Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Csaba Perlenberg

MalmöAlliansen har världens bästa case för maktskifte

MalmöAlliansen utanför Malmö Stadshus: Niels Paarup-Petersen (C), Roko Kursar (L), Torbjörn Tegnhammar (M) och Torsten Elofsson (KD). Foto: JENS CHRISTIAN/KVÄLLSPOSTEN
Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på Kvällspostens ledrasida. Foto: NORA LOREK
Torbjörn Tegnhammar (M), oppositionsråd i Malmö. Foto: JENS CHRISTIAN/ EXPRESSEN/KVÄLLSPOSTEN
Roko Kursar (L). Foto: JENS CHRISTIAN/KVÄLLSPOSTEN
Niels Paarup-Petersen (C), gruppledare i Malmö. Foto: JENS CHRISTIAN/KVÄLLSPOSTEN
Torsten Elofsson (KD). Foto: JENS CHRISTIAN/KVÄLLSPOSTEN

Hur väl medvetna är sverigedemokraternas väljare om att partiet eventuellt har bidragit till att hjälpa Katrin Stjernfeldt Jammeh att behålla makten i Malmö?

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. KvP:s politiska hållning är liberal.

Två av MalmöAlliansens fyra partier befinner sig utanför fullmäktige. Centerpartiet har inte suttit där på två årtionden, vilket är nästan lika länge som Socialdemokraterna har styrt staden. Kristdemokraterna åkte ut 2010. Att Malmöcentern kommer återinträda i höst är en lågoddsare. Eller med andra ord: Om Niels Paarup-Petersen inte kan föra Malmöcentern tillbaka in i Malmös politiska finrum, då kommer Centerpartiet aldrig tillbaka i Malmöpolitiken. Då kan centerpartisterna i stället lika gärna avveckla verksamheten och gå in i de övriga borgerliga partierna. 

 

Värre är det för Kristdemokraterna som, trots att partiet inte varit ifrån fullmäktige lika länge som Centern, knappast kan räkna med Ebba Busch Thor som ett draglok i Malmö, givet partiets hopplösa siffror. I valet 2014 fick KD blygsamma 1,5 procent i Malmö. Därmed måste KD under Torsten Elofssons ledning dubblera sitt valresultat från förra valet för att komma in i fullmäktige. Utan samtliga fyra allianspartier över den kommunala treprocentsspärren kan det bli tungrott att åstadkomma maktskifte för Moderaternas Torbjörn Tegnhammar - vars moderna omstöpning av Malmömoderaterna har gjort allt rätt, men icke desto mindre är beroende av sina allianskollegers valresultat för att kunna ta över makten.

 

Att Socialdemokraterna i ohelig allians med Sverigedemokraterna under förra året såg till att Malmö även framöver har två valkretsar i stället för en, och att den högre spärrgränsen på 3 procent fortsatt gäller i stället för 2 procent, handlade om att S och SD har ett gemensamt intresse i att motverka att hela MalmöAlliansen kommer in i fullmäktige. Socialdemokraterna för att de inte vill ha borgerligt maktskifte. Sverigedemokraterna för att de vill att Moderaterna ska söka stöd hos SD om inte främst KD orkar hela vägen fram. På så sätt finns det en uppenbar risk för att Socialdemokraterna även vid ett svagt valresultat i höst kan fortsätta att styra Malmö - tack vare Sverigedemokraternas hjälp. 

 

Hur väl medvetna sverigedemokraternas väljare är om att SD eventuellt har bidragit till att ha hjälpt Katrin Stjernfeldt Jammeh att behålla makten i Malmö är oklart. För SD är det att föredra. Som missnöjesparti är de ointresserade av att komma i maktställning. Då påverkar partiet hellre på marginalen som vågmästarparti. Men för många av SD:s väljare, som ser Malmö som det främsta exemplet på ett historiskt svenskt förfall, är det viktigare att Socialdemokraterna och Miljöpartiet försvinner från Malmös styre än att SD kan få en räkmacka till fortsatt gnällstatus i opposition.

 

Att säga att MalmöAlliansen har en uppförsbacke framför sig är ett understatement. Å andra sidan har borgerligheten världens bästa och enklaste case till väljarna: Givet hur Malmö ser ut i dag efter ett kvarts sekel med socialdemokratin vid rodret - vågar väljarna verkligen rösta på S igen? Det är en fråga som Malmöborna rimligen måste ställa sig fram till valdagen i september. Att rösta på framför allt Socialdemokraterna är att vara nöjd med hur utvecklingen och tryggheten i Malmö upplevs. Hur många Malmöbor är det? 

 

Kommunvalet i Malmö i höst handlar därför inte främst om MalmöAlliansens kamp om att vinna makten. Det handlar om att se till så att Socialdemokraterna förlorar den. De förslag som i går presenterades på Stadshuset i Malmö av de fyra borgerliga partierna var ett första steg för att erbjuda ett alternativ: Bland annat 100 kommunala ordningsvakter, ökad kameraövervakning på offentliga platser, ökade resurser till Insatsgrupp mot kriminalitet, nolltolerans mot barnäktenskap och ökade och långsiktiga satsningar på kvinnojourer. Fler gemensamma förslag kommer att presenteras fram till valet.

 

Valet i Malmö måste vara en folkomröstning om det socialdemokratiska styrets faktiska resultat och konsekvenser efter 25 års styre. Flådiga, nya byggnader mot ett djupt orättvist utanförskap. Spännande nya digitala bolag mot kulor och död. 

 

I dagsläget har Malmöborna absolut ingenting att förlora på ett maktskifte, om alternativet är fyra år till av status quo.

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på Kvällspostens ledrasida.