Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Fler kommuner borde vara begagnade

Halmstads rådhus.Foto: JENS CHRISTIAN
Jonas Bergman (M), kommunstyrelsens ordförande i Halmstad, sitter vid ett begagnat skrivbord.Foto: JENS CHRISTIAN
Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida.Foto: NORA LOREK

Fler kommuner och regioner borde ta efter Halmstad. Stora vinster finns att hämta i att återanvända kontorsmöbler.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. KvP:s politiska hållning är liberal.

OPINION. Det är lika enkelt som genialt. I stället för att lägga en massa pengar på att köpa in nytt, nytt, nytt kan kommuner och regioner fokusera på begagnade möbler och spara pengar till kärnverksamheterna i stället. Gammalt och använt betyder helt enkelt att man kan få mer för pengarna – både vad gäller kontorsmöbler men även till annat.

 

I Halmstad visar alliansstyret att man går före. På Facebook skriver Jonas Bergman (M), kommunstyrelsens ordförande: ”Halmstads kommun köpte förra året nytillverkade möbler för 22 miljoner kronor. Endast 7% av våra möbelinköp var begagnade, trots att de bara kostar hälften så mycket i inköp.

 

Genom att ingå avtal med tre nya leverantörer går det att upphandla på ett helt nytt, eller rättare sagt, gammalt och använt vis. Halmstad ska nu upphandla begagnade kontorsmöbler i stället för sprillans nya. Med fler leverantörer går det att få tag på större kvantiteter för att kunna möblera på ett enhetligt vis. Offentliga verksamheter ska, trots allt, inte se ett ut som ett lapptäcke av loppismöbler.

 

Men det handlar inte bara om bara den inredningsmässiga frågan. Upphandlingen gör det möjligt för Halmstad att öka återbruket. Kommunen ska kunna sälja tillbaka begagnade möbler till leverantörerna och minska kostnaderna för möbelinköpen. Leverantörerna utför också löpande renoveringar som möbeltapetsering och snickeri.

 

Här borde det dessutom finnas ypperliga arbetsmarknadspolitiska möjligheter, att knyta lärlingar och personer i behov av instegsjobb till återbruksverksamhet.

 

Halmstads insats och ställningstagande är alldeles ypperlig, inte minst i ljuset av att många återbruksföretag i dag har allvarliga svårigheter med att finna en rimlig ekonomi i sina verksamheter. 

 – Det bär sig inte riktigt i dag, sade Maria Thambert som är Vd på återbruksbolaget Refurn i Stockholm i en DN-artikel tidigare i år (27/1). Under ett studiebesök av finansmarknadsministern och det miljöpartistiska språkröret Per Bolund lade Thambert till: ”Som det ser ut nu går det inte att tjäna pengar på att gynna klimatet”.

 

Maria Thambert föreslog bland annat insatser som slopad moms, återbrukslicens, ekonomisk hjälp med att förvara möbler i outnyttjade lokaler och skattelättnader för företag som inte bidrar till slit-och-släng-ekonomin utan som i stället bidrar till hållbarheten genom renovering och återanvändning.

 

Det handlar i grund och botten om att göra det konkurrensmässigt att återanvända. Till detta kommer att många av oss har alldeles för stora förväntningar på att gammalt ska vara billigare. Men renoveringar, som är så långt i från massproduktion och billigare snittpriser det går att komma, kostar givetvis utifrån den faktiska arbetstid som läggs ner av enskilda hantverkare.

 

För ett par dagar sedan presenterade Kammarkollegiet en förstudierapport som undersökt statliga myndigheters behov av begagnade möbler – och hur det i så fall skulle gå till. Kammarkollegiet pekar dock på ett byråkratiskt problem: I dag finns det ingen enhetlig, ”absolut” definition av vad en begagnad möbel egentligen är för något. 

 

Om definitionsfrågan löses finns det stora resursmässiga och ekonomiska vinster att hämta, givet att vi i dag har ett konsumtionsmönster som motsvarar kapaciteten hos cirka 1,7 jordklot. Övergången från linjär till cirkulär ekonomi har enligt EU potential att generera en nettovinst på 1,8 biljoner euro till 2030. Bara i Sverige läggs över 700 miljarder kronor på offentlig upphandling. Långt ifrån allt detta är möjligt att lägga på återanvändbara produkter eller tjänster, men den enorma summan pekar på möjligheterna i politiska ställningstaganden som kan få stora, positiva konsekvenser.

 

Uppenbarligen har Halmstad funnit en väg framåt. Själv har Jonas Bergman enligt uppgift hittat ett begagnat skrivbord för sitt tjänsterum i Rådhuset. Så ser nytänkande ut – genom att våga blicka bakåt.

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida.