Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Csaba Perlenberg

De som tänder eld kan aldrig vinna

Montessoriskolan Färgsolen i Lund.Foto: JOHAN NILSSON/TT
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida.Foto: NORA LOREK

Lundaborna måste framöver vara vaksamma. Men den eller de som tänder eld måste veta att de aldrig kan vinna över det öppna samhället.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. KvP:s politiska hållning är liberal.

OPINION. Lund plågas av mordbränder och skadegörelse mot byggnader genom start av bränder. Under åtta veckors tid har lika många byggnader, mestadels offentliga, satts fyr i skydd av mörkret. Förutom ett soprum och en förrådsbyggnad har lågorna hunnit förtära eller allvarligt skada flera skolor och förskolor. Dessutom har en hemvärnsgård från 1950-talet försvunnit i lågorna, vilket förvandlade hela Lunds lottakårs historiska material till aska. Byggnaderna beskrivs gemensamt vara belägna vid lite svårtillgängliga och dolda platser. 

 

Polisen misstänker att bränderna är anlagda och ett par rubriceras som mordbrand. Men efter åtta bränder har det fortfarande inte tagits fram en gärningsmannaprofil (Sydsvenskan 21/5). Polisen har dock mobiliserat med ökad patrullering, spårhundar och har även drönare till sitt förfogande vid behov. Hittills förgäves. 

 

Om bränderna främst är en attack på öppenhet och skolors utbildningsuppdrag är i dagsläget oklart. Oavsett vad, är en nedbränd skola en samhällsbastion för mycket. Att attackera och förstöra byggnader som sysslar med utbildning och bildning kan inte beskrivas på något annat sätt än en attack mot det öppna samhället. 

 

Att beröva barn och ungdomar deras andra hem är också att sätta rädslor i brand. I det förkolnade vraket efter stolar, skrivbord och katedrar skymtas spillror av trygghet, stolthet och hårt arbete. Uppeldade teckningar som blivit till aska är att beröva barn deras egna vittnesmål om deras barndom. När brandkåren släcker bränderna har en eller flera gärningsmän redan försökt släcka barns och ungdomars tankar, fantasi och drömmar.

 

Skåne är alldeles för välbekant med eldhärjande. De många årens skräck, och de många hem och husen och de stora värdena som försvann i och omkring Ystad och på Österlen efter den så kallade gryningspyromanen visade hur svårt det är att bevisa mordbrand. Ihärdig spaning på en redan identifierad och misstänkt individ eller ren och skär tur – ingen vet hur lång tid det kommer att ta innan rädslan som sprids via röklukten i Lund kan upphöra.

 

I ett samtal med Kvällspostens ledarsida lägger Lunds kommunstyrelseordförande Philip Sandberg (L) tonvikt på två saker. Dels hur bränderna påverkar Lundaborna:

 – Personligen har jag svårt att förstå hur någon människa kan sjunka så här lågt. Sorgen man ser i barnens ögon, kostnaderna som uppstår, personal som har slitit med verksamheterna. Alla barnens teckningar som har gått upp i rök. Att någon vill förstöra för andra människor och små barn på det här viset är ofattbart.

 

Men Philip Sandberg betonar även att det i grunden är en polisiär fråga:

 – Jag har höga förväntningar på polisen, att bränderna är högsta prioritet och att de polisiära resurser som krävs för att lösa detta sätts in.

 

Samtidigt varnar Philip Sandberg för att spekulera i motiv eller vem eller vilka det är som ligger bakom bränderna.

 – Det är bäst i det här läget att man inte spekulerar för mycket. Man ska vara försiktig med att göra snabba antaganden. Förra sommaren var det flera bilbränder i Lund och det spekulerades i sociala medier om att det var ett invandrargäng som låg bakom, något som visade sig inte stämma.  

 

Framöver måste Lundaborna vara vaksamma och hellre ringa polisen med tips en gång för mycket än inte alls. Lund är under attack, något annat går inte att hävda. Men undervisningen kommer finna nya salar och det kommer att ritas många fler teckningar – kanske på hur de nya skolorna ska se ut?

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida