionsråd i Malmö.Foto: JENS CHRISTIAN / EXPRESSEN/KVÄLLSPOSTEN
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsidaFoto: NORA LOREK

Moderatledaren Torbjörn Tegnhammar i Malmö gör rätt i att håna den officiella bilden av Malmös räkenskaper och dagsform.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. KvP:s politiska hållning är liberal.

Malmö: Ett föredöme när det kommer till ekonomisk hushållning?

Eller, som det brukar låta:

Malmö: Bidragskommunen vars nästan 5 årliga miljarder från andra delar av landet samt återbäring för de svenskar som jobbar på andra sidan Sundet och även betalar skatt där, ger bilden av ett kroniskt, hopplöst svart hål.

 

I torsdags rök verklighetsbilderna ihop, då gnistorna for från talarstolen i Malmö kommunfullmäktige. På dagordningen: Delårsrapporten om kommunens ekonomi.

 

På ytan ser det inte så pjåkigt ut. Just nu räknar tjänstemännen med att det slutliga resultatet 2019 uppgår till plus 788 miljoner kronor. Det är en budgetavvikelse med nästan 600 miljoner kronor (591) då det ”bara” budgeterats med ett överskott på 197 miljoner.

 

Vän av ordning kan möjligen höja på ögonbrynen åt en sådan siffra. Och det med rätta.

 

Kommunstyret och kommunen har nämligen satt i system att trycka egna pengar genom högre intäkter än planerat från fastighetsförsäljningar och realisationsvinster samt högre skatteintäkter. Att fastighetsmarknaden i Malmö ger goda avkastningar på kommunens investeringar och att skattebasen i Malmö levererar är inte fy skam. 

 

Men skrapar man på ytan är Malmös ekonomi knappast en trisslott med vinst: Skalar man bort fastighetsförsäljningar, kostnader för marksanering och realiseringsvinster återfinns ett prognostiserat underskott på 168 miljoner kronor för nämndsverksamheterna. 135 av de miljonerna återfinns hos Hälsa-, vård- och omsorgsnämnden, grundskolenämnden, arbetsmarknads- och socialnämnd och kommunfullmäktige.

 

Hur är det då möjligt att Malmö Stad å ena sidan säger sig ha en alldeles utmärkt ekonomi med nära nog en miljard kronor i överskott vid årsslutet, medan det å andra sidan är ett faktum att Malmös ekonomi skulle kollapsa om det kommunalekonomiska utjämningssystemet avskaffades.

 

Problemet är att båda versioner stämmer, på sitt sätt. Genom det kommunalekonomiska skatteutjämningssystemet har bidragsberoendet permanentats och kommunstyret saknar incentiv att vässa osthyveln.

 

Tyvärr leker Malmö Stadsrevision med i charaden. Att revisionen sömnigt konstaterar att: ”Malmö stad har en god ekonomisk hushållning då staden redovisar ett tillfredsställande ekonomiskt resultat” är inget annat än en slentrianmässig skandal.

 

2018 fick Malmö Stad cirka 5 miljarder kronor i bidrag från det kommunala skatteutjämningssystemet. Visserligen finns det cirka 60 kommuner som får mer stöd per invånare, men faktum kvarstår att förra året fick Malmö 15 390 kronor per invånare via utjämningssystemet. Ingen annan svensk kommun får lika stort stöd.

 

5 miljarder kronor är cirka en femtedel, 20 procent, av kommunens totala intäkter.

 

När Moderaternas Torbjörn Tegnhammar kommenterade delårsrapporten på torsdagens fullmäktige var det som om den lokala moderatledaren var en retorisk Vesuvius, vars vulkaniska utbrott av svavelosande ironi gjorde att skammens rodnad på Socialdemokraternas anleten borde ha stelnat för eftervärldens politiska utgrävningar, i jakten på att förstå hur Malmö kunde påstå att ekonomin är i ordning:

 

Det mesta är bra. Problemen har vi inget ansvar för. Även när det är riktigt jobbigt så klarar vi oss nog ändå. Nu sätter vi Malmö på kartan med en street-dancetävling till helgen. Tack för ordet, ordförande. Jag behöver inte yrka någonting.

 

Stilfullt. Hånfullt. Sant.

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida