Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Gör förlorad pendlingstid avdragsgillt

Riksdagen och dess ledamöter borde flytta till Skåne en gång i veckan. Då skulle de kunna få njuta av det skånska infrastruktursystemet. Foto: CSABA BENE PERLENBERG/KVP
Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida. Foto: NORA LOREK

Gör förlorad tid på grund av förseningar med tågstrul avdragsgillt och flytta riksdagen till Skåne en gång i månaden. 

Skåne har länge förfördelats i statens järnvägssatsningar. Medan Stockholmsregionen sedan 2004 har kunnat bygga räls för 247,7 miljarder kronor av de 270,7 miljarder som fyra olika nationella trafikplaner har frigjort, har Skåne endast kunnat bygga för 24,2 miljarder av de 69,2 miljarder som tilldelats. Huvudstadsregionens tilldelade medel är 3,5 gånger mer än här i söder, trots att de båda regionerna har lika många invånare. Detta enligt uppgifter i Sydsvenskan. 

 

Resultatet: Ett pendlarhelvete som mer liknar en mental tortyrkammare än ett infrastruktursystem. 

 

Sällan har argumentet för en utflyttning av svenska riksdagen bort ifrån Stockholm varit större. Likt EU-parlamentets flyttkarusell mellan Bryssel och Strasbourg, där den demokratiska parlamentarismen packas ner i lådor och fraktas till Frankrike en gång i månaden tillsammans med tusentals assistenter och tolkar förutom parlamentsledamöterna själva, borde riksdagen utlokaliseras till Skåne en gång i månaden. Resursslöseriet och miljöförstöringen det skulle generera skulle utan tvekan motverkas av att Skåne inom kort skulle förlänas med världens bästa tågspår. Samhällsnyttan hade varit minst 3,5 gånger kostnaden. 

 

Vidare regional utlokalisering av försvarsutskottet till Ängelholm, kulturutskottet till Landskrona, miljö- och jordbruksutskottet till Kristianstad, arbetsmarknadsutskottet till Hässleholm, skatteutskottet till Helsingborg, socialförsäkringsutskottet till Svalöv, utbildningsutskottet till Åhus, EU-nämnden i Ystad, utrikesutskottet i Höganäs, civilutskottet till Tomelilla, näringsutskottet till Trelleborg, justitieutskottet till Eslöv och passande nog trafikutskottet till Östra Göinge hade gjort sitt till för att knyta samman Skåne på ett för den parlamentariska demokratin lämpligt sätt.

 

Häromdagen beskrev operationssköterskan Cornelia Kellner den absurda skånska tågsoppan på ett för många välkänt vis: "Under maj månad samlade jag på mig timmar av försening till arbetet – timmar som arbetsgivaren kräver att jag arbetar igen eller betalar av. Min arbetsgivare - Region Skåne - som förutom att förvalta kollektivtrafiken, dessutom driver sjukhuset där jag arbetar. När tågen är sena, inställda, trasiga eller av annan anledning oförmögna att transportera mig till mitt arbete i tid, då får jag som privatperson arbeta in timmarna jag kommit försent, eller än värre – få avdrag på lönen när jag kommit upp i 20 timmars försening – vilket motsvarar flera tusenlappar", skrev hon på Sydsvenskans Åsikter-sida.

 

Det sätter onekligen tågsveket i perspektiv. Trots att det är det offentliga som inte levererar den transporttjänst som tågresenärerna, kunderna, betalar för både via biljettköp men även via skattsedeln, är det ytterst den enskilde som får betala det största priset. Att offentliganställda måste arbeta av tid som de missat på grund av att det offentligas infrastruktur havererat är oacceptabelt. Varje förlorad timme i pendlarkaoset borde vara avdragsgill i deklarationstider för samtliga resenärer, offentliganställda som anställda i privata företag.

 

Det är inte överraskande att rälsen till skåningarnas röstsedel i valtider går via rejäla tågsatsningar. Det torde vara den enskilt största regionala frågan inför höstens val. Bland annat har Liberalerna i Skåne krävt en kriskommission på Kvällsposten Debatt och föreslagit att Region Skåne ska öppna plånboken och förskottsbetala nödvändiga upprustningar för att garantera en fungerande vardagsdrift. 

 

I Sydsvenskan har skånska regionrådet Mätta Ivarsson (MP) gjort ett utspel med önskemål till sin egen regering gällande ett skånskt tågpaket med dubbelspår på följande sträckor: Helsingborg-Hässleholm-Kristianstad, Malmö-Trelleborg och Malmö-Ystad. Dessutom vill de se en helt ny Simrishamnsbana. Förslaget innehåller även helt nya banor Malmö-Vellinge-Falsterbo och Helsingborg-Viken-Höganäs. Prislappen: 31 miljarder kronor. Det är onekligen satsningar som behövs, men att släppa på ytterligare trafik på det spårsystem som nu skälver inför minsta vindpust, solstråle och rälsskakning är att utropa operationen till lyckad även om patienten dör. 

 

Givet att Miljöpartiet har varit en del i varje regionstyre i mannaminne är det en välkommen, om än senkommen, insikt. Ivarssons förslag att de framtida överskotten från Öresundsförbindelsen bör vara med och finansiera ett mer robust skånskt järnvägssystem är inte utan sin poäng, men riskerar stöta på patrull givet att Öresundsbrokonsortiet är samägt med danskarna. Troligtvis finns det större acceptans för att överskotten går till nästa Öresundsförbindelse. 

 

Tågproblemen är, likt försvaret, ett sedan länge förträngt samhällsområde. I själva verket är järnvägen en självklar grundkärna i den svenska välfärden och måste behandlas därefter. Människor i befolkningsmässigt täta, urbana regioner måste kunna ta sig till och från jobbet på ett vis som inte gör slarvsylta av ens nerver.

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!