Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Det finns inget svårare att skriva om än Malmö

Malmö lämnar ingen oberörd. Många har en åsikt om eller känsla inför staden som är på allas läppar.
Foto: SHUTTERSTOCK
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida.
Foto: NORA LOREK

Efter fem och ett halvt år är det dags att ta avsked av södra Sveriges absolut bästa kvällstidning. Att skriva om Malmö är något av det svåraste en ledarskribent kan företa sig. Och det måste få vara svårt.

OPINION. Säg ”Malmö” och jag säger vem du är beroende på din ryggradsreaktion. 

Malmö lämnar ingen oberörd. Alldeles oavsett om man bor i staden eller om man inte vistats i den på ett kvarts sekel – Malmö är staden som engagerar, väcker känslor och avkräver åsikter, skapar glädje och gör människor varma i hjärtat eller provocerar bortom fattning på ett sätt som gör många rosenrasande.

De senaste åren har Malmö varit i centrum för, och i flera fall orsaken till, en rätt oförlåtande samhällsdebatt. Den organiserade brottsligheten och det bitvis brutala och blodiga gängvåldet, polisens metoder och resursbehov och Öresundsbron och migrations- och integrationsfrågorna har varit hörnstenar i förändringen och förråandet av det politiska samtalet. 

Skjutningarna, explosionerna, avrättningarna samt Malmös skuggsamhälle med illegala migranter och en sönderfrätande svart ekonomi har drivit Socialdemokraterna högerut och högern till höger om höger.

Att ha en åsikt om Malmö är enkelt, kanske alldeles för enkelt. Att försöka förstå stadens dynamik eller nå insikt om dess potential desto svårare.

Det är sällan som Malmö begåvas med en konstruktiv samhällsdiskussion som utgår från välvilja. Som retorisk figur är Malmö både ett slagträ och en spegel: Malmös sanningar är ointressanta för alldeles många debattörer när staden mycket hellre kan manglas sönder utefter vem det är som vill använda Malmö som en ursäkt eller argument för vare sig det ena eller det andra politiska förslaget. 

För en liberal ledarskribent som utgått från den skånska horisonten har det varit en utmaning att skriva om Malmö. Kanske har det bitvis varit så svårt att granska och uttrycka en åsikt om staden och dess utmaningar och möjligheter eftersom Malmö är så mycket och så många olika saker på en och samma gång för så många olika människor.

Å ena sidan: Efter över ett kvarts sekel av socialdemokratiskt maktinnehav och lokalt vanstyre har Malmö missat många chanser till nödvändiga åtgärder och reformer. De sociala behoven är massiva, beroendet av ekonomiskt stöd genom skatteutjämningssystemet kroniskt och orsakerna alltid någon annans än socialdemokratins.

Å andra sidan: Ingen svensk stad är så gränslöst framtidsinriktad, kontinental och så kreativ som Malmö. Staden är på väg att bli ett europeiskt epicenter för samtidens nya digitala industri, spelindustrin. Malmö kryllar också av innovativa startups och det närmast gastronomiska undret som Malmös krog- och restaurangvärld fortsätter att vara, pandemin till trots, är en lisa för Malmös våndor.

Denna tudelade vardagssanning kräver både rättframhet och distans, omtanke och nyfikenhet. Kvällspostens ledarsida har under de senaste fem och ett halvt åren försökt att balansera mellan nödvändig och bitvis mycket hård kritik mot socialdemokratin och att ge en rättvisande bild och ett vidgat perspektiv i en samhällsdebatt som nästan fradgats i sin iver att svartmåla Malmö. 

De gånger som jag har delat ut kritik mot de bakomliggande orsakerna till några av Malmös många problem har jag anklagats för att svartmåla.

De gånger som jag har försvarat Malmö inför en alldeles för ensidig Malmö-mobbing har jag anklagats för att mörka om sanningen. 

Bitvis har det varit nästintill omöjligt och närmast hopplöst att försöka ha en saklig diskussion och ett lösningsinriktat samtal om staden på allas läppar. Sanningen är att Malmö behöver både sina kritiker och sina försvarare – men vi behöver alla erkänna att det inte finns några enkla lösningar för att skapa en starkare stad där alldeles för få människor upplever ekonomisk och social frihet i sin vardag. Malmö behöver inte fördömande omdömen, men gagnas heller inte av verklighetsfrämmande ursäkter och missvisande bortförklaringar.

den förtjänar nytänk, förändringsvilja och en politisk nystart.

Samtidigt måste debatten om Malmö breddas till att även inkludera den nationella nivån. Alla Malmös problem är inte skapade i lokalpolitiken, även om problemen i högsta grad är förvärrade av en malmöitisk socialdemokrati som sedan länge förlorat tron på kravpolitikens möjligheter. Malmös svagheter har förstärkts av flera regeringar, både borgerliga och S-styrda, som inte brytt sig om hur en motsägelsefull integrationspolitik, havererad bostadspolitik och ett förödande bidragsberoende gjort det omöjligt för Malmö att resa sig på egna meriter.

Under de kommande åren står Malmö inför stora förändringar. Det är i Sveriges intresse att staden får alla rimliga förutsättningar att finna sin väg till förbättring. Närheten till Tyskland och exempelvis Hamburg ökar radikalt i slutet av 20-talet då Fehmarn Bält-förbindelsen öppnar. En Öresundsmetro skulle knyta samman Malmö och Köpenhamn än mer. En snabb och kreativ utbyggnad av Nyhamnen skapar Sveriges mest attraktiva stadsutvecklingsprojekt. Och alla tvivlare till trots, borde det stå klart och tydligt att Malmös kulturella och språkliga smältdegel är en enorm tillgång i en ständigt ökande globaliseringstakt. 

Det är en utvecklingsresa som kommer att skärskådas av andra pennor än just min. Efter fem och ett halvt år som Kvällspostens fristående kolumnist på ledarsidan är det dags att lämna södra Sveriges bästa kvällstidning. Nya äventyr annorstädes inom Bonnier News Local väntar. Det är inte utan en enorm tacksamhet mot Kvällspostens medarbetare, redaktörer, fotograferl, redigerare och läsare som dessa rader formuleras. Utan er hade uppgiften varit betungande, komplicerad och krävande. Tack vare er har den varit stimulerande, berikande och utmanande.

Även om jag inte hädanefter kommer att vara en del av Kvällsposten, kommer Kvällsposten för alltid att vara en del av mig. På återseende!


Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida.