Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Låt utrikespolitik vara utrikespolitik

Foto: ALI LORESTANI / TT / TT NYHETSBYRÅN
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida.Foto: NORA LOREK

Att försöka locka utrikesministern att debattera inrikes- och kriminalpolitik var inte moderat utrikespolitiks mest konstruktiva stund. 

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. KvP:s politiska hållning är liberal.

Det finns en särskild självklarhet att just två skåningar stod för den främsta bataljen när det i veckan var dags för utrikesdeklarationen med tillhörande utrikespolitisk diskussion. Från hamnarna i Helsingborg, Ystad och Trelleborg och via Öresundsbron är blicken mot omvärlden och kontinenten särskilt klarsynt. Det är i Skåne som Sverige börjar och tar slut.

 

I ena talarstolen: Helsingborgaren Ann Linde (S), utrikesminister.

 

I den andra talarstolen: Den adopterade ängelholmaren Hans Wallmark (M), utrikespolitisk talesperson och självklar kandidat till att vara nästa borgerliga utrikesminister. 

 

Portaldelen av Ann Lindes deklaration, om att utrikespolitik också kan vara brottsbekämpande, kan med fördel tolkas vara riktat både till den rasande inrikespolitiska debatten om brott och våld, men även till Danmark som ju infört gränskontroller mot den svenska sidan av Öresund efter en serie av bombdåd i centrala Köpenhamn.

 

Att brottsligheten, inte minst narkotikaproduktionen och dess införsel men även vapensmugglingen till Sverige, har internationella förgreningar är välkänt. Icke desto mindre har den inrikespolitiska debatten varit enögt fokuserad på främst repressiva inrikespolitiska åtgärder.

 

EU har varit sorgligt eftersatt som redskap, och var även det i Ann Lindes anförande. Icke desto mindre är det bra att UD nu ger sina ambassader på västra Balkan, i Sydkaukasien och i Latinamerika tydligt uppdrag att fokusera på hur respektive områdes brottslighet påverkar Sverige. Internationell brottslighet är onekligen även ett säkerhetspolitiskt hot.

 

Därför kändes det närmast pliktskyldigt när Hans Wallmark (M), som ju är en på alla sätt och vis rättskaffens man, riktade en viss kritik mot Ann Lindes utspel om en ny ambassadörspost som ska samordna UD:s arbete mot organiserad brottslighet. Moderaterna har ju nästan blivit borgerlighetens Jan Björklund, med nästan dagliga utspel inom kriminalpolitiken. Att regeringen då tar initiativ för att ur ett internationellt perspektiv arbeta proaktivt borde välkomnas av en internationellt sinnad moderat politiker som Wallmark.

 

I sin första replik till utrikesministern valde Wallmark att debattera inrikespolitik stället för att föra en utrikespolitisk debatt med Linde:

Herr talman! En av de stora poängerna – eller kanske den enda stora poängen – i utrikesministerns tal var det krafttag som man vill markera mot kriminaliteten. Man tillsätter en ambassadör på UD, och det kan vara vackert så. Jag tror dock att vi ska vara ganska självkritiska och inse att vi behöver göra mer här hemma mot kriminaliteten, våldet och brottsligheten.” 

 

Och så fortsatte det: Med Wallmark som försökte få den svenska utrikesministern att ta ansvar för den inhemska brottsbekämpningen.

 

I stället för att försöka locka in utrikesministern i den inrikespolitiska debatten borde Moderaterna applådera att utrikesministern agerar för att även använda utrikespolitiska verktyg för att råda bot på den organiserade kriminaliteten i Sverige. Målet måste främst vara att bekämpa brottsligheten, inte en politisk motståndare. I en utrikespolitisk debatt borde inrikespolitiken i allt väsentligt lämnas därhän.

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida.