Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Kan Malmö lita på teknikens under?

Jalle Lorensson och och Nisse Hellberg i Wilmer X vid Återföreningen 2010. Foto: ULF RYD
Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida. Foto: NORA LOREK

Den kreativa klassen är inte Malmös räddning. Lösningen på utanförskapet kräver mer än ordbajseri om gränslösa ettor och nollor.

The Ground i Malmö är på många sätt en hipsters våta dröm: En plats för "kreatörer, nördar och digitala producenter" som kontorshotellet beskriver sig själv på sin hemsida. "Människorna på The Ground är i grunden skapare och världsförändrare som vill bygga skalbara saker som påverkar många människor." I lokalen talas det en handfull olika språk, med än fler accenter. Ett par kommer från Tyskland. De bor i Köpenhamn men har tagit tåget över för The Conference, som avslutades i torsdags men vars sidoevent pågår ända till i dag, lördag. Mediekonferensen har haft seminarier och föredrag om det Malmö som många pratar om, men alldeles för få kan ta del av. The Ground är ett av de där omtalade kreativa hubbarna, ett vattenhål för några av de där som svepande brukar kallas som "den kreativa klassen", urbaniseringens förlovade barn, de progressivas stormtrupper. 

 

På The Ground håller grundaren och den självutnämnde serieentreprenören Hampus Jakobsson, en gång grundare även av TAT som sedermera såldes till Blackberry, ett anförande som avklaras på mindre än fem minuter. Jakobsson spottar ur sig hela sin samhällsvision vars seminarierubrik är "The Malmö Model - Building community with wonderful weirdos" på felfri engelska. 

 

Nu visar sig seminariet inte handla om Malmö överhuvudtaget, i alla fall inte ett Malmö som består av mer än en exklusiv skara av digitala nomader, kreatörer och mediemänniskor. Medan staden fortfarande mödosamt arbetar vidare med Malmökommissionens rekommendationer om att skapa en hållbar stad, finns det entreprenörer och kreatörer som kan rabbla en tydligt definierad bubbel-vision av den värld de verkar i på under fem minuter Om man försöker hänga med letar man fortfarande efter dörren. Tåget har gått och tagit med sig rälsen. 

 

Myten om det inkluderande Malmö, en plats där alla är välkomna slits uti samtidigt som stadens identitet avgränsas:

 - Om du ska skapa communitys är det superviktigt att säga att "här är vi", och alla andra är inte med i den gemenskapen, säger Jakobsson och tillägger: Om ditt community är öppet för alla, så är det inte ett community.

 

På vägen därifrån lyssnar jag som av en händelse på Wilmer X. "Teknikens under" börjar spelas i hörlurarna. Nisse Hellbergs kritiska rader om teknikens plats i vår tid, ja redan 1988, var närmast profetisk. Samtidigt har egentligen ingenting förändrats sedan dess - teknikens förförande egenskaper är fortfarande en mirakeldrog. Inte minst i en stad som Malmö som gärna ser sig som Sveriges frontlinje mot det nya, det senaste. Om det är någonstans som androider drömmer om elektriska får, för att låna titeln från Philip K. Dicks science-fiction novell, torde det vara i Malmö som den djupaste dagdrömmen skaver mellan de som är inne och de som inte ens vågar drömma.

 

Malmö är ju både och, Dr Hipster och Mr. Hyde. Hipsterns hopp och den nya digitala ekonomins gränslöshet, som aldrig behöver stöta kant med de vars tillvaro begränsas just av milshöga, svinhala murar. Avståndet dem emellan är vadderat och tryggt, med digital frihet kontra analogt utanförskap. Och då är utanförskapets proletärer inte ens proletärer i ett Malmö som gärna pratar om teknikens under och den kreativa klassen som mirakeldrog för en stad i konstant feber, men där det lätt blir till falsk matematik.

 

Det finns visionärer och så finns det profeter.

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!