Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Ingen bryr sig om Öresundsregionen

Med en permanent mur på Hyllie Station förvandlas Öresundsregionen från en pendlarregion till en ankomstregion. Foto: FRITZ SCHIBLI
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida. Foto: NORA LOREK

Hur ska ännu en Öresundsförbindelse förverkligas när regeringen verkar vilja ha sämre relationer med Danmark? 

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. KvP:s politiska hållning är liberal.

De tillfälliga gränskontrollerna blir permanenta. Det kunde Sydsvenskan berätta redan innan Socialdemokraterna presenterade sina skärpningar av migrationspolitiken under gårdagen. På Hyllie Station ersätts de skrangliga staketen i järn som svajat nästan lika mycket under kritiken som på grund av det obarmhärtiga blåshål som Hyllie Station ju är. 

 

I stället för ett tillfälligt staket, ett permanent staket. Fast egentligen blir det en mur med skjutdörrar med nödutgångar med ett organiserat in- och utsläpp. Ombyggnaden, tillbyggnaden, den permanenta lösningen, Hylliemuren, förklaras utifrån personalens trygghet och säkerhet. Men som alla förstår, byggs det inte mer robusta lösningar för åtgärder som är tillfälliga. Den fysiska förstärkningen och förändringen av gränskontrollerna är en direkt provokation mot Öresundsregionens frihet och integration samtidigt som det tar flera steg bakåt från tanken om färre gränshinder. Med en permanent mur på Hyllie Station förvandlas Öresundsregionen från en pendlarregion till en ankomstregion.

 

Socialdemokraterna meddelade även under gårdagen att gränskontrollerna ska fortsätta till minst 11 november men även att de önskar se gränshindrena fortsätta efter i höst när den senaste sexmånadersperioden löper ut. Gränskontrollerna, som endast skulle vara på plats under en begränsad period, blir nu ett permanent vittnesmål om inte nödvändigtvis en värld i förändring, utan politikens behov av att visa handlingskraft. Mot vad är dock oklart, givet att antal asylsökande minskat dramatiskt och nu är nere på vad som är normala nivåer för ett av världens tryggaste länder. 

 

Därför är det värt att erinra om att "Tillsammans för trygghet", den paroll som Socialdemokraterna propagerade för den 1 maj tidigare i veckan, i praktiken blir till en självuppfyllande profetia: Ju fler åtgärder som sägs skapa trygghet, desto mer otrygghet skapas vilket i sin tur kräver än fler trygghetssatsningar. Och så fortsätter det politiska ekorrhjulet. 

 

Trots att gränskontrollerna nu permanentas går det inte att undkomma det faktum att den inre gränskontrollen vilar på en mycket skakig grund. Argumenten för dess fortsatta existens har varit ett lapptäcke av olika förklaringar. Först var det för att säkerställa allmän ordning under flyktingvågen, för att sedan omformuleras till att garantera den inre säkerheten mot yttre hot. Vad den tredje motiveringen från regeringens sida blir återstår att se. 

 

Hur regeringens medvetna försämring av gränsregionens attraktivitet påverkar arbetet med nästa Öresundsförbindelse återstår att se. Öresundsmetron Malmö-Köpenhamn, HH-förbindelsen Helsingborg-Helsingör och Europaspåret Landskrona-Köpenhamn har nu en jobbigare uppförsbacke. Hur ska det gå att entusiasmera den danska sidan för ökat närmande länderna emellan när den svenska regeringen signalerar det direkt motsatta? 

 

Det är en ynkedom över politikens ambitionsnivå att det anses vara mer politiskt opportunt att söka vinna röster på att försämra Öresundsregionens integration än att presentera politiska förslag som underlättar för människor att resa, arbeta och leva mellan Sverige och Danmark.

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!