Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Köttgrytan lockade mer än borgerlig sammanhållning

Slut. Roko Kursar (L) i mitten, omgärdad av Torbjörn Tegnhammar (M) och förra gruppledaren för Malmöcentern Niels Paarup-Petersen. Foto: JENS CHRISTIAN / EXPRESSEN/KVÄLLSPOSTEN
Foto: NORA LOREK

Liberalernas armkrok med Socialdemokraterna i Malmö är en dödsstöt mot borgerligheten. Nu hindrar inget M från att gå högerut.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. KvP:s politiska hållning är liberal.

Katrin Stjernfeldt Jammeh (S) har lyckats med det som varit Stefan Löfvens våta politiska dröm sedan han räddade partiet från Juholts brant: Att splittra alliansen och den borgerliga sammanhållningen - om än den lokala i Malmö. I bakgrunden syns silhuetten av Andreas Schönström som bakgrundsdansar och hörs doa med reverb: "Festen är slut, festen är slut". Boom, boom. Fångad av en sossevind.

 

LÄS MER: KVP DEBATT: Liberaler: Tacka nej till S-inviten 

 

Trots att flera tunga lokala liberaler under tisdagen höjde rösten på Kvällsposten Debatt mot ett samarbete med S, lyssnade inte medlemmarna. Riksdagsledamoten Allan Widman, regionrådet Louise Eklund, den lokala nestorn och tidigare EU-parlamentarikern Olle Schmidt, den förra gruppledaren Fredrik Sjögren samt regionpolitikern Cristina Glad - alla fick sitt nej till S brutalt bortviftat av medlemmar som inte kunde motstå lockropet från fyra kommunalråd och en hop av politiska sekreterare. 

 

LÄS MER: KVP DEBATT: Stå upp för alliansen, Malmöliberalerna 

 

Kanske var det en generationsfråga. Medlemsmötets totala uppror mot det lokala partietablissemanget kan tolkas som en generationsväxling - från principer till action, från livslång prenumeration på avbytarbänken till baksätet i Socialdemokraternas folkabuss. Kanske var de unga liberalerna i Malmö otåliga och trötta på att alltjämt vara i opposition. Kanske kan det äldre gardet i partiföreningen i Malmö inget annat än att sitta i opposition. Eller kanske är detta resultatet av att Malmömoderaterna efter alliansens besvikelse till valresultat chockerade och alienerade Liberalerna efter att de öppnat upp för att stödja sig på Sverigedemokraterna. Kanske är det lite av varje. Och kanske när socialdemokrater en djup och innerlig längtan efter att bejaka sin liberala lidelse. Kanske är astrologi en vetenskap och kanske kan åsnor sjunga opera.

 

För en liberal torde valet vara självklart - hellre S än SD. Men det fanns inget som helst som tvingade Liberalerna att välja. Partiet hade redan sagt nej till både SD och S. Det finns inget som hade hindrat Liberalerna från att fortsätta driva det röda enpartistyret framför sig under den kommande mandatperioden utifrån sin oppositionsroll tillsammans med den övriga alliansen. Tillsammans med Moderaterna och Centerpartiet har Liberalerna under den senaste månaden ägnat sig åt budgetarbete för att lägga fram ett gemensamt alliansdokument till fullmäktige några dagar innan julafton. 

 

I stället får Malmöborna rödblå politik i julklapp. Liberalerna blir nu medberoende av Socialdemokraternas kroniska tillkortakommanden i ledningen av Sveriges mest problemtyngda stad. För Malmöliberalerna har det varit viktigare att få igenom hälften av sin egen politik än allt av alliansens borgerliga politik.

 

Malmöalliansen är nu slagen i spillror. Kvar står Centerpartiet som ensamt liberalt oppositionsparti och ett moderat parti som inte har någon anledning att hålla rent emot Sverigedemokraterna. Det liberala sveket riskerar att sätta sig djupt. Att hålla alliansen intakt, så väl i opposition som i ett framtida styre, var det bästa sättet att rädda Moderaterna ifrån sina mest reaktionära impulser. Går Moderaterna högerut var det liberalerna som sparkade ner värnet mot brunhögern.

 

För Liberalerna i Malmö har doften av köttgrytan varit viktigare än att våga luta sig fram och se att det är deras ideologiska ryggrad som marineras i den puttrande röda såsen. Mjukt, fogligt och smaklöst. 

 

Bon appétit, kamrater!

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!