Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Kommunalt rättshaveri hotar kommunalt självstyre

Vellinge kommunhus.Foto: JENS CHRISTIAN
Carina Wutzler (M), kommunstyrelsens ordförande i Vellinge.Foto: JOHAN NILSSON/TT
Johan Olsson Swanstein (M), kommunstyrelsens ordförande i Båstad.
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida.Foto: NORA LOREK

Kommunpolitiker har inte rätt att välja vilka lagar deras kommuner ska följa. Den kommunala rättshaverismen öppnar upp för en farlig utveckling.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. KvP:s politiska hållning är liberal.

OPINION. Sveriges kommuner har långtgående möjligheter att själva påverka förutsättningarna för sin egen verksamhet och medborgarnas vardag. Lokala förutsättningar och behov ska vägleda verksamheten. Det är en rimlig och utmärkt princip. I över 150 år har det svenska folkstyret byggt på tanken om decentralisering: Ju närmre invånarna har till makten, desto bättre insyn och större ansvar kan medborgarna själva ta för sitt närområde. Närproducerad omtanke och ansvarstagande, så att säga.

 

I takt med att välfärden tagit form och blivit till en svensk paradgren har också kommunernas ansvarsområden utökats. I dag finns det ingen kommuninvånare som inte dagligen kommer i kontakt med en kommunal eller regional verksamhet. 

 

Kanske det tyngsta och mest långtgående verktyget som en kommun har är den kommunala beskattningsrätten, men områden som förskola, skola, omsorg och äldreomsorg samt VA och el är kommunala angelägenheter – och maktmedel.

 

Att kommuner med tiden fått ett svällande ansvar för välfärdsåtagandet kan med rätta irritera ute i kommunhusen. Inte minst att kommunerna får ta mycket stort ansvar för etableringen av nyanlända och integrationen är ett återkommande irritationsmoment inom lokalpolitiken, när det i grunden handlar om att ta ansvar för konsekvenserna av nationell och regeringsledd migrationspolitik. 

 

En annan källa till irritation har varit vårens intensiva diskussioner om kommuners ansvar för hemtjänst för sommargäster, som i själva verket borde ha föranlett en bredare diskussion om det hål i skattelagstiftningen som tvingar kommuner att betala för sommarboendes rätt till hemtjänst. I stället har det stannat vid proklamationer om trots. Från Båstad och Vellinge har det deklarerats avsikter att ”göra avsteg från lagen”.

 

I en debattartikel i HD och Sydsvenskan skrev Båstads Johan Olsson Swanstein (M) och Carina Wutzler (M) i Vellinge i början av månaden: 

Enligt socialtjänstlagen har en kommun skyldighet att verkställa en annan kommuns beslut om stöd och hjälp av individ som tillfälligt vistas i kommunen om individen till följd av hög ålder, funktionsnedsättning eller allvarlig sjukdom är i behov av det. Men i dessa exceptionella tider måste vi få möjlighet att göra avsteg från lagen”.

 

Men att göra ”avsteg från lagen” är ingenting annat än hittepå-fantasier. Det är helt enkelt ett annat sätt att säga att moderata kommuntoppar vill bryta mot lagen. 

 

Från Båstad kommer det antydanden att kommunen överväger att fortsätta bryta mot lagen (P4 Malmöhus 21/6). Sådana tongångar är inget annat än kommunal rättshaverism. Kommunala politiker har inget särskilt frikort att inte följa lagar och regler. Budskapet till kommuninvånarna är heller inte särskilt imponerande: Varför ska invånare följa lagar och regler om kommuner hävdar att de inte behöver göra det? I förlängningen kan den kommunala rättshaverismen vara ett hot mot den kommunala självbestämmanderätten. Om kommunpolitiker inte visar sig vara ansvarsfulla nog att följa de lagar som ska följas, riskerar de att skåpa ut sig själva från ansvarstagande i övrigt.

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida