Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Elbilspredikanterna åker dyr snålskjuts i klimatdebatten

Ladda om i elbilsdebatten. Foto: SHUTTERSTOCK
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida. Foto: NORA LOREK

Elbilsdebatten behöver ladda om. Transportsektorn kommer att behöva flera olika lösningar inför framtiden.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. KvP:s politiska hållning är liberal.

Glöm brottsligheten, integrationen, skolan och sjukvården. Elfrågan är på väg att segla upp som regeringens nästa stora politiska problem. I Skåne och på många andra platser är det redan ett laddat ämne. Redan i dag betalar skåningar dyrt för effektbristen med högre elpriser än i resten av landet. Det arma näringslivet nås kontinuerligt av negativa besked från elleverantörer som sätter käppar i hjulen för nödvändiga etableringar och tillväxtfrämjande utökningar av sina verksamheter. 

 

Samtidigt är ökad elförbrukning en del av standardsvaret för en grön omställning då klimatförsämringarna ska bekämpas. Transportsektorns fossilberoende borde, alldeles oavsett klimatkrisen, ha varit löst för länge sedan. Ur en ren hälsoaspekt är omställningen en nödvändighet.

 

Men så var det det där med laddningen. Power Circle, branschorganisationen som samlar en rad elbolag däribland E.On, Vattenfall, Svenska Kraftnät med flera, släppte tidigare i år en prognos som pekar på att det om drygt tio år, 2030, kommer finnas 2,5 miljoner laddbilar i Sverige. Detta mot dagens 70 000. I ett pressmeddelande i januari menade Power Circle att: ”Om bilköparen väljer en elbil i stället för en bensin- eller dieselbil så minskar utsläppen i snitt med cirka 1800 kg koldioxid per år under drift.”

 

Men tänk om det inte alls är elbilar och eldrift som är det mest miljövänliga och ger störst koldioxidminskning per krona? 

 

Enligt ett nytt examensarbete vid Lunds Tekniska Högskola av civilingenjörsstudenten Johan Kollberg är kostnaden för att reducera koldioxidutsläpp högre för elektriska drivlinor än för biodrivmedel som biodiesel (HVO) på tallolja eller biometanol av vatten och elektrolys.

 

Martin Tunér, Kollbergs handledare och professor i förbränningsmotorer vid LTH, menar i ett pressmeddelande att den nya studien är viktig för att resultaten inte endast tar hänsyn till själva utsläppen utan även kostnaderna och klimatpåverkan vid produktionen av drivmedel, fordon, batterier och el. Det vill säga en mer rättvisande bild.

 

Exempelvis biomassa har den tydliga fördelen att inte bara vara ett mer skonsamt utsläppsalternativ, utan att grönskan även binder koldioxid under odlingsfasen. 

 

Kollberg redovisar en intressant skillnad gällande klimatpåverkan mellan förbränningsmotorfordon inklusive drivlina kontra elektriska fordon med drivlina. Medan produktionen av förbränningsfordonen medför 7,4 ton koldioxidutsläpp orsakar ett elektriskt fordon 8 ton. Då räknas inte ens batterier med, som skapar ytterligare 6,9 ton CO2-utsläpp. Kollberg konstaterar även att: ”Trots att elbilen innebär både låga kostnader och utsläpp under driftsfasen, förloras denna vinst till stor del av höga fordonskostnader och höga växthusgasutsläpp från batteriproduktion.

 

Trots detta menar Kollberg att det finns flera fördelar med just elfordon i tätort medan tyngre fordon och långa körsträckor kan kräva större räckviddskapacitet. 

 

Halleluja-stämningen som återfinns i elektrifieringsdebatten förtjänar viss ödmjukhet. Sverige gör klokt i att inte stirra sig blint på enkom elektrifiering av transportsektorn som lösning på klimatförsämringen. 

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida