Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Erkänner: S klarar inte att vända Malmös kris

Malmös kommunstyrelseordförande Katrin Stjernfeldt Jammeh (S) erkänner nu att S i Malmö tappat kontrollen och behöver statlig hjälp. Foto: Peo Möller / KVP/EXPRESSEN

Katrin Stjernfeldt Jammeh (S) kräver statlig räddningsaktion för Malmö. Det är ett erkännande om misslyckande.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. KvP:s politiska hållning är liberal.

Det har varit en journalistiskt brutal vecka för Malmö - och därmed en lika brutal vecka att vara socialdemokrat i rikets tredje största stad. Två olika, tunga grävsatsningar från Kvällsposten och Sydsvenskan har belyst Malmös problem på bredden och längden, kors och tvärs, under och över, till höger och vänster. Men mest till vänster.

Medan Kvällsposten har gjort ett skakande platsreportage om problemområdet Seved, och hur rättssamhället nästintill abdikerat och gjort Södra Sofielund till en parallell ficka av verkligheten (som Kvällspostens ledarsida gjorde ett ledarreportage om 3/11-2015), har Sydsvenskan presenterat artikelserien "Fattiga Malmö", ett veritabelt statistiskt stålbad som synliggjort människorna bakom katastrofsiffrorna. Eller smaka på de här uppgifterna: en fjärdedel av Malmös 20-miljardersbudget består av statliga bidrag och kommunal skatteutjämning, arbetslösheten är dubbelt så hög som i resten av landet och Malmöbor är lika fattiga som i glesbygden i Norrland och var tionde familj är bidragsberonde. De röda siffrorna är, just det, socialdemokratiskt röda. Efter över tjugo år av arbetarkommunens vägledning har Malmö grava problem.

Av den senaste veckans journalistiska granskningar kan det konkluderas att operationen varit lyckad, men patienten dog.

 

Den skoningslösa genomlysningen av Malmös situation, eller helt enkelt den bistra sanningen, har gjort Katrin Stjernfeldt Jammehs (S) situation nästintill omöjlig. Därför kom svaret, eller reaktionen, i form av en debattartikel i Sydsvenskans Aktuella Frågor under torsdagen. Hennes förslag på lösning kom i form av ett erkännande: hon och Socialdemokraterna i Malmö klarar inte av problemet själva. De behöver hjälp.

Stjernfeldt Jammeh kräver att regering och riksdag gör en ny "storsstadssatsning", men det hon egentligen menar är att Malmö är i desperat behov av en statlig räddningsaktion. Det som på engelska kallas för en "bailout".

I sin text kräver hon stöd för ökat bostadsbyggande (hur många hyresrätter hade man inte kunnat bygga istället för Malmö Live?), satsning på arbete och kunskapslyft (det är det närmsta en socialdemokratisk kommunpolitiker kommit att ropa efter så kallade enkla jobb, en satsning som hon dock kallar för "flexibel arbetsförmedling"), större statligt ansvarstagande för utbildning och fler valideringsformer för nya lärare (trots att Lärarhögskolan i Malmö är episkt katastrofal) samt en satsning på "trygghet och demokrati" (läs: fler poliser).

Malmös starka kvinna avslutar med apellen: "Det är dags för en ny, modern storstadssatsning."

 

Probleminsikten är det tacksamt nog inga problem med. Det är i självinsikten det brister. För även om en hel del av de problem som både Malmö och Göteborg brottas med gällande utanförskap, avgrundsdjupa ekonomiska klyftor och etnifierad segregation beror på statliga system som borde ha reviderats för länge sedan, går det inte att förneka det bistra faktum att Malmö likt Göteborg styrts av samma parti i över 20 år.

Efter många om och men har Malmös socialdemokrater till sist erkänt att de inte klarar det själva längre. Malmö behöver hjälp. En statlig bailout. Men det Malmö allra mest behöver är ett nytt politiskt styre.