Csaba Perlenberg
Det finns få saker som är så olidligt som självgoda journalister. Inte minst sådana som slår sig för bröstet och rider de högaste hästarna i slow-motion medan de väser att de är demokratins garanter. Det bästa beviset för journalistikens och den fria pressens värde och vikt är trots allt bra journalistik. Ett väl utfört arbete är sin egen belöning, etcetera. Det säger sig självt att allt inte blir bra, alltid. Mycket kunde säkert ha gjorts bättre, annorlunda, mer genomarbetat, mer välskrivet. Av allt det nyhetsmaterial som produceras, paketeras och publiceras varje dag är det, trots rutiner och kvalitetssäkrande procedurer inte ovanligt att det slinker igenom felaktigheter. Det är lika förargligt varje gång.
Kvällsposten begick ett sådant misstag i torsdags kväll. I den första pushnotisen om skottlossningen i Trelleborg berättades det felaktigt att skottlossningen ägt rum i Helsingborg. Rättelsen kom ut mycket snabbt, även den i pushnotisform. Det var det enda rätta. Nyheter produceras av människor, och ibland begås det misstag. Då är det viktigt att snabbt rätta till det. Avsikten är dock aldrig att förmedla fel uppgifter eller att, som det fria ordets dödgrävare gärna försöker göra gällande, att nyhetsmedier ljuger eller mörkar.
I skarpt läge skiljs agnarna från vetet. Nyhetsmediers betydelse tydliggjordes tämligen omgående efter skottlossningen i Trelleborg. Givet mängden direkta felaktigheter och uppenbara lögner som spreds på exempelvis Twitter blev det en tydlig utklassning gällande källhänvisningar och stram rapportering enkom av den fakta som de olika redaktionerna kände till. Annat var det på mörkerkanten och bland de anonyma trollkontona, men även från en del tvivelaktiga nyhetskällor som borde ha vetat bättre. Kort efter midnatt började trollkonton sprida direkta lögner som pekade ut två helt uppenbart oskyldiga personer.
Den första var i form av ett par bilder föreställande en tysk Youtuber, som tidigare florerat i direkt felaktig ryktesspridning som utpekad gärningsman vid terrorattentatet i Berlin i december. En annan bild föreställde vad som hävdades vara en medlem i Nordiska Motståndsrörelsen. Båda utpekandena var allvarliga - och helt utan någon form av verklighetsanknytning. Ryktes- och lögnspridningen visade med all oönskvärd tydlighet att det är många som vill publicera diverse information, men ytterst få som vill vara publicister.
Motivfrågan diskuterades också frekvent under timmarna kring midnatt mellan torsdag och fredag. Var det ett terrorbrott? Eller ett hatbrott? Enligt trollkonton var den tyska Youtubern, som på bilderna bland annat poserade med en pistol, en svensk gruvarbetare som blivit allt mer psykiskt instabil de senaste åren. Det hävdades även att denna person, som utmålades som svensk, skulle ha blivit avvisad av flera kvinnor och därmed blivit våldsam. Rent trams, givetvis.
Ett flertal utländska nyhetssajter av tvivelaktig art hävdade att sju personer hade blivit skadade, medan svensk media tämligen omgående rapporterade om fyra personer som förts till sjukhus. Påståendet att skottlossningen skulle ha förekommit på en marknad eller ett varuhus fyllt med folk förekom också - helt utan någon form av verklighetsbas.
Svenska nyhetsmedier är inte perfekta och felfria. Men vi ljuger banne mig inte.
Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida.