Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Dansk politisk jordbävning mer än gammal gubbhybris

Lars Lökke Rasmussen lämnar sitt gamla parti efter 40 års medlemskap och kommer troligtvis starta ett nytt.
Foto: JENS ASTRUP/VENSTRE
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida.
Foto: NORA LOREK

”Borgen” i verkligheten. Så kan de senaste dagarnas politiska drama i Danmark sammanfattas.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. KvP:s politiska hållning är liberal.

OPINION. Det är en sliten klyscha, men det är svårt att inte dra Borgen-kortet just nu. Dansk politik har nämligen, troligtvis, aldrig varit mer likt ett gastkramande avsnitt av det klassiska danska politiska dramat – som lämpligt nog får en nystart i år i form av en mycket efterlängtad fjärde säsong. De dramatiska händelserna i den fiktiva serien riskerar dock att få ordentlig konkurrens av verklighetens politik i Danmark.

Trots att 2021 knappt börjat, inleddes det danska nyåret med en politisk bomb. Först höll Danmarks statsminister Mette Frederiksen (S) sitt traditionella nyårstal, i år ett slags nästan-bokslut över annus horibilis 2020.

Blott några timmar senare visade Lars Lökke Rasmussen, tidigare partiledare för Venstre och den danska statsministern som förlorade valet till Frederiksen, var det mediala skåpet ska stå.

I ett Facebook-inlägg meddelade den förre landsfadern att han lämnade sitt forna parti Venstre efter 40 års medlemskap. Inlägget är en politisk positionering i form av en appell om mittensamarbete. För att vara en tidigare borgerlig statsminister är det något av en smärre politisk jordbävning som formulerades av Lars Lökke Rasmussen, som bland annat skrev:

Det finns två skiljelinjer i dansk politik. Den gamla, som handlar om individuell kontra stat, privata finanser mot kollektiv konsumtion, balansen mellan frihet och gemenskap. Och den nya som hanterar balansen mellan nation och omvärlden, en vilja att förbättra mot bekvämligheten av att undkomma förändring, öppenhet för närhet - ska broar eller murar byggas för omvärlden?

Den tidigare statsministern avfärdade både den danska högern och den danska vänstern i en elegant formulering om att ”bli befriad av högerns ultimata krav” samt en ”vilja att befria den reformerade delen av den socialdemokratiska rörelsen från vänsterns järngrepp”, en politisk uppgift som heter duga.

Lars Lökke Rasmussen skrev även ett eget bokslut angående den enskilda fråga som plågat dansk politik under alldeles för lång tid: ”Invandringspolitiken är inte längre den avgörande skillnaden i dansk politik. Det är inte en extrem syn att stödja en permanent invandringspolitik som går till gränsen för våra internationella åtaganden - det är mainstream. Så det är dags att stoppa ropandet och konkurrensen om vem som kan uttrycka sig hårdast, till förmån för ärlig och pragmatisk samverkan för att faktiskt lösa integrationsutmaningarna”.

Samtidigt passade Lars Lökke Rasmussen på att meddela att han blir politisk vilde i folketinget, det vill säga att han behåller sin plats i den lagstiftande församlingen trots att han lämnar partiet under vars flagga han röstades in.

Dansk press har redan givit honom ett nytt smeknamn: Udbryderkongen. Utbrytarkungen.

Facebook-inlägget var en naturlig pendang till den fråga som Lars Lökke Rasmussen retoriskt ställde i slutet av förra augusti då han släppte en grubblande bok om sin egen politiska framtid, en fråga som han upphöjde till en nationell angelägenhet: ”Antingen måste jag acceptera, att den politiska dörren är stängd bakom mig. Eller också måste jag snurra runt på hälarna och slå igen den. På det ena eller andra sättet.” 

Efter flera månaders grubblande verkar Lars Lökke Rasmussen ha funnit ett tredje alternativ. Dörren må ha varit stängd till en återkomst för ledarskapet i Venstre, hans forna parti som i praktiken avsatte honom efter en infekterad slutperiod – men en god politisk strateg vet att det alltid finns andra dörrar.

Vad som händer framöver krävs det ingen manusförfattare till Borgen för att gissa: Någon gång innan sommarens Folkemöde på Bornholm kommer Lars Lökke Rasmussen att lansera ett nytt allmänborgerligt mittenparti vars enda egentliga syfte är att ge Lars Lökke Rasmussen nycklarna till regeringshögkvarteret Christiansborg och göra honom till dansk regeringschef än en gång.

För den danska socialdemokratin är Lars Lökke Rasmussens utspel en skänk från ovan: En makalös möjlighet att splittra de liberala krafterna och de danska högerpartierna än mer.

Därmed går det inte att utesluta att Mette Frederiksen utlyser nyval under 2021. Inte heller går det att räkna ut Lars Lökke Rasmussens oundvikliga politiska comeback som gubbhybris. Den danska borgerligheten är fortfarande slagen i spillror och behöver återformeras. Här ser Lars Lökke Rasmussen både en möjlighet och en uppgift.

Om det är Mette Frederiksen eller Lars Lökke Rasmussen som håller nästa nyårstal återstår att se.


Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida