Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Låt avstånden i tiden krympa i Landskrona

Citadellet i Landskrona.Foto: SHUTTERSTOCK
Gunnar Hökmark.Foto: PER LARSSON/TT
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida.Foto: NORA LOREK

Antisemitismen omöjliggör en placering av Förintelsemuseumet i Malmö. 

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. KvP:s politiska hållning är liberal.

OPINION. Bör Malmö bli hemstad för det aviserade statliga Förintelsemuseumet eller inte? Frågan är ännu en gång aktuell efter att debatt brutit ut i ämnet på Dagens Nyheters debattsida.

Nej, inledde den tidigare moderate Europarlamentarikern Gunnar Hökmark (24/10), numera ordförade för tankesmedjan Frivärld. 

Jodå, replikerade Niels Paarup-Petersen (C), riksdagsledamot från Malmö (26/10).

Givet de många och omvittnade vittnesmålen om antisemitism med direkta kopplingar till Malmös socialdemokrati under de senaste 15 åren är frågan angelägen.

Hökmark har helt rätt i att det finns en uppenbar risk för att den S-ledda regeringen använder ett Förintelsemuseum som ett sätt att rentvätta den skamfläck som Malmös Arbetarekommun är när det kommer till sin ständigt återkommande antisemitism.

Ett Förintelsemuseum kommer inte att förändra något i en stad där man inte bekämpat anti­semitismen som det borde ha gjorts. Att lägga Sveriges Förintelsemuseum just i den stad judar flyr ifrån, på grund av otryggheten och antisemitismens omfattning, och på grund av de styrandes slapphänthet, är som att låtsas som om inget har hänt. Förintelsemuseet får inte användas som ett avlatsbrev”, skriver Gunnar Hökmark om sina egna farföräldrars hemstad.

Till försvar för Malmö har Niels Paarup-Petersen dragit sin lans i en replik: ”Det är inte för att Socialdemokraterna ska klippa band vid invigningen att museet bör placeras i Malmö. Museet ska till Malmö för att vartenda barn och ungdom i Malmö ska få möjlighet att lära sig om Förintelsen och kopplingen till den judiska historien i Sverige. För precis som Hökmark skriver är behovet av den kunskapen smärtsam stor i Malmö. Ett museum handlar inte bara om att visa fram historien. Det handlar om att låta kunskapen om historien forma framtiden. Och därför finns inget mer lämpligt ställe än Malmö för museet.

Niels Paarup-Petersens stöd till Malmö som plats för Förintelsemuseumet har en tydlig poäng: Malmö får aldrig göras synonymt med det socialdemokratiska styret. Det är inte Socialdemokraterna som vare sig ska belönas, räddas eller straffas med placeringen av museumet.

Däremot talar fakta sitt eget språk: Judar flyr från Malmö. Det judiska livet och den lokala kulturen kämpar för sin överlevnad. I en sådan miljö finns tyvärr en uppenbar risk för återkommande vandalisering och antisemitisk nedklottring av Förintelsemuseumet.

I stället behövs en neutral placering, fri från antisemitismens smutsiga byk. Malmö är inte den staden. I stället är det, precis som författaren och den fristående kolumnisten på Expressens ledarsida Gunnar Wetterberg nyligen konstaterade i en krönika i Dagens Samhälle (29/9), ganska självklart att förlägga museet till Citadellet i Landskrona:

”Där togs många av de danska flyktingarna emot när de räddade sig undan Auschwitz några mörka oktobernätter 1943. Om museet hamnar där skulle avstånden i tiden krympa när man står på platsen där så många äntligen kunde andas ut”, skriver Wetterberg.

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida