Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Dags att leverera, Ann Linde

Ann Linde (S) kommer till dukat bord som ny Nordenminister. Hennes skånska partikamrater har en hel rad viktiga förslag som behöver genomföras. Foto: SVEN LINDWALL

Ann Linde (S) valde Milano före Köpenhamn då frågan om EU:s läkemedelsmyndighet avgjordes. Nu är hon statsråd med ansvar för Nordenfrågorna. 

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. KvP:s politiska hållning är liberal.

Det låter som ett dåligt skämt – men är helt sant. Vid regeringsförklaringen i måndags presenterades Anders Ygeman (S), som fick lämna regeringen och avgå under hot om misstroendeomröstning i samband med härvan kring den bristande IT-säkerheten på Transportstyrelsen, som ny digitaliseringsminister. Möjligen kan utnämningen vara en omvänd signal från Stefan Löfven: Här har vi ett statsråd som vet värdet av IT-säkerhet och som inte vill tvingas avgå ännu en gång. Motivation och personligt intresse ska inte underskattas.

 

Men frågan är om inte utnämningen av den tidigare EU- och handelsministern Ann Linde (S) till ny utrikeshandelsminister och minister med ansvar för nordiska frågor tar priset för mest provocerande utnämning.

 

Ann Linde, uppväxt i Helsingborg, blev mest känd under förra mandatperioden som ett av de mest Öresundsfientliga statsråden i den mest Öresundsfientliga regeringen i modern politisk historia. Förutom gränskontrollernas moras, som satt en våt filt över hela arbetsmarknadsregionen, blev regeringens svek mot regionens potential belyst då kampen om EU:s läkemedelsmyndighet EMA avgjordes i november 2017. Flytten från London efter Brexit-omröstningen var redan bestämd och nu handlade det om att dela upp britternas left-overs.

 

Redan innan den svenska regeringens val av Stockholm fanns det irritation i Skåne. Den blocköverskridande trojkan i Henrik Fritzon (S), Peter Danielsson (M) och Katrin Stjernfeldt Jammeh (S) underkände i december 2016 Stockholm som kandidatstad och stöttade i stället officiellt Köpenhamn. 

 – För Skåne är det klart bättre att EMA hamnar i Köpenhamn än i Stockholm. I så fall kan också vi dra nytta av etableringen eftersom EMA kommer att ge jobb även åt folk på den här sidan av Öresund, sade Lindes partikamrat Fritzon, då regionstyrelsens ordförande och Skånes toppsosse (Sydsvenskan).

 

Att Stockholm skulle vara attraktivt givet att den svenska huvudstaden ligger i utkanten av Europa var dock uppenbart för varje person som någonsin flugit från Kastrup.

 

Regeringen gav dock inte med sig utan rusade vidare med den ansvarslösa kampanjen till förmån för Stockholm. Peppen var stor. Regeringen hade redan varit i kampanjmode efter den ansats som gjorts för att Sverige skulle hamna i FN:s Säkerhetsråd tidigare under året. Man kände sig segerviss. Några dagar innan omröstningen av vilken av kandidatstäderna som skulle bli säte för det hett eftertraktade huvudkontoret med 900 anställda och tusentals besök per år, hävdade Ann Linde att Sveriges kandidat Stockholm var en av de sex favoriterna. De övriga fem var, enligt Linde, österrikiska Wien, italienska Milano, franska Lille, danska Köpenhamn och Amsterdam i Nederländerna. Stockholm föll dock bort redan vid första omröstningen. 

 

Sveket mot Öresundsregionen kom kort därefter, i den andra omröstningsrundan. Enligt Danmarks utrikesminister Anders Samuelsen valde Sverige då att rösta på Milano i stället för Köpenhamn. 

 

Alltsedan dess har Ann Linde vägrat kommentera hur hon röstade men har menat att Sveriges röst på Köpenhamn inte hade tippat skålen till danskarnas fördel. Att Köpenhamn dock rankades högst av de nordiska kandidaterna verkade inte relevant.

 

Två år efter sveket är Ann Linde nu huvudansvarig för Öresundsfrågorna. Hon har allt att bevisa – och Skåne och Danmark allt att vinna. Tyvärr är förväntningarnas ribba fastpålad på botten av sundet. Linde gör klokt i att vända sig till sina sydsvenska partikamrater för inspiration och kunskap om de saker som behöver åtgärdas.

 

I höstas motionerade elva skånska S-riksdagsledamöter om behovet av en nationell strategi för Öresundsregionen – men även en gemensam svensk-dansk strategi. Bland förslagen: 

Stärka möjligheten till pendling

Åtgärda administrativa gränshinder

Utveckla och bygga upp strukturer och verktyg för samarbete mellan forskning och näringsliv

Helhetsgrepp kring skatteregler, socialförsäkringar och pensioner

 

Till detta kommer behovet av tydliga beslut kring nästa Öresundsförbindelse, som måste få ett vettigt och hållbart inriktningsbeslut innan nästa riksdagsval. 

 

Förslagen finns. Behoven av reformer är tydligt. Helhetsgreppet är efterlängtat. Aldrig tidigare har en Nordenminister kommit till ett så välproppat, dukat bord. Ann Linde har en stående inbjudan till festen – trots allt.

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!