Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Hög tid att stoppa könsstympningen

Regionstyrelsen med ordförande Henrik Fritzon (S) vill öka finansieringen och subventionering av könstympning av skånska pågar. Foto: Peo Moller / KVP/EXPRESEN

Religionsfrihet ursäktar inte könsstympning.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. KvP:s politiska hållning är liberal.

Religionsfrihet är ett bitvis missuppfattat begrepp, vars tillskyndare tenderar att sätta större fokus på rätten till religion än rätten att slippa. I ett modernt sekulärt samhälle likt det svenska ses religion som en privatsak: envar har rätt att tro på vad man än vill. Därmed bör det offentligas ansvar för och ekonomiska förbindelser med privata trossamfund vara begränsat.

I Skåne meddelar nu det rödgröna minoritetsstyret att man satsar 3,3 miljoner kronor på att korta den kö av 400 pojkar som väntar på omskärelse, ett onödigt medicinskt ingrepp som skär bort förhuden på spädbarns penisar - kapning av nervändar och ingenting annat än ett övergrepp på barn och defacto manlig könsstympning.

I Sverige är omskärelse tyvärr lagligt sedan 2001. Däremot har icke-medicinskt motiverade ingrepp i flickors könsorgan varit olagligt sedan 1982. Således är lagen om omskärelse en ojämlik och diskriminerande lag.

Omskärelse av pojkar regleras i lag 2001:499. I fjärde paragrafen står det tydligt att en pojke som uppnått en ålder och mognad för att förstå vad ingreppet innebär, även har rätten att avstå. Uttryckligen: "Ett ingrepp får inte utföras mot en pojkes vilja." Denna valmöjlighet förvägras nyfödda pojkar.

 

En annan absurd detalj är att om ingreppet utförs mot den ena vårdnadshavarens vilja är det att betrakta som misshandel eller ringa misshandel vilket kan göra att läkaren kan åtalas och dömas i domstol. Om båda föräldrarna stympar sin pojke är det alltså okej, men om den ena motsätter sig övergreppet är det alltså ett brott. Det är orimligt att skillnaden mellan vad som är olagligt eller inte avgörs av om huruvida två föräldrar är överens.

Nu kanske vän av ordning protesterar och säger att pojkarna är så pass små att de inte är helt medvetna om ingreppet. Just det: spädbarn är inte medvetna om det och kan därmed inte själv fatta beslut om att säga ja eller nej till ett onödigt medicinskt ingrepp som är omöjligt att ångra.

Erik Ullenhag (L) argumenterade 2011 i sin dåvarande roll som integrationsminister för att ett stopp för omskärelse skulle vara en inskränkning av religionsfriheten. Men religions- frihet är som tidigare nämnts även frihet ifrån religion. Vi lever i ett av världens mest sekulariserade länder. Individuell och kollektiv frihet från religionens påverkan på samhället, alldeles oavsett vilken religion det än må vara, är troligtvis den främsta frihet som världen någonsin skådat. Vår sekulära institutionskultur har, för att parafrasera socialdemokratins mantra om alliansfriheten, tjänat oss väl.

Som det är nu sanktionerar och utökar de rögröna i Skåne könsstympning av främst judiska och muslimska pojkar.

Varför just dessa pojkar, som haft oturen att födas in i denna tradition, ska drabbas av denna brist på jämställdhet, fördomsfullhet och insmickrande undantag är obegripligt.

 

Att ge ett religiöst kollektiv större rättigheter än enskilda pojkars rätt att slippa att bli könsstympade är djupt problematiskt ur ett barn- perspektiv.

Alla barn har rätt att slippa bli könsstympade. Offentligheten ska inte subventionera övergrepp mot barn, oavsett om de är pojkar eller flickor.