Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Det krävs inget ljushuvud för att förstå Skånes elproblem

Energiminister Anders Ygeman (S).Foto: FREDRIK WENNERLUND
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida.Foto: NORA LOREK

Regeringens energipolitik har försatt Skåne i en (ur)laddad situation.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. KvP:s politiska hållning är liberal.

Australiens nästa premiärminister skulle heta Bill Shorten. De regerande Liberals hade i praktiken börjat förbereda sig för en tid i opposition i parlamentet i Canberra. Shorten, älskad av få men vars arbetarparti fått ett uppsving inför senvårens valspurt främst på grund av de inbördes strider som nästan slitit sönder den sittande liberalkonservativa regeringen, hade antagligen redan börjat fila på sitt segertal när valet utlystes av premiärministern Scott Morisson.

 

Och sen gick det som det gick: Bill Shorten avgick på valnatten efter att den sittande regeringen överraskande tog hem valet.

 

Svaren återfanns i delstaten Queensland och stavades: Energipolitik och jobb.

 

I ett val som bland annat kretsat om klimatpolitik, ett känsligt politiskt ämne i ett land där kol är Australiens andra största exportprodukt, kom jobben i kolgruvorna i Queensland att avgöra valet för hela landet. När 83 procent av delstatens utrikesexport består av kol- och mineralindustrin är det svårt att föra en progressiv klimatpolitik från vänster.

 

Queensland påminde om att energipolitik i allra högsta grad är en ekonomisk välfärdsfråga.

 

I Skåne är jobben knappast beroende av kolbrytning eller energiproduktion. Däremot är vi, likt många andra platser, beroende av tillgången på energi som är en garant för en stabil och tillförlitlig tillväxt. Och just den biten fungerar inte särskilt bra i dag.

 

Sedan tidigare har Eon meddelat att de inte kan ge positiva besked om el till nyetableringar. Förpackningsbolaget Ecolean i Landskrona har inte fått garantier för utökad elförsörjning och i Ystad har plastföretaget Polykemi fått nej till mer nätkapacitet.

 

Trots att flera utredningar gjorts om anledningen till elproblemen har energiministern Anders Ygeman (S) tillsatt ännu en utredning – denna gång från länsstyrelsen. Regeringens eget agerande med absurda straffskatter på energi verkar inte vara relevant för dagens krissituation. 

 

Det råder inte heller brist på el i Sverige. Däremot är det akut brist på distribution av den el som produceras. Stamnätet som matar södra Sverige med el norrifrån räcker inte till - och den lösning med likströmsförbindelse som redan är på plats med Sydvästlänkens elverk i Hörby är ett tekniskt haveri. Driftstarten har skjutits upp ett 20-tal gånger.

 

Det krävs inget ljushuvud för att förstå varför problemet uppstått. Regeringens politik har förvärrat situationen. I Skåne har Eon stängt ner Öresundsverket, som eldades med naturgas, samtidigt som Heleneholmsverket är satt i malpåse. Med ett pennstreck har regeringens ökade straffskatter med koldioxid- och energiskatten mörklagt Skånes tillväxt. 

 

Precis som det var tänkt.

 

Att skånska riksdagsledamöter nu enats över blockgränsen och bildat gemensam styrka för att trycka på gentemot regeringen är endast att applådera. När elledningar inte fungerar är det någon som måste ta ledningen.

 

Att effektbristen inte endast stoppar nya jobb utan även hotar befintliga arbeten när företag börjar söka sig annorstädes är ett utmärkt sätt att öka politikerföraktet på. I Queensland slog väljarkåren bakut när jobben hotades på grund av att klimatomställningen hotade gruvjobben. I Skåne vinner knappast en rödgrön regering några sympatier när straffskatt på kraftvärmestationer hotar både befintliga och framtida jobb.

 

Att strypa eltillgången är detsamma som att strypa förtroendet för politiken - och på sikt demokratin.

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida