Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Därför vill SD inte ha maktskifte i Malmö

Oppositionsrådet Magnus Olsson (SD) arbetar hårt med att charma LO-kollektivet och ragga sosseröster.Foto: JENS CHRISTIAN
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida.Foto: NORA LOREK

Så länge Sverigedemokraterna försöker charma LO-kollektivet och partiet i Malmö inte medverkar till maktskifte, kommer få saker att förbättras i en stad som skriker efter förändringar.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. KvP:s politiska hållning är liberal.

Mamma är du okej!?

Vittnesmålen och de förtvivlade ropen på hjälp fyllde mitt flöde i olika sociala medier. Skärmdumparna och berättelserna från vänner och bekanta i Malmö som berättade om hur deras barn reagerade efter förr-förra lördagens skott- och bombdåd. 

 

En pappa berättar om en dotter som efter sprängningen frågat sina föräldrar om det börjat åska över Malmö – staden där barndomar i varje stadsdel numera kantas av oro över höga explosioner, skakande fönster, skottlossningar och våldets totala övergrepp på sinnen och mardrömmar. En barndom där polistejp är lika vanligt som hopprep, hylsor mer vanligt förekommande på marken än kottar.

 

Det krävs dock inte åska för att det ska vila mörka moln över en stad. 

 

Situationen i Malmö är allvarlig. Och ändå är det få som har ordentliga förklaringar till varför det ser ut som det gör. Kriminologen Manne Gerell vid Malmö Universitet konstaterade nyktert på mikrobloggen Twitter häromdagen att de tvärsäkra åsikter om varför våldet fått ett sådant grepp och vilka åtgärder det är som kan fungera, inte har särskilt stor täckning: ”Jag är en av ganska få som publicerat forskning om gängvåld & utsatta områden i Sverige men vet knappt nåt säkert om varför, eller vad ska göra”, skrev Gerell och fortsatte: ”Slutar aldrig förvånas över att så många är så tvärsäkra. På att dom själva har rätt. Eller att andra har fel. Hur vet ni det?” 

 

Gerell följde senare upp med en tweet som avslutades med: ”Problemet är inte att inget görs, problemet är att ingen tar reda på vad av det som görs som fungerar.

 

I Malmö fortsätter våldet dominera i den politiska diskussionen. Det som görs eller inte görs i Malmö kommer att avgöra regeringsmakten 2022. Att döma av regeringens agerande hittills finns det nära nog ingen som helst ambition att behålla den. Det som händer i Malmö ses fortfarande som ett lokalt problem, även om explosioner och skjutningar även förekommer på andra platser i landet. 

 

Det finns dock få lösningar som lokalpolitiker i Malmö kan dra till med för att åstadkomma en förbättring gällande brottsbekämpning. Det krävs nationella och lagstiftande åtgärder för att vinna kampen mot den destruktiva organiserade brottsligheten. 

 

Det är i den brottspreventiva, långsiktiga hanteringen som kommunpolitiken brustit.

 

Därför är det av stort intresse vad de olika partierna i Malmö fullmäktige föreslår och prioriterar i sina budgetdokument för 2020, inför den budgetdebatt som inleds på Rådhuset i Malmö på onsdag.

 

Av särskilt stort intresse är Sverigedemokraternas budgetreservation. Att den har en snöbolls chans i helvetet att antas är irrelevant. I stället är det den politiska symbios som finns mellan SD och S som avgör framtiden för samtliga Malmöbor. Som bekant splittrade SD alliansen då partiet ställde krav på inflytande och därmed släppte fram S till ytterligare fyra år vid makten. Givet att SD är Socialdemokraternas garant för fortsatt maktinnehav, och Socialdemokraterna i Malmö är SD:s garant för fortsatt opinionsmässiga framgångar, är innehållet i SD:s Malmöbudget angelägen materia.

 

I sak är det en skamlös flört med socialdemokratiska kärnväljare. Med förslag som bostadsbyggande för Malmös löntagare, pragmatiska förhållningssätt till olika trafikslag, trygghet med välfärdstjänster och bättre äldreomsorg är det som om LO spökskrivit budgetreservationen åt SD. 

 

Smaka bara på sosseretoriken från budgetens förord: ”Den kommunala verksamheten riskerar att haverera totalt och redan i dag går många av kommunens medarbetare på knäna.” 

 

Arbetarromantiken fortsätter senare i budgeten, när det kommer till det oklara stycket om att bygga för löntagare. SD vill ”återupprätta arbetarstaden Malmö genom att anpassa Malmös bostadsmarknad för löntagare”. Hur detta ska rent rent konkret är dock ett totalt mysterium. 

 

SD i Malmö arbetar hårt för att framstå som ett normalt parti. Men mest av allt vill SD framstå som De Nya Socialdemokraterna. Det är mer cyniskt än stringent: Varför rösta på SD om Malmöborna bara får samma sossepolitik som SD redan kritiserar för att ha orsakat Malmös problem? 

 

Därmed är det inte särskilt konstigt att SD inte vill se ett maktskifte i Malmö: Partiet är rätt nöjda med hur det ser ut.

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida.