Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Dags att lägga ner Öresundshuset

Öresundshuset. Foto: PETER J. OLSSON
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida. Foto: NORA LOREK
Öresundsregionen en central del av Almedalen. Foto: JOHAN NILSSON/TT

Öresundshuset under Almedalsveckan har varit en stor succé. Men nu är det dags att tänka nytt.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. KvP:s politiska hållning är liberal.

Öresundhuset är en ständigt återkommande promenadseger under Almedalsveckan. Konceptet är enkelt: En enda fast plats för olika seminarier, diskussioner, paneldebatter och utfrågningar som tangerar skånska intressen. Huvudarrangörerna är Region Skåne, Malmö Stad och Lunds kommun samt 16 medverkande aktörer, däribland universiteten i Lund och Malmö, Helsingborg Stad, STRING, Greater Copenhagen Committee och Sydsvenska Handelskammaren. 

 

Evenemangen brukar vara välbesökta. Framgången har länge varit massiv. 2013 utsågs satsningen till årets opinionsbildare i Almedalen. Många regioner har försökt upprepa framgångskonceptet. Årets arrangemang är det tionde i rad. Ambitionsnivån har sänkts något från förra året – i stället för 50 programpunkter blir det ”bara” 40 i år.

 

Halvt på skämt, halvt på allvar har Öresundshuset under Almedalsveckan varit det närmsta vi har kommit att få en skånsk ambassad - och detta utan att behöva slå upp portarna i Stockholm.

 

Och visst är det aktuella och angelägna ämnen som debatteras. Men finns det verkligen förutsättningar för att det någon enstaka gång överhuvudtaget riskerar att bränna till? Finns det en enda programpunkt eller frågeställning som skaver eller som provocerar, som utmanar den gängse bilden av Öresundsregionen som en ”dynamisk region”, ständigt med blicken framåt?

 

Absolut inte. 

 

I årets program återfinns viktiga och småtråkiga ämnen som att riva gränshinder (ja, de är fortfarande kvar trots både bro och Öresundshus), vårdfrågor (regionpolitikens existentiella ok) och infrastruktur och bostadspolitik (snacka mindre, bygg mer). I praktiken har dessa ämnen varit återkommande trätomål på Öresundshuset under de senaste tio åren.

 

Bland årets nya tillskott återfinns programpunkter om vattenbrist, hedersrelaterat våld och ett tacksamt fokus på Tyskland och textilåtervinning. Bra, så.

 

Men inte ett enda samtal eller skarp debatt om sprängdåden som bokstavligen talat skakat om Malmö. Dödsskjutningarna och knarkaffärerna, den svarta ekonomin eller tiggeriet – ens det metodiska och framgångsrika arbetet som polisen genomfört mot den organiserade brottsligheten som gjort att häktena varit överfulla – är helt frånvarande. Behovet finns där, intresset likaså.

 

Eller varför inte ett seminarium om hur det påverkar offentlig verksamhets kompetensrekrytering att Skåne att Sverigedemokraterna blivit ett dominerande kommunpolitiskt parti? Det enda som tangerar SD:s systemhot mot den liberala demokratin är RFSU:s seminarium ”Det högerkonservativa hotet mot sexuella rättigheter i Öresundsregionen”.

 

Flera av de ämnen som påverkar vanliga skåningars vardag och trygghet är helt frånvarande från det forum som sägs diskutera de mest angelägna skånska frågorna. 

 

Problemet är att det är kommunerna och regionen som pyntar kalaset. Därmed blir det heller inga ämnen eller diskussionspunkter som skaver, som utmanar eller ifrågasätter den förda politiken. Yta före innehåll, projektion före verklighet.

 

Lägg därtill att Öresundshuset, trots sitt namn, är en helsvensk affär. Blicken är riktad från Sverige till Danmark. Danskarna lyser med sin frånvaro.

 

Öresundshuset borde fira sina första tio år med att lägga ner. Det är tydligt att satsningen behöver en nytändning med nya aktörer, på ny plats, med nytt syfte. Att verkligen verka för skåningarnas och Öresundsbornas intressen, inte makthavarnas.

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida