Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Csaba Perlenberg

En mot alla, alla mot S

Katrin Stjernfeldt Jammeh (S), kommunstyrelsens ordförande i Malmö.Foto: JOHAN NILSSON/TT
Csaba Bene Perlernberg, fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida.Foto: NORA LOREK

Malmö styrs vidare av Socialdemokraterna. Som snabbt kommer märka att de har hela fullmäktigeförsamlingen emot sig.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. KvP:s politiska hållning är liberal.

Socialdemokraterna i Malmö går mot en smärtsam mandatperiod. Under torsdagen hålls det andra fullmäktigesammanträdet efter valet med den nya maktordningen. Det blir en lite halvfärdig föreställning som nu presenteras. Skådespelet som haft premiär inför Malmöbornas skräckblandade förtjusning går under arbetsnamnet "En mot alla, alla mot S". För i och med att den nya mandatperioden drar i gång på allvar har Socialdemokraterna i princip hela fullmäktigesalen emot sig. Förlusterna kommer att bli många. 

 

Forna vänner är numera politiska motståndare. Vänsterpartiet antas fortsätta vara stadens mest ilskna oppositionsparti, i hård konkurens med Miljöpartiets Märta Stenevi som tvingats lämna ifrån sig kommunalrådsposten och det gröna inflytandet över stadens beslutsprocesser. Lägg därtill Liberalerna och Centerpartiet som nu har att bevisa för sina väljare att det var värt att både tacka nej till alliansstyre med beroende av SD och ett mittenstyre med S. 

 

Det enda som kan rädda S är att oppositionen är splittrad: Officiellt finns det tre oppositionsblock: Det första är alliansen, det andra det rödgröna och den tredje SD. Men alliansen är allvarligt stukad efter att Liberalerna och Centern blockerade Moderaternas drömmar om ett alliansstyre som lutade sig på SD. Och Vänsterpartiet och Miljöpartiet drar inte heller alltid jämt. Och så Sverigedemokraterna. 

 

Att Katrin Stjernfeldt Jammeh (S) och C:o nu styr Malmö ensamma betyder knappast att det råder någon form av nystart. Under torsdagen ska den senaste delårsrapporten avhandlas. S hade nog gärna sluppit.

 

Inte ett enda av de elva mål som kommunfullmäktige satt upp för verksamheten nås fullt ut. Revisionen avslutar sin revisionskommentar med orden: ”Vi är kritiska till att dessa mål inte kommer att uppfyllas.” Revisionskontorets granskning av delårsrapporten är i praktiken en sågning av det forna rödgröna styrets oförmåga att leverera. I ett av målen, det att Malmö ska vara ”en stad för näringsliv och arbete” konstaterar revisionen krasst att det är ett ”större fokus på insatser inom arbetsmarknadsområdet än inom näringslivsområdet”. Det vill säga: De rödgröna är ointresserade av att samarbeta med eller involvera de enda som faktiskt skapar tillväxt och jobb. 

 

Inom ett av de andra elva målområdena, det om att Malmö ska vara en jämlik stad, konstateras det att olika nämnder och bolag gör helt olika tolkningar av vilken målgrupp som målen avser. Förvirrande och otydligt, således.

 

Därtill fortsätter Malmö Stads räkenskaper vara dopat med fem miljarder i bidrag från andra kommuner. Förvisso är prognosen för helårsresultatet nästan 700 miljoner kronor, mot budgeterade 300 miljoner kronor i överskott. Men bakom de på ytan positiva siffrorna döljer sig högre intäkter från bland annat fastighetsförsäljningar på 279 miljoner kronor och realisationsvinster på 58 miljoner. Dessutom förväntas den kommunala verksamhetens nettokostnader framöver öka i högre takt än skatteintäkter och generella statsbidrag och utjämning. Den ekonomiska framtiden är mörk. Och röd.

 

För Socialdemokraterna i Malmö kan det snabbt visa sig att det enda som är värre än att förlora makten är att tvingas att krampaktigt hålla sig kvar vid den.

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida